Man blir fan gråtfärdig!

Svar från SKK:

SKKs kansli har just avslutat en intervjuomgång och tecknat avtal om två nyanställningar så i nuläget är inga anställningar planerade.
Dock samlar vi alla intresseanmälningar vi får på vår personalavdelning och går igenom vid behov, så nästa gång det är aktuellt för oss att annonsera efter personal med dina kvalifikationer kommer vi att höra av oss.
Varmt tack för ditt visade intresse.

Att söka jobb på SKK

Hejsan!

Jag heter XXX och skriver till er för att informera om att jag gärna vill jobba på Svenska Kennelklubben. Jag har med intresse följt artiklarna i Hundsport, om SKK som arbetsplats, och slagits av hur intressant och roligt det verkar. Det som genomsyrar artiklarna är kamratskapen och de gemensamma målen, vilket gör att man kan föreställa sig att ni har roligt tillsammans på er arbetsplats. Det är inte allt för vanligt och det är eftersträvansvärt för en enkel arbetssökande som jag.

Just nu arbetar jag med kundsupport på ComHem AB (tidigare UPC Sverige AB). Jag har varit där i över ett år, men de envisas med att endast ge mig tidsbegränsade vikariat vilket gör att man aldrig känner sig säker. Nu närmar sig nuvarande vikariat sitt slut och jag har ännu inte hört något om eventuell förlängning. Alltså lägger jag ut en krok åt ert håll och hoppas på att ni nappar.

Kundsupport är ett otroligt roligt jobb. Man pratar med så mycket trevliga människor och det verkar som jag har talang för att få kunderna att känna sig glada och nöjda, även om jag inte alltid kan få deras utrustning att funka direkt. Emellanåt behöver man skicka en tekniker innan det blir som det ska, men kunderna är fantastiskt förlåtande och i slutänden blir det oftast väldigt bra.

Innan jag hamnad i kundsupportens värld jobbade jag med annonser och reklam. Satte annonser för kunders räkning till tidningar som Vecko Revyn, Dagens Forskning och Allt om Resor. Trivdes också väldigt bra med dessa arbetsuppgifter, men jag fick lov att söka mig vidare när tiderna blev lite svårare för reklambranschen. Det är några år sedan sist, men jag har inte glömt hur man gör.

Jag har haft hund hela livet och de har varit mitt stora intresse. Hela mitt hundliv har jag arbetat ideellt med träning och socialisering av hundar och deras ägare. Själv har jag också tävlat i bruks, lydnad och ställt ut. Hunden jag lever med för närvarande är dock inget utställningsexemplar och vi har ännu inte riktigt kommit fram till hur det där med lydnad på lydnasplanen fungerar. I vardagssituationer är han dock ett ess och jag är så stolt över honom. Vi har tiden för oss och förr eller senare kanske vi kommer vidare i tävlingsvärlden. Det spelar dock inte så stor roll så länge vi har roligt tillsammans och det har vi.

Jag skulle passa fantastiskt bra på SKK och jag kan göra i princip vad som helst. Har inga problem med att vara flexibel och anpassa mig efter de behov som uppstår på en arbetsplats. Kan rycka in i princip var som helst. Vore roligt om ni kunde ha mig i åtanke om behovet av en ny arbetare uppstår på SKK. Skickar med två CVn som bifogade word-filer i detta mejl. Där står allt ni kan tänkas undra över när det gäller mig och min arbetslivs- och hunderfarenhet. Om ni vill kan ni också kika på min hemsida där jag även har en del arbetsprover utlagda: XXX

Har ni några frågor eller vill träffa mig så tveka inte att höra av er!

Stickeri stickera stickerallanlej!

För ett par veckor sedan gick jag ned till vår sybehörsaffär i Solna Centrum. Vi pratade och tillslut kom vi fram till att jag skulle sticka upp en sjal åt ägarinnan som hon sedan kunde använda som utställningsföremål i affären. Eftersom jag inte ännu satt mig in i det där med garnåtgång fick jag lov att gå tillbaka några gånger för att få nya nystan. Tillslut blev den iaf klar och jag lämnade av den idag. Affärsinnehavaren blev överlycklig. Jättekul!

När det gäller mina glasögon så fick jag tillbaka pengarna idag!!! 5 000 kr att göra vad jag vill med. Lyckan är fullständig!

Alltid är det något som strular.

Gick på jobbintervju idag. Fast övertygad om att jag sökt jobb som kundsupportare på ett IT-företag, genom rekryterare. Lite misstänksam blev jag när jag insåg att deras lokaler låg i Profficelokalen. Intervjuaren började med att presentera sitt företag och mycket riktigt. Det var en uthyrningstjänst de ville erbjuda mig. Jag skulle bli anställd av Proffice it-avdelning och sedan hyras ut som supportare hos ett annat företag. "Ett längre uppdrag så klart!" Jag frågade några följdfrågor och insåg ganska direkt att det skulle bli samma skit igen. Företaget skulle hyra mig av Proffice och kunde när som helst avsluta detta. Om jag blir utan uppdrag så får jag bara 80% av lönen som Proffice betalar. Lägg av för fan!!!
"Jag är inte intresserad", sa jag och gick. Tog sedan telefonen och ringde upp företaget jag skall på intervju hos imorgon. Nog fan visade det sig att även detta rörde sig om uthyrning, men mer i "hyrköps"-vägen. Detta innebär att jag är uthyrd till ett företag och om det företaget sedan bestämmer sig för att jag är ok, så kan de kanske anställa mig. Det var precis så det började hos UPC/ComHem. Ett år senare är jag fortfarande bara vikarieanställd. Jag sa att jag inte var intresserad, men de lyckades övertyga mig om att det kunde vara värt att testa och jag skall iaf träffa dem imorgon. *suck*

Que?!

I fredags var jag hos optisten. En optist är en person som är specialist på synfel som har med skelning och sådant att göra. Jag har ju klagat på min yrsel och senast jag var på min årliga ögonbottenfotografering skickade den läkaren en remiss till optisten på Danderyds Sjukhus. Och i fredags gick jag alltså dit. Summan av kardemumman blev att jag köpt glasögon för över 5000 kr helt i onödan. Enligt optisten skulle jag inte använda dem, eftersom de endast skulle förvärra min yrsel i längden. Det enda jag kan göra för att försöka komma förbi yrslandet är att tvinga mitt vänsteröga att göra hela jobbet och ignorera högerögat. Där slängde jag alltså tusenlapparna i toaletten.
Gick till optikern och begärde pengarna tillbaka. Denne ville inte gå med på det. Upplyste då om att det var deras ansvar att skicka skelande kunder till optisten innan de sålde på dem glasögon. Såg hur kugghjulen snurrade i huvudet på henne. Hon försökte verkligen hitta ett sätt att slippa betala tillbaka pengarna. Sista budet var att hon ville ha ett intyg på detta från optisten, som kommer att faxa ett sådant så snart hon hinner. Vi får hålla tummarna för att optikern inte hittar på något annat dumt och jag får mina pengar tillbaka.

Funderar över min tatuering. En god väninna har jobbat hårt på att hjälpa mig och göra en skiss som jag skall kunna använda. Vet dock inte om jag var så förtjust i hur den blev. Vi har lite delad syn på hur en murgrönas själ utrycker sig. Hmmm... Kanske bör ge den goda vännen min syn på saken och se om vi kommer fram till något annat? Duh!

När jag fick min fantastiska nya tv sa handlaren att jag nu kunde slänga alla mina gamla videoband, eftersom jag inte skulle vilja se deras kassa kvalitet på min superba skärm. Eftersom min ena scartkabel gick sönder i ihopkopplandet av tvn har jag heller inte haft videoapparaten inkopplad, men idag hittade jag en annan scart och körde en test. Hade redan planerat för avyttrandet av alla filmer, men ville ändå se med egna ögon hur dåligt det blev. Döm om min förvåning då kvaliteten var mer än acceptabel!!! Vilken tur att jag testade och inte bara litade på tvhandlarens ord. Nu behöver jag inte köpa Alien på DVD. Det går lika bra med mina gamla videoband. Cool!

Och så blev det en tutt!

Jag hade ju bestämt mig för att inte skaffa den där tvn. Dock fick jag lov att ändra mig. Mamsen tog mig i örat i lördags och släpade in mig i den där braiga affären BestSound på Odenplan. Där köpte vi sedan den där fantastiska apparaten. Det blev precis den jag ville ha. En Pioneer. Säljaren levererade personligen tvn senare på kvällen, vilket kan ses som riktigt bra service. Den kostade en hel del mer än vad som sagts, men jag har redan sett Fantomen på Operan och blivit överväldigad över hur otroligt bra tvn är.

It's not easy being green...

Hittills idag har Bullen kräkts minst 6 gånger. Just nu ligger han under skrivbordet och magen knorrar något alldeles förskräckligt. Han åt skit i Hagaparken igår så jag gissar att det är därför.
Jag gick till jobbet, men kom inte längre än till pendeln. Jag vände och gick hem igen. Tar ut några av mina inarbetade timmar. Jag vill inte sitta och ha ångest för min son på jobbet.
Ska med sonen på återbesök hos kotknackaren nästa vecka. Förra dejten gjorde susen.
Har beställt tid hos hundfrisören nästa vecka så vovven blir fin innan det blir för kallt.
Skall till doktorn på koll av diabetesen imorgon. Tänker passa på att fråga hur många kilo jag måste gå ned för att få ta bort åderbråcken.
Kommer att försöka komma ihåg att avbeställa återbesökstiden hos hudläkaren. Verkar vara på rätt väg där.
MÅSTE HITTA ETT NYTT JOBB!
Har bestämt mig för att helt skita i att skaffa den där tvn för 20 000 kr, även om det inte är jag som betalar.
Har beställt tid hos tatueraren. Kommer att kosta någonstans runt 2000 kr, men det är det värt.
Har sett hela säsong 2 och de avsnitt på säsong 3, som hittills sänts, av CSI NY. Detta fast att den versionen av serien faktiskt är ganska tråkig i längden.
Såg även en fantastiskt cool serie (Smith) med Ray Liotta i huvudrollen. Tre avsnitt som gav mersmak och förväntan inför fortsättningen. CBS har dock lagt ned serien utan vidare förklaring och det finns så vitt jag vet inga planer på att sända de återstående tre avsnitten. SATAN!

Jag har sett två filmer de senaste dagarna. Miffo är en svensk film som handlar om en idealistisk ung präst, som bestämmer sig för att ta en tjänst i en förortskyrka. Där träffar han den rullstolsbundna Carola och förvecklingar följer. Filmen är trevlig och småkul, men det är alltså en film där huvudpersonen är präst, men Gud bara nämns i förbifarten. Ingenstans pratas det heller om tro. Den manlige huvudrollen kunde lika gärna ha jobbat för Röda Korset eller varit bilskollärare. Hade det varit en engelsk eller amerikansk film hade Gud åtminstone varit närvarande. Då hade en del i filmens problematik varit just denna tro, men i en svensk film är det bara som en kuriosabakgrund. När de pratar om huvudpersonens yrkesval nämns det heller aldrig någon tro eller kallelse. Varför är vi så rädda?

Såg också Tsotsi som var en alldeles fantastiskt bra rulle. Slogs av hur stora likheterna är. Sverige eller Sydafrika spelar egentligen ingen roll. Samma människor och samma problem, även om de är VÄRRE och mycket mer AKUTA i Sydafrika än i gamla Svedala. Rekommenderas varmt.

Höst

Jag stod och tittade på fåglarna idag. De badade och sprätte runt i pölarna i regnet och verkade allmänt lyckliga. Funderar på hur det kommer sig att fåglar kan bada i iskalla vattenpölar i råkallt väder. Fryser de inte om tårna? Verkar inte så. Hmmm... Lite avundsjuk blir man ju. ;c)

Funderade över fenomenet mardrömmar på bussen till jobbet idag. Jag har aldrig någonsin haft en mardröm. Möjligen kanske min definition av mardrömmar är lite annorlunda än gemene mans. Jag har aldrig vaknat svettig och rädd i alla fall. Däremot har jag vaknat skitförbannad, gråtandes eller asfrustrerad av olika anledningar. De drömmar jag kommer ihåg är ofta rena äventyren. I mina drömmar har jag blivit jagad av monster, vampyrer, varulvar och galna kniwviftande mördare, men det har aldrig skrämt mig. Jag blir hög på adrenalinet, men inte verkligt rädd eller skräckslagen. När jag väl vaknat från dessa drömmar har jag mest varit förbannad över att drömmen tog slut innan jag fick veta hur det gick. För aldrig har det varit så att jag fått ett redigt slut på dem.

Drömmar där man blir oerhört frustrerad är jobbiga. Det är ofta mesiga sammanhang och jag känner inte att det kan räknas som maror. Ta t.ex. de där man står och försöker slå ett telefonnummer, men aldrig lyckas. Eller den där man skall försöka köra en bil, men inte når ned till gaspedalen.
De värsta drömmarna tycker jag är de där jag står och skriker mig blå om något, men ändå inte blir hörd. T.ex. skriker jag på min hund som ALDRIG hör mig utan glatt rusar runt och gör dumheter. Dessa drömmar retar gallfeber på mig, eftersom de senaste vovvarna aldrig sysslat med sådant i verkligheten.

Lost in space

Igår när jag steg av tåget och började traska upp för backen hemåt insåg jag att jag glömt hunden hos mamma!!! Hur trött måste man vara för att göra något sådant? Ringer mamma och berättar att jag gjort bort mig och åkt hem till mig istället för till henne. Säger också att jag skall ta en taxi och kommer vara där inom 10 minuter. Längre tid än så tar det nämligen inte.
Kära mor sparkar dock sin fantastiska karl ur soffan och han tar vovven i snöret och kör med honom till mig. Tack för att ni finns och är förlåtande när det gäller mina missar! Någonstans verkar det bara ha gått för långt när man glömmer hämta sin bebis. *suck*

När jag kommer hem ligger det ett Nallebud i brevlådan. Min kära väninna Patricia ville bara höra av sig och efter skrämselhickan med Bullen var det precis rätt.
Tack älskling!

Idag har jag varit hos naprapaten med vovven. Han har blivit tillknäppt och stretchad. Vi har fått förhållningsorder och demonstration i hur man stretchar rätt. Vovve får inte hoppa upp i säng och soffa på minst tre dagar. Vovve är inte lycklig! Undrar hur vi skall lösa nattsömnen? Vovve sover ju i sängen. *suck*

Livets bakslag

Min fantastiska arbetsgivare har ändrat mina arbetstider. Detta innebär att jag förlorar 800 kr i månaden och dessutom börjar en timme tidigare på dagarna. Pengar och tid och helvete alltså. Kan inte påstå att jag är speciellt lycklig över detta. Fick dessutom gå kurs igen. Börjar alltså 5 timmar tidigare i 2 dagar. På kursen får än en gång veta att mitt syfte är att SÄLJA MER!!! Jag är ingen säljare. Sökte detta jobb eftersom de gick ut med att det inte var ett säljjobb utan ett supportjobb, men det var inte med sanningen överensstämmande och värre har det blivit. Jag klarar inte det här.

Stickar ännu en Birdseyesjal av restgarner. Började göra pärlmuddar, men orkar bara inte hålla på med detta pillgöra. Letar febrilt efter nya mönster att sticka, men de kostar alla pengar och just nu känner jag verkligen inte för att göra av med några.

Har fortfarande inte bestämt mig för hur jag skall göra med tvn.

Tack goda gudinna för alla de olästa böcker som ligger i min bokhylla!!! Jag blir alldeles len i själen när jag tittar på dem.

Gammal blir äldre

I söndags fyllde jag 40. Gratulationer emottagets med tacksamhet! ;c) Jag bjöd in lite släkt och vänner och åt tårta och njöt av gott sällskap. Inget speciellt, men trevligt nog för en gammal trött kvinna. Fick en massa presenter som gjorde mig glad. Presentkortet till min favoritbokhandel är redan använt och jag läser ögonen snea. Mor och far gav mig ett presentkort till att inhandla en platt tv. WOW! Kastade mig ut på nätet och kollade vad man kan välja på. Nu, fyra dagar senare, har jag i princip bestämt mig för att strunta i det. Det är en jungel och jag orkar inte ta till mig allt. Blir det fel så sitter man där med en extrem kapitalvara som inte gör en glad och det enda man känner är att man kastat 20 000 kr i sjön. Nä, jag orkar bara inte. Dessutom tror jag inte att jag vill ha en så stor möbel i mitt vardagsrum. Fan vet...

Gick till doktorn efter påtryckningar från föräldrarna. De har gnatat hela sommaren och nu fick de som de ville. Mina eksem i ansiktet är något slags skräp som måste behandlas med medicin. Behandlingen kan ta flera månader och kostar skjortan. Där gick en del av födelsedagspresenterna förresten.

För att göra livet perfekt fick jag idag veta att mitt arbetschema kommer att ändras. Jag kan inte göra något åt det. ComHem har bestämt att vi inte behöver ha vår support öppen ända till 22 längre och det får vi och kunderna leva med. Jag förlorar 800 kr i månaden och en massa tid. Det som var bra med det här jobbet har bara blivit sämre. Jag orkar bara inte med... Någon som kan erbjuda mig ett arbete, vilket som helst, där hunden kan följa med och pengarna räcker till hyran? Jag är en duktig jobbare, och enda kravet är att hunden får följa med. Varför kan det inte bara ordna sig någon gång så jag slipper oroa mig?

Visste ni förresten att jag haft två veckors semester? Utvilad? Knappast. =c/

Aran - färdig

Så var då Aransjalen också klar. När jag hängde upp den tycker jag att den var väldigt lik Melaniesjalen. Nåja, då har jag två. =c)

Tand borttagen

I måndags åkte vovven och jag till Albano för att plocka bort den ruttna tanden. Visade sig när vi väl kom dit att de inte hade bokat någon operationstid utan bara ville göra en undersökning. *suck* Undersökningen bestod av att lyssna på hjärtat och lyfta på läppen. Det tog sammanlagt 3 minuter och det hade vi alltså åkt i 45 minuter för att göra. Jag blev inte glad, vilket gjorde att de lyckades klämma in oss redan dagen efter för operation. Detta i sin tur innebar att vi fick lov att vara där redan kl. 8 nästa morgon. Jag är så jäkla morgontrött, men vad gör man inte för sin bebis. Nästa dag var vi där i tid. Jag lämnade in honom och fick vänta till kl. 13. Då var han äntligen klar. Sedan fick han och jag sitta och kramas till kl. 14 när han var tillräckligt klar för att kunna ta en taxi hem. Idag är han fortfarande trött, men annars sitt vanliga jag. Visade sig förresten att jag inte behövde ha dåligt samvete för tanden. Det var inte det hål jag sett som var orsaken till tanförruttnelsen. Fenrir har tydligen haft lite för roligt med något hårt och lyckats spräcka den ända från kronan ned i roten alldeles på egen tass. Nu är han iaf en tand fattigare.

Stickningen går framåt. Aransjalen är så vacker på bilden, men fan vad tråkig den är att sticka. Efter att man väl tagit sig förbi de två olika mönstrena högst upp i axelpartiet är det bara upprepning i tusen år. Det är inte ens en intressant upprepning och det är svårt att hålla sig vaken. Jag ser fram emot att den skall bli färdig så jag kan leta efter nästa projekt. Några idéer? Förslag emottages med tacksamhet, men det skall inte vara tröjor! En god vän visade pärlmuddar hon höll på med. Funderar allvarligt på att härma henne.

Dyr i drift, frustration och otacksamhet

Bullen är den dyraste hund jag någonsin haft och då var han ändå gratis. Sedan jag fick honom har han kostat mig tusentals kronor i veterinärkostnader och specialfoder. Nu måste jag också gå med honom till tandläkaren. Om det blir utdragning eller lagning av tand får det besöket visa, men jag gissar på utdragning. Tanden verkar rutten rakt igenom. Han har inte klagat eller visat något obehag, men idag när jag skulle rensa honom från tandsten, vilket jag gör när hans andedräkt börjar stinka, såg jag att ena kindtanden verkar bortom all hjälp. Det luktade också ruttet. Det som känns lite surt i ekvationen är att förra gången jag var hos veterinären påpekade jag just att en kindtand verkade ha början till hål, men då var det mycket annat som kom emellan. Alltså glömdes detta bort och nu får hundskrället betala priset. Man känner sig så frustrerat hjälplös i sådana här situationer.

Frågade mamsen om hon varit och röstat ännu, men det hade hon inte och inte tänkte hon göra det heller. Varför inte det då? Hon har inte lust. Fy skäms morsan!

En släkting frågade om jag kunde tänka mig att stå på köpekontraktet för en lägenhet. Personen i fråga tänker köpa, reparera och sälja. Det enda jag behöver göra är alltså att stå på papperet som köpare. Detta för att släktingen annars kommer att klassas som byggmästare och beskattas därefter. Det skall alltså tjänas en hel del pengar och helst betalas så lite skatt som bara är möjligt. Frågade vad jag skulle få för det och får svaret "ett glatt leende". Personen ifråga är då ändå fullt medveten om att jag själv tittar på lägenheter och gärna skulle köpa om jag bara hade finanserna för det, men inte fan tänks det på hur det känns. Hur det känns för mig att stå som ägare av något som jag själv aldrig kommer att ha möjlighet till!

Gjorde en annan tjänst åt en kompis häromdagen. Har fortfarande inte hört om det blev bra och inte fått något tack. Egentligen skiter jag i om personen är otacksam, även om jag nu ställer upp och gör mig besvär. Däremot vore det trevligt att få veta om det man hjälpt till med faktiskt funkade. Varför bryr man sig? Hade en bekant som behövde 'datahjälp' i tid och otid. Jättetrevlig människa... ända till den dag jag sa att jag inte kunde hjälpa till längre. Sedan dess har man knappt sett till honom. Det är på håret att han hälsar när man krockar i området. Så var det med det.

Aran Weight Victorian Lace Shawl

Har påbörjat projekt nummer 5. Köpte mer (massor) av mörkgrönt alpackagarn. Det blev dyrt, men vad fan. Jag har iaf något att göra medan jag sitter på jobbet. Det blir mycket väntetid där och då passar man på med stickandet. Lite kul är det att hålla på faktiskt, men folk stirrar så förbaskat. Man verkar vara något nytt konstigt djur när man stickar.
Projekt nr. 5 skall iaf bli en Aransjal och det går framåt. Tyvärr är det en hel del trixande med mönstret. Tydligen är originalmönstret felaktigt och det är många som sedan gjort rättelser och förbättringar. Jag valde den senaste uppdateringen och började jobba med den. Visade sig dock att den också hade sina fel. Något frustrerande måste jag säga. Äsch, det blir nog bra i slutet iaf. Sjalen är jättevacker på bilderna man hittar på nätet.

Flowerbasket

Glömde ju förresten att berätta att projekt 4 är klart.

Backup is the shit!

Jag tog mig i kragen och mördade min dator igen. Av icke politiskt korrekta orsaker gör jag det en gång om året och nu var det alltså dags. Jag gjorde faktiskt också en halvhjärtad backup på det som jag absolut inte ville förlora. En väninna har tispat mig om att man kan göra multisessionbränningar med Nero, vilket skall innebära att programmet har koll på vilka filer som har kommit till och ändrats. Sedan skall programmet bara bränna dem och inte de gamla som redan finns på skivan. Jag har varit duktig och gjort den sortens brännigar tre gånger på min skiva och tänkte att det var ju bra. Egentligen behövde jag ju inte göra detta, eftersom jag vet att det kommer att ordna sig, men jag tänkte att det var lika bra att för en gång skulle följa mina egna instruktioner. Alltså gjorde jag en halvdan backup. Sedan tog jag en gammal startdiskett och skrev format c:. Tjo, vad det gick, men när sedan datorn startade om var allt som vanligt. Den hade alltså fortfarande operativsystemeet installerat, men en av de hårddiskar som INTE skulle formateras var tom och formaterad. Vad fan hände? Tänkte att jag kanske faktiskt skrivit fel disk och gjorde om det. Nejdå, fortfarande fel disk som blev formaterad?! Efter en del efterforskningar och funderande kom jag fram till att den där jävla startdisketten jag använde var långt efter sitt "bäst före"-datum. Den var så gammal att den faktiskt inte kunde se att jag hade fyra olika hårddiskar utan körde på bara två. Alltså tog den och formaterade den hårddisk den ansåg hette c:. Jag tackar gudarna för att den inte tog de hårddiskar med de icke politiskt korrekta innehållet. Då hade jag dött!
Nåja, tänkte jag. Var ju duktig och gjorde den där multisessionskivan... Men vad fan?! Jag kommer inte åt allt innehållet? Programmet har bränt tre olika spår på skivan och windows känner bara igen ett? Vad fan ska man då ha det till? Jag kommer inte åt informationen på skivskrället. Jag kan se det om jag använder programmet som brände, men jag kan inte föra över det till hårddisken igen?! Fan och jävla!!!
Pratar med polare och hämtar sedan hem ett program som kan läsa och hämta raderade filer. Och vips har jag 50% av det jag trodde var förlorat för alltid igen! TJOHOO!

Vad har jag då lärt mig av detta?

1. Gör alltid en fullständig backup, men inte på multisession.
2. Du kan formatera din dator hur mycket som helst. Det går alltid att rädda delar av infon ändå.
3. Gör inte backuper när de människor som faktiskt kan hjälpa med vissa problem är bortresta. (Det bäddar för frustrerade utbrott i väntan på att de skall komma hem igen!)

Utsikt från mitt fönster

Pinnar och regndans

Jag har idag inhandlat 8 st pinnar för uppspänning av diverse stickningar. Kostade hela 125 kr och det var en del ringande runt för att hitta någon som hade så tunna pinnar. Fanns helt enkelt inte att få tag på enl. de återförsäljare jag nådde. Tillslut hittade jag dem iaf hos ett företag i Lunda industriområde. Mycket billigare än att köpa dem från England. Besvärlighet fanns dock i resandet. Det blev tunnelbanan till Hjulsta och sedan promenad därifrån. Fantastiskt grönområde för Bullen, men tradigt med tunnelbanan. Företaget jag hittade hette en gång i tiden Metallvaruhuset, men har nu övergått i Tibnors ägor. Jättebra ställer för alla sorters metallgrejer. =c)

I lördags hade jag fått nog av all denna värme och fukt. Satte igång att tvätta fönstrena. Det är den svenska motsvarigheten till regndansen. Resultatet lät inte vänta på sig mer än en och en halv dag. Åskbyar och spöregn för hela slanten. Yipeeeeeee!!!