Jag känner fortfarande att den här platsen gör mig nedstämd, och det enda som muntrar upp är sådant som jag själv tagit hit. Hösten tillbringades på knä och nu ser man en del av resultatet. Dessa har slagit ut och det finns också en massa tulpanblad, som visar att mer finns att vänta.
I tisdags var det första mötet med tingsrätten, där de vill att vi skall förhandla och förlika i ärendet. Jag kände mig tvungen att gå ned i summan som jag ville ha av förre ägaren, men jag kunde inte gå ned så mycket som han ville ge. Tur var väl det för två dagar senare dök den första fakturan upp från advokaten. Hade jag gått med på den summan förre ägaren ville ge, skulle jag inte ha fått ut något alls, eftersom den var lägre än vad advokaten ville ha för 15 timmars jobb. Nu skall vi alltså gå vidare till domstolen och jag sitter jag här och försöker få ihop papperna som advokaten vill ha. När jag läser de "bevis" jag har kan jag inte tänka mig att jag skulle förlora, men samtidigt vet vi ju att det alltid kan bli värre.
