tisdag, augusti 11, 2015

Jo, plötsligt händer det.

Jag har haft dejt med en gammal klasskamrat. Vi kallar honom X. Han var, enligt mitt dåliga minne, en trevlig kille redan i skolan, för 35 år sedan. Visar sig när vi pratar om det mesta, att han då, egentligen var en riktig buse. Mitt minne har ännu en gång svikit mig. ;-) Han berättar om hur hans liv varit och det har varit ganska omtumlande. Jag har levt i en säker, och vadderad, bubbla jämfört med honom. Det han gjort är inte superfarligt eller otäckt, men heller inte det allra bästa. Han tog tag i sitt liv, när han flyttade tillbaka till Stockholm, och nu lever han ihop med sitt ex, som det tog slut med för två år sedan. Snacka om att sitta i rävsaxen. Han har jobbat som byggare och pluggar nu till elektriker. Allt verkar gå framåt och uppåt. Vi hade det trevligt och hade akrobatiska övningar i sängen, och sedan sa vi hejdå. I söndags ringde han mig och frågade om han fick komma över, och kanske sova över. Javisst, sa jag och såg fram mot dejt nummer två. Denna gång var också jättetrevlig, men jag fick en fråga som jag verkligen inte väntat mig. Han frågade om vi kunde flytta ihop ett tag, högst två månader, så han kunde komma ifrån sitt ex. Vad svarar man på det?! Hade jag varit kär i honom hade jag självklart sagt ja, men jag känner honom knappt, även om vi haft sex. Dessutom har han en stor rottweiler, som X själv berättat, tagit både hare och katt?! Hur skulle det gå med mina nötter, som inte har någon självbevarelsedrift över huvud taget? X sa också, på vår första dejt, att skälet till att han lämnat vovve hemma den gången, var för att han inte var säker på att jycken skulle gilla två små tibbar, som ser ut som att de skall attackera bara genom att stå där. De har alldeles för dominant kroppsspråk, vilket jag är fullt medveten om. X trodde dock att vi kunde få dem att gå ihop, om vi bara gjorde rätt vid presentationen, men jag tänker att jag aldrig skulle lita på en rottweiler som tar smådjur. Vad är skillnaden på en tibbe och en katt? Båda är små och arroganta!

Om vi struntar i hundfrågan, undrar jag då, hur det kommer sig att han inte gjort något åt sin situation tidigare? Vad tror han förresten skall hända om två månader? Varför har han inte försökt hitta ett annat boende redan, även om han tror att han skall få ta över lägenheten, när de väl flyttar isär? Man kan alltid vara förberedd, eller hur? Jag står t.ex. fortfarande i bostadskö, inför den dag då jag kanske behöver ett annat boende. Bara för att jag bor i min egen bostadsrätt, betyder det inte att jag är säker på att kunna stanna där för all framtid. Han säger sig kunna betala hälften av mina boendekostnader och maten, men han har ingen riktig inkomst, bara CSN. Han tycker att vi kan utnyttja varandra som hundvakt åt varandras hundar, men som sagt, jag litar inte på honom och hans hund. Vi känner inte varandra tillräckligt väl. Jag är rädd om mina pälsbollar och X är mest en förströelse. Nej, jag kommer inte låta honom flytta in, men jag kommer att erbjuda mig att försöka hjälpa honom med att hitta ett nytt boende.