lördag, april 21, 2018

Nästan en månad av frihet!

Nu har det nästan gått en månad sedan jag fick beskedet om min "sjukpension" och jag har fortfarande inte riktigt landat. Jag är fortfarande trött, vilket jag kommer att vara i resten av mitt liv, men jag känner mig bättre och inte så tyngd av min vardag. Killarna har vant sig vid att aldrig behöva gå upp till väckarklockan och väcker mig när de anser att det är dags för frukost. Jag klagar inte, men eftersom jag inte riktigt fått till det med min dygnsrytm, kan det ibland bli lite jobbigt. Måste lära mig att gå och lägga mig i "tid", för att göra killarna glada. Det är så underbart att bara ha mig själv och djuren att bry mig om.

Som nybliven sjukpensionär kan jag heller inte klaga på min ekonomi. Får t.o.m. mer pengar nu, än jag fick när jag "tjänstgjorde" på arbetsförmedlingens villkor. När jag sedan blir en riktigt pensionär kommer jag dock att krypa på knäna, så nu får jag lära mig att spara regelbundet. Inte shoppa järnet alltså, även om jag använt en del av överskottet till sådant som jag anser som viktigt. Det har blivit en ordentlig skoskrapa, med borstar, som står utanför dörren. Jag har tröttnat rejält på den förbaskade sanden och gruset, som låg över hela hallgolvet, och nu är det ett minne blott.

Nu skall jag ut med djuren i det vackra vädret. Höres!