måndag, oktober 30, 2006

It's not easy being green...

Hittills idag har Bullen kräkts minst 6 gånger. Just nu ligger han under skrivbordet och magen knorrar något alldeles förskräckligt. Han åt skit i Hagaparken igår så jag gissar att det är därför.
Jag gick till jobbet, men kom inte längre än till pendeln. Jag vände och gick hem igen. Tar ut några av mina inarbetade timmar. Jag vill inte sitta och ha ångest för min son på jobbet.
Ska med sonen på återbesök hos kotknackaren nästa vecka. Förra dejten gjorde susen.
Har beställt tid hos hundfrisören nästa vecka så vovven blir fin innan det blir för kallt.
Skall till doktorn på koll av diabetesen imorgon. Tänker passa på att fråga hur många kilo jag måste gå ned för att få ta bort åderbråcken.
Kommer att försöka komma ihåg att avbeställa återbesökstiden hos hudläkaren. Verkar vara på rätt väg där.
MÅSTE HITTA ETT NYTT JOBB!
Har bestämt mig för att helt skita i att skaffa den där tvn för 20 000 kr, även om det inte är jag som betalar.
Har beställt tid hos tatueraren. Kommer att kosta någonstans runt 2000 kr, men det är det värt.
Har sett hela säsong 2 och de avsnitt på säsong 3, som hittills sänts, av CSI NY. Detta fast att den versionen av serien faktiskt är ganska tråkig i längden.
Såg även en fantastiskt cool serie (Smith) med Ray Liotta i huvudrollen. Tre avsnitt som gav mersmak och förväntan inför fortsättningen. CBS har dock lagt ned serien utan vidare förklaring och det finns så vitt jag vet inga planer på att sända de återstående tre avsnitten. SATAN!

tisdag, oktober 24, 2006

Jag har sett två filmer de senaste dagarna. Miffo är en svensk film som handlar om en idealistisk ung präst, som bestämmer sig för att ta en tjänst i en förortskyrka. Där träffar han den rullstolsbundna Carola och förvecklingar följer. Filmen är trevlig och småkul, men det är alltså en film där huvudpersonen är präst, men Gud bara nämns i förbifarten. Ingenstans pratas det heller om tro. Den manlige huvudrollen kunde lika gärna ha jobbat för Röda Korset eller varit bilskollärare. Hade det varit en engelsk eller amerikansk film hade Gud åtminstone varit närvarande. Då hade en del i filmens problematik varit just denna tro, men i en svensk film är det bara som en kuriosabakgrund. När de pratar om huvudpersonens yrkesval nämns det heller aldrig någon tro eller kallelse. Varför är vi så rädda?

Såg också Tsotsi som var en alldeles fantastiskt bra rulle. Slogs av hur stora likheterna är. Sverige eller Sydafrika spelar egentligen ingen roll. Samma människor och samma problem, även om de är VÄRRE och mycket mer AKUTA i Sydafrika än i gamla Svedala. Rekommenderas varmt.

fredag, oktober 20, 2006

Höst

Jag stod och tittade på fåglarna idag. De badade och sprätte runt i pölarna i regnet och verkade allmänt lyckliga. Funderar på hur det kommer sig att fåglar kan bada i iskalla vattenpölar i råkallt väder. Fryser de inte om tårna? Verkar inte så. Hmmm... Lite avundsjuk blir man ju. ;c)

Funderade över fenomenet mardrömmar på bussen till jobbet idag. Jag har aldrig någonsin haft en mardröm. Möjligen kanske min definition av mardrömmar är lite annorlunda än gemene mans. Jag har aldrig vaknat svettig och rädd i alla fall. Däremot har jag vaknat skitförbannad, gråtandes eller asfrustrerad av olika anledningar. De drömmar jag kommer ihåg är ofta rena äventyren. I mina drömmar har jag blivit jagad av monster, vampyrer, varulvar och galna kniwviftande mördare, men det har aldrig skrämt mig. Jag blir hög på adrenalinet, men inte verkligt rädd eller skräckslagen. När jag väl vaknat från dessa drömmar har jag mest varit förbannad över att drömmen tog slut innan jag fick veta hur det gick. För aldrig har det varit så att jag fått ett redigt slut på dem.

Drömmar där man blir oerhört frustrerad är jobbiga. Det är ofta mesiga sammanhang och jag känner inte att det kan räknas som maror. Ta t.ex. de där man står och försöker slå ett telefonnummer, men aldrig lyckas. Eller den där man skall försöka köra en bil, men inte når ned till gaspedalen.
De värsta drömmarna tycker jag är de där jag står och skriker mig blå om något, men ändå inte blir hörd. T.ex. skriker jag på min hund som ALDRIG hör mig utan glatt rusar runt och gör dumheter. Dessa drömmar retar gallfeber på mig, eftersom de senaste vovvarna aldrig sysslat med sådant i verkligheten.

torsdag, oktober 12, 2006

Lost in space

Igår när jag steg av tåget och började traska upp för backen hemåt insåg jag att jag glömt hunden hos mamma!!! Hur trött måste man vara för att göra något sådant? Ringer mamma och berättar att jag gjort bort mig och åkt hem till mig istället för till henne. Säger också att jag skall ta en taxi och kommer vara där inom 10 minuter. Längre tid än så tar det nämligen inte.
Kära mor sparkar dock sin fantastiska karl ur soffan och han tar vovven i snöret och kör med honom till mig. Tack för att ni finns och är förlåtande när det gäller mina missar! Någonstans verkar det bara ha gått för långt när man glömmer hämta sin bebis. *suck*

När jag kommer hem ligger det ett Nallebud i brevlådan. Min kära väninna Patricia ville bara höra av sig och efter skrämselhickan med Bullen var det precis rätt.
Tack älskling!

Idag har jag varit hos naprapaten med vovven. Han har blivit tillknäppt och stretchad. Vi har fått förhållningsorder och demonstration i hur man stretchar rätt. Vovve får inte hoppa upp i säng och soffa på minst tre dagar. Vovve är inte lycklig! Undrar hur vi skall lösa nattsömnen? Vovve sover ju i sängen. *suck*

onsdag, oktober 11, 2006

Livets bakslag

Min fantastiska arbetsgivare har ändrat mina arbetstider. Detta innebär att jag förlorar 800 kr i månaden och dessutom börjar en timme tidigare på dagarna. Pengar och tid och helvete alltså. Kan inte påstå att jag är speciellt lycklig över detta. Fick dessutom gå kurs igen. Börjar alltså 5 timmar tidigare i 2 dagar. På kursen får än en gång veta att mitt syfte är att SÄLJA MER!!! Jag är ingen säljare. Sökte detta jobb eftersom de gick ut med att det inte var ett säljjobb utan ett supportjobb, men det var inte med sanningen överensstämmande och värre har det blivit. Jag klarar inte det här.

Stickar ännu en Birdseyesjal av restgarner. Började göra pärlmuddar, men orkar bara inte hålla på med detta pillgöra. Letar febrilt efter nya mönster att sticka, men de kostar alla pengar och just nu känner jag verkligen inte för att göra av med några.

Har fortfarande inte bestämt mig för hur jag skall göra med tvn.

Tack goda gudinna för alla de olästa böcker som ligger i min bokhylla!!! Jag blir alldeles len i själen när jag tittar på dem.

torsdag, oktober 05, 2006

Gammal blir äldre

I söndags fyllde jag 40. Gratulationer emottagets med tacksamhet! ;c) Jag bjöd in lite släkt och vänner och åt tårta och njöt av gott sällskap. Inget speciellt, men trevligt nog för en gammal trött kvinna. Fick en massa presenter som gjorde mig glad. Presentkortet till min favoritbokhandel är redan använt och jag läser ögonen snea. Mor och far gav mig ett presentkort till att inhandla en platt tv. WOW! Kastade mig ut på nätet och kollade vad man kan välja på. Nu, fyra dagar senare, har jag i princip bestämt mig för att strunta i det. Det är en jungel och jag orkar inte ta till mig allt. Blir det fel så sitter man där med en extrem kapitalvara som inte gör en glad och det enda man känner är att man kastat 20 000 kr i sjön. Nä, jag orkar bara inte. Dessutom tror jag inte att jag vill ha en så stor möbel i mitt vardagsrum. Fan vet...

Gick till doktorn efter påtryckningar från föräldrarna. De har gnatat hela sommaren och nu fick de som de ville. Mina eksem i ansiktet är något slags skräp som måste behandlas med medicin. Behandlingen kan ta flera månader och kostar skjortan. Där gick en del av födelsedagspresenterna förresten.

För att göra livet perfekt fick jag idag veta att mitt arbetschema kommer att ändras. Jag kan inte göra något åt det. ComHem har bestämt att vi inte behöver ha vår support öppen ända till 22 längre och det får vi och kunderna leva med. Jag förlorar 800 kr i månaden och en massa tid. Det som var bra med det här jobbet har bara blivit sämre. Jag orkar bara inte med... Någon som kan erbjuda mig ett arbete, vilket som helst, där hunden kan följa med och pengarna räcker till hyran? Jag är en duktig jobbare, och enda kravet är att hunden får följa med. Varför kan det inte bara ordna sig någon gång så jag slipper oroa mig?

Visste ni förresten att jag haft två veckors semester? Utvilad? Knappast. =c/