fredag, mars 31, 2006

Trivselfaktorn åt helsike

När jag började på denna arbetsplats blev jag oerhört besviken när jag insåg att jobbet inte bestod i det som jag fått presenterat vid arbetsansökan. Efter några veckor på jobbet "visste" jag att jag inte skulle bli gammal här. Så gick det någon månad och jag började jobba deltid istället och plötsligt kändes det ganska ok... men sedan har det bara gått utför. Det har varit en del tjafs som jag inte känner att jag förtjänat och det gör mig jätteledsen. Exempelvis fick jag en hel del skäll för att jag tar EN sammanhängande rast på kvällen när jag måste äta. Jag sa redan när jag bytte till deltid i december att jag måste ha en sådan för att hinna äta. Då var det ingen som sa något. Nu har de dock bestämt sig för att företaget minsann inte betalar för att jag skall ha rast. Jag påpekade att det står i vår handbok för anställda att vi kunde välja att ta ut minuterna i flera småraster eller en sammanhängande. Jag nämnde att jag skulle höra mig för med facket och plötsligt gick det bra att ta åtminstone 20 av de 25 minuterna på en gång. En vecka gick och jag tröttnade på att jag alltid måste säga åt folk att flytta på sig eftersom de satt sig på min plats. Jag skrev en lapp där det stod: "Den här platsen är Marias och hon sitter här varje vardag mellan 16:45 och 22:00". Den skylten fick sitta i 4 dagar, sedan fick jag ett mejl från personalansvarig där hon tyckte att jag skulle ta bort skylten eftersom den sa att ingen fick sitta på min plats. Dessutom förklarade hon för mig att vi minsann inte hade fasta platser här. Det var en nyhet för mig, eftersom jag tidigare fått mitt namn på anknytningen och jag dessutom tidigare blivit tillsagd att sätta upp en lapp med schemat så folk visste när den var tillgänglig. Jag skrev det också till personen i fråga och sedan skickade jag även ett mejl till min gruppledare och frågade vad som egentligen gäller. Hon meddelade mig att jag hade gjort rätt, men den andra kvinnan har fortfarande inte svarat. Jag blir så jäkla trött!!! Är kvinnan ute efter mig eller vad fan är det fråga om?!? Nu väntar jag bara på nästa skräll... *suck*

Nästa sak som hänt är att jag fick hem tunern och kopplade in den. DEN FUNKAR INTE! Jag gick och köpte en extra antenn, eftersom jag inte visste om det var centralantennen som jävlades. Ingen skillnad. Jag har kopplat hit och dit, sökt kanaler testat alla möjliga knep och läst instruktionsboken fram och baklänges. Inget resultat... bara brus. Det är alltså 1000:- i slasken igen. VAD FAAAAAAAAAAN HAR JAG GJORT FÖR ATT FÖRTJÄNA DETTA?

torsdag, mars 30, 2006

Tuner

Så sitter jag då här och inväntar att min nya tuner skall landa i lådan. Jag kollade efter en tuner på Blocket först. På den sajten jag köpt flera saker som blivit väldigt bra. Hittade en tuner, av samma märke och modell, som den förstärkare jag har nu. Det vore ju en dröm att få matchande saker för en gångs skull! Annonsen hade iofs legat inne i nästan två månader, så jag var lite fundersam över om den faktiskt fanns kvar. Ibland glömmer de ju att ta bort annonserna. Mejlade säljaren och väntade sedan i hela TVÅ dagar innan jag gav upp. Hittade då en annan på Tradera. Samma märke, men en annan modell. En timme kvar innan budningen skulle stängas. La ett bud på den och fick den! Två dagar efter att jag betalt den, och den är skickad från Boden, ringer säljaren på den första tunern och berättade att hans apparat fortfarande finns kvar och att han kunde tänka sig att sänka priset. Är inte det jävla typiskt!?
Hoppas verkligen att det hela slutar lyckligt iaf. Har ju aldrig köpt något på Tradera förrut. Säljaren verkar vara en seriös kille, om man läser omdömena som hans tidigare köpare skrivit. Förhoppningsvis kommer jag alltså sedan kunna lyssna på radion igen. Wow! Vilken dröm. ;cP

torsdag, mars 23, 2006

Blaskslask

Nu stundar då den del av året när man som hundägare, och då speciellt ägare till pälshund, funderar över hur man kom på tanken att skaffa hund över huvud taget? Fy fan, vad det är slaskigt och sandigt. Varenda gång man kommer in från en längre promenad måste man stoppa hunden i duschen och försöka bli av med det mesta av all den sand som finns i pälsen. Vintern har varit perfekt, ända tills nu. Det har bara varit två tillfällen tidigare då dusch varit nödvändig, av andra skäl än äta snuskiga saker i parken. Nu är det dock kört. Det är bara att ställa fram damsugaren och hålla dörren till badrummet öppen. Det är ingen idé att hoppas på förbättring förrän snön är helt borta och sopmaskinerna har gjort sitt. Alltså kan sandsäsongen möjligen vara över i början av maj.

De senaste två veckorna har jag mailbombats av min gruppledare på jobbet. Det gäller semesteransökan. Den måste vara inlämnad före ett visst datum. Eftersom jag inte är särskilt intresserad av sommarsemester har jag ignorerat skräpet, men igår fick jag ännu ett mejl där det uttrycktes återhållen ilska över att jag inte gjort någon ansökan för perioden v. 29-32. Medan jag fortfarande fundrade över svaret fick jag nästa mejl. Denna gång erbjöds jag att stanna kvar på UPC ända fram till september. Villkoret var dock att jag inte ansökte om semester under just v. 29-32. Ibland undrar man om de egentligen har någon aning om vad de sysslar med på företaget?! Varför skicka uppmaningar till att ansöka om semester under en period, när de sedan uttryckligen säger att jag inte kommer att få någon semester under just den perioden? IQ fiskpinne!

Stickningen går framåt och jag har bestämt mig för att satsa på nästa projekt. Tack och lov får jag hjälp med arrangemanget av min stickguru. Det är dock svårt att bestämma vilken färg man vill ha på garnet. Dataskärmar återger inte färger så bra och dessutom har sticksajten pyttesmå bilder på dessa. Ingen höjdare, när man skall försöka se om man kan leva med en färg. Av gammal vana vill jag helst välja blått, men samtidigt känner jag en stark dragning åt grönt. Tyvärr verkar ingen annan än jag att gilla den riktigt mörka skogsgröna, så den finns inte att få tag på. *mutter* Argh... jag har ännu en gång hamnat i en valsituation och det är inte det lättaste för en våg. *skratt*


En liten smakbit från senaste fotosejouren i Hagaparken:

tisdag, mars 14, 2006

Stickningens underbara värld...

Nu har jag iaf kommit en liten bit på sjalen och inser att den faktiskt kommer att bli klar... någon gång i framtiden. Det enda som återstår är att hålla ut och sticka VARV efter VARV och det är lååååångt. Jag har tre nystan till att göra av med.
Min stickningsguru har länkar i sin blogg till sajter som bara vräker ur sig snygga saker. Speciellt Heirloom Knitting gör mig svag i knäna. Dessutom hade gurun den dåliga smaken att be sina läsare att ge förslag på vilken sjal hon skall sticka till ett bröllop i sommar. Naiv och godtrogen, som jag är, går jag och kikar och hittar de mest fantastiska skapelser. Uppmuntrad av de små framgångar jag känner att jag fått, genom att kommit en bit på väg med mitt eget projekt, kikar jag på allt och blir alldeles till mig. Speciellt en sjal som jag funderar på om jag faktiskt skulle klara att göra. Den heter Melanie Shawl och verkar vara ganska rakt på sak, om än något pysslig. Dock inte på långa vägar så pysslig som resten av sjalarna på sajten. Känner en viss rädsla för att ta mig vatten över huvudet. Nåja, framtiden får utvisa om min pysslighet håller i sig så långt! ;cP

söndag, mars 12, 2006

Spårkförbistring och annat att reta sig på

Har ni tänkt på hur många uttryck som ändrat betydelse eller ordalydelse på senare år? Jag kommer bara på två exempel så här på fri hand. Det första är "att ha respekt". När jag lärde mig nya ord och uttryck för hundra år sedan betydde det att jag respekterade något eller någon. Numera skall de tydligen betyda att man är respekterad? Heter det då inte egentligen "att respekt"? Sedan undrar jag om all denna permanent som sprids i medierna idag. "Beslutet permanentades..." eller "det skall permanentas..." Jag undrar då om det blir affro eller storlockigt?! Heter det inte "att göra något permanent"? Förvirringen är total.

Funderar också över de klantiga syftningsfelen man idag ser överallt. Jag har alltid trott att det är jag, som vanlig svensson som gör bort mig på den kanten, men tidigare i vintras insåg jag att även de där "fina" copyrighters man hör så mycket om inte är helt med. Titta bara på NKs reklam som fanns överallt i några veckor. Det stod något i stil med "som vilket varuhus som helst, förutom allt det goda". Menade de verkligen att jag som konsument skall få intrycket av att det inte finns något gott alls på NK, eller hur var det tänkt?

Fick förresten Hundsport i brevlådan i förrgår. Har bara läst ett par artiklar i den ännu, men retar mig redan nu på att INGEN tidning idag verkar använda sig av korrläsare. Det är en sån helvetes massa stavfel och glömda bokstäver i texten att jag, som inte kan låta bli att korrläsa, får ont i skallen. Dessutom undrar jag över hur det kommer sig att Sveriges största hundorganisation, SKK som ger ut tidningen i fråga, kan ställa sig och säga att det vore bra med jakt på varg? Hur kan de stå och klappa sig på axeln över att det skall bli enklare att skjuta ett av planetens vackraste rovdjur? Jag fattar inte det?!
För några månader sedan var det också en artikel i Hundsport som handlade om en tjej som köpt en chihuahuavalp över internet. Hon åkte sedan från Stockholm till Helsingborg och hämtade den. Hon betalade 15 000 kr för valpen. Fick inga papper om härstamning eller om den veterinärbesiktigad. På vägen hem blev valpen mycket dålig och väl hemma dog den snart. Tjejen ringer till de som sålt valpen till henne och hon får erbjudande om att få en ny valp, för endast 10 000 kr, som ersättning för den som dog. Tjejen åker och hämtar den nya valpen som också verkar svag och dålig. Hon tar den till veterinären som blir i det närmaste vansinnig och skäller om vilka djurplågare det finns därute. Valpen överlever den här gången, men tjejen är ledsen... Hon har ju fått veta att hon blivit lurad på 25 000 kr. Hon vänder sig till pressen. Det visar sig att de som sålt valpen är de berömda hundsmugglarna som dykt upp överallt senaste tiden. De tejpar ihop valpar, lägger i kartonger och smugglar in dem i Sverige, från de gamla öststaterna. Säljer sedan de som överlevt resan för 10 000-15 000 kr till godtrogna idioter som tar med sig det lilla offret hem. Ingen veterinärbesiktning, ingen karantän och ut i vardagslivet kommer de små potentiella smitthärdarna. Alla möjliga sjukdomar kan spridas på detta sätt. Ni har väl t.ex. läst om den fruktade inälvsmasken som det bara är en tidsfråga för när den skall sprida sig i den svenska naturen? Inom kort kommer allemansrätten vara en historisk fotnot. Den blir nämligen värdelös när du inte vågar äta de bär eller den svamp du plockat i skogen. Paris Hilton och de andra Hiltonwannabes har mycket att svara för när det händer! För att inte tala om kanalerna TV4 och TV3 som båda framhåller dessa småhundar som det ultimata husdjuret. Har de ingen ansvarskänsla överhuvudtaget?! Det är så man kan gråta!

Hur kommer det sig att de som delar ut reklam inte kan respektera att jag ber om att inte få någon? I månader har jag retat mig på att de som delar ut reklam för pizzerierna i granskapet envisas med att lägga dem i min låda. Detta fast att jag satt upp skylt på dörren som säger NEJ TACK! Häromdagen lyckades jag kasta mig på dörren när jag hörde att de var där. Ryckte upp den och gav tillbaka lappen. "Jag vill inte ha reklam!" Han tog lappen utan ett ord och försvann ned för trappen. Fem minuter senare hör jag att någon är i brevlådan igen... Nog FAN är han där och lägger en ny lapp i min låda! Den här gången hann jag inte upp honom, men jävlar vad förbannad jag blir. Varför kan han inte respektara min önskan om att slippa få min brevlåda nedlusad av reklam?! Jag fattar det inte!

torsdag, mars 09, 2006

Envisare än synden...

Igår fick jag lov att utnyttja VaVen (Vård av Vovve) på jobbet. VaV är något som UPCs anställda har 'rätt' till pga att arbetsledarna tycker att det är en bra idé. Jag klagar inte! Perfekt eftersom Fenrir igår roade sig med att spy i kaskad en massa gånger och sedan låg och sov i en liten sorglig hög. Sista gången han sprayade mitt vardagsrumsgolv kom syndaren upp. Hundskrället hade lyckats svälja en kardborre! En hel sådan... inte små delar som brukar spöka på sommarhalvåret, utan en hel alldeles rund och taggig kardborre. Emellanåt undrar jag vad min vovve håller på med? Nåja, han fick svälta igår och nu på morgonen fick han mjukisfrukost som bestod av kokt fisk och ris. Har vi tur så kommer maggen att hålla sig lugn nu. Fenrir är iaf tillbaka till att vara en galen och leksugen hund. Han har sprungit som en tätting med sin nya leksak. När jag var och handlade medecinen sist köpte jag även en avlång studsboll. Det är alltså en helt vanlig tennisboll i batongformat. Skitkul tycker Fenrir eftersom den studsar helt irrationellt åt alla håll och kanter. Skitkul tycker jag eftersom jag bara behöver slänga den åt fanders och vovven springer som en röd iller efter den.

Jag har hittat en himla bra grej på nätet. Pandora: Find music you love En sajt där du själv bygger din musikstation. Du skriver in några artister eller sånger du gillar så försöker deras databas matcha dig med andra i samma stil och spelar upp musiken. Du kan döpa din egen musikstation och lyssna på den var som helst. Perfekt för mig som tröttnat på Nya Bandit och Rockklassiker. Deras eviga reklamavbrott och tjatiga DJs gör mig så trött! Enda problemet med just Pandora är att det mest är amerikansk rock som finns i databasen och de kan vara svåra att hitta ute på nätet sedan. Det är bara de mest kända typ Creed och 3 Doors Down som är lätta att få tag på i svedala. Ett lyxprolem... jorå! ;cP

Pärluggla
Lyckades förresten fota min pärlugglas mage häromdagen. Min kamera är bara bäst! Inte nog med att den har en optisk zoom som heter duga. Den har också en digital zoom som gör mig alldeles varm. När jag kombinerade dessa två lyckades jag komma så nära ugglan att det kändes som om jag kunde sträcka ut handen och klappa den.

Jag har skapat mig ett konto på Flickr nu. Jag har blivt så mainstream att man kan dåna. Digitalkamera, blogg och Flickrkonto! Var skall det sluta?

Jaja... dagarna går!

söndag, mars 05, 2006

Freeloader

Freeloader För ett par år sedan träffade jag en trevlig hundägare i parken som stod vid koppartälten i Hagaparken. Han matade ett par kråkor som han kallade Piff och Puff. Dessa kråkor kom honom till mötes varje dag för att få ta del av hundgodiset han hade i fickan till sin vovve. Jag skrattade åt honom och tänkte att han nog inte var riktigt frisk, men slängde även jag ett par bitar hundgodis åt kråkorna och gick sedan vidare. Och där började det... Från den dag möter kråkorna mig vid koppartälten och väntar på utdelning. Så fort de ser mig komma så flyger de mig till mötes. De är inte rädda för hunden. Enda gången de flyttar på sig är när han anser att godiset jag kastar är till honom och det är först när han nästan kliver på dem. Så långt allt väl, men en dag i början på denna vinter så mötte de mig redan innan jag lämnat Hagalund. Min vana trogen så gav jag dem det de förväntade sig. Problemet var bara att jag blev sedd av en annan kråka. Denne insåg genast vad som var på gång och han såg sin chans. Numera är det alltså stört omöjligt att ta en promenad, på dagtid, i Hagalund utan att bli nedflugen av en väldigt envis kråka. Han har nämligen tagit för vana att knuffa till mig om jag inte ger honom godis fort nog när han ser mig. Ingen är förresten säker. Om någon annan Freeloaderhundägare går med mig så får denne också känna på kråkans puff. Han flyger på en bakifrån. Man får en vinge i skallen och sedan landar han precis framför fötterna på en och tittar uppmanande på en. Snacka om ohyfsat! Jag grälar på honom, men han tar inte det på allvar och fortsätter att utsätta mig för flygräder utan att bry sig.

Jag kan bara beundra hans oräddhet och envishet. Överlevnad på högsta nivå! Han bryr sig inte ens om Fenrir får för sig att jaga honom. Flyger undan och landar sedan framför fötterna på mig igen. Fenrir kan i princip gå enda fram till honom. Kråkskrället flyttar inte på sig förrän i sista sekunden.

Resultatet har blivit att det går åt en väldig massa hundgodis. Det är Fenrir och tre kråkor som jag numera har försörjningsplikt för. Har man inte problem nog så skapar man några till! *skrattar gott*

fredag, mars 03, 2006

Fenrirs näsa

Så gick man då till parken med kameran i högsta hugg och inställningen att man skulle fota allt! Hur gick det då? Det blev 65 kort av mycket varierande kvalitet. Ugglan var inte hemma och eftersom jag valde den vägen hann jag inte till mistlarna.
Det snöade också så mycket att man knappt såg framför sig och det gjorde det svårt att få kameran att fokusera på det jag ville. Nåja, jag fick foton på Fenrirs näsa och mina fötter iaf. Vilken fantastisk skörd första dagen med ny kamera? Nåja, jag hittar säkert fler värdiga motiv när andan faller på... Tror jag...


Annars måste jag säga att hundskrället är snygg i snön! Enda problemet är att han är så mörk att det är svårt att få ihop en snygg bild på honom.

torsdag, mars 02, 2006

Say cheese!

Kameran dök ned i brevlådan idag och jag kastade mig över paketet. Kartong, plast och frigolit yrde. Sedan gjorde jag slut på batterierna bara genom att leka med menyerna och fota en blomkruka. Alltså kommer inga allster att synas på denna plats förrän tidigast i morgon, då de åter är laddade. Det blir så när man är för ivrig!

Vovve och jag var ute och strosade i parken idag. Det snöade igen. Åhhhh, vad det är vackert. Hoppas solen skiner imorgon. Då skall jag föreviga vovve, snö, mistel, uggla och mina fötter! Kamerans objektiv går att vända 180 grader framåt och 90 grader bakåt. Jag kan alltså ta självporträtt och se på displayen hur illa det ser ut! Wow!

onsdag, mars 01, 2006

And there were snow...

Jag och vovven är så lyckliga över all denna snö. Den här vintern har varit som en dröm för oss. När jag vaknade i morse trodde jag att det var någon slags dimma som täckte fönstret, men sedan insåg jag att det snöade så mycket att man inte kunde se huset mittemot. Fanatastiskt!
Fick ett litet mejl i lådan idag som talade om att min nya kamera skickats och antagligen anländer hos mig imorgon. Det är fan inte klokt hur snabbt det verkar gå denna gång. Om jag har tur hinner jag kanske fota mina egna snöflingor innan det smälter bort. Jag har några motiv i tankarna. Det finns mistel och pärluggla i Hagaparken som väntar på att förevigas.

Såg en rätt dålig film igår. Den heter "A sound of thunder" och handlar om att man någon gång i framtiden uppfinner en tidsmaskin, som istället för att användas till "goda" saker såsom vetenskap, används som safarimaskin för rikt folk som vill skjuta storvilt. Självklart går det åt skogen och en fjäril orsakar att tidsvågor går över planeten och förändrar nutiden mer och mer för varje våg. Det är där det blir konstigt för mig... Allt förändras, men djur och växter blir mördarmaskiner som är ute efter att äta människor på alla möjliga sätt. Hur kommer det sig att man alltid får det till att naturen i sitt "naturliga" tillstånd är ond? Jag trodde vi kommit förbi illusionen om att människan är det som gör planeten så "fantastisk" som den är? Har vi alldeles glömt bort att vi i princip saboterar allt vi rör vid? Nog borde väl filmmakarna komma på något bättre? Idén i sig är ju inte helt fel, men varför skulle t.ex. reptilerna blanda sig med primaterna och göra en mördarmaskin som kan klättra uppför väggarna för att komma åt människokött? Och varför skulle växterna utvecklas till köttätare? De köttätande växter som finns idag är inte särskilt många och jag gissar att naturen själv valt bort den sortens utveckling och skulle ha gjort det även om vi inte kom och blandade oss i. Alltså en ren skitfilm. *suck*