fredag, april 29, 2016

Dörrjäveln

Nu blir en innerdörr monterad i slutet av min hall. Allt för att försöka minska grannens störningar, när hon försöker ta sig in genom sin ytterdörr. Hon har verkliga problem och det är så irriterande då mina vovvar varnar varenda gång. Dessutom hör man när folk går förbi och står och snackar utanför. Denna vinter har det också varit riktigt jobbigt på grund av att sandbilen i princip lämnat ett sandtag utanför, och när man ligger i sängen hör man hur folk släpar fötterna igenom sanden, på vägen förbi. Jag hoppas på att den nya dörren åtminstone skall kunna minska ljudintaget. :-) Det är förresten fyra killar, plus chefen, som jobbar på installationen. Känns lite som om det vore kommunalarbetare som gör jobbet. Två stycken fixar och tre tittar på. :-D

Ymer är ihopläkt och mår bra. Ekonomin haltar nu då han kostade cirkus 7000 kr denna månad. Inte hans fel så klart, men plånboken skriker och vad gör man då?! Jo, man beställer och handlar saker för över 2000 kr, bara därför att. :-P Shoppat saker till trädgården, som såklart är nödvändiga, men jag beställde också en berlock, som kanske inte var så nödvändig. ;-)

Annars har jag som sagt fått en ny handledare för arbetsträningen. Hon beklagade att jag fått byta igen och jag sa bara "tredje gången gillt?" Hon verkar precis lika trevlig som de andra har varit, men förhoppningsvis kanske hon också kan ha lite bättre koll på vad det står i mina papper. Vi får se hur det går. Nästa träff kommer iaf bli telefonledes då hon, precis som jag, inte tycker att det är vettigt att jag skall åka så långt för ett tiominuterssnack. Hon har också en del vettiga idéer angående hundhållandet, vilket gör mig glad. Att det antagligen inte kommer att hjälpa är en annan sak, men tanken är god.

I min lilla trädgård blommar den nyinköpta julrosen och de nyinköpta penséerna tillsammans med den svarta violen. Scillorna och krokusarna har redan blommat över och tulpanerna är på gång. Har sett att en del av klematisarna börjar komma och rosorna har jag redan klippt ned då de höll på att växa sig alldeles för stora, för tidigt. Jag ser verkligen fram emot alla blommor denna sommar.

tisdag, april 19, 2016

Gårdagens akuta veterinärbesök

Igår var en underbar dag. Jag och pojkarna gick till Ulriksdal och tillbaka, utan några konstigheter och de var ypperligt lyhörda och lydiga. :-) Tog det lugnt när jag kom hem, tittade lite på tv och läste lite i boken. Sedan blev det middagstid och när jag givit dem mat såg jag att Ymer hade blod i hela rumpan?! Försökte se vad som hänt, men det blev inget villigt samarbete från plutten. Till slut insåg jag dock att det inte verkade bättre än att en analsäck spruckit. :-( Det blev ett akut besök hos veterinären, lugnande medel, urspolning (smärtsamt) och nu är det pyjamasbyxor på. Allt som allt en ganska dyr och sorglig eftermiddag och kväll. :-/

Idag är han inte glad, då han fortfarande måste ha pyjamas på, men det ser ut att läkas fint och jag är nöjd så länge han inte mår dåligt och har ont. Hoppas verkligen att vi aldrig behöver uppleva något sådant igen!

lördag, april 16, 2016

Negativitet

Ibland känner jag att negativitet sprids som en skitbrun filt över mina dagar. Jag går ut starkt med flaggan i topp och sedan händer det något som störtar mig ned i en lerpöl och resten av dagen är förstörd. Ett exempel är idag när var vi ute på en underbar promenad och jag tränade hundarna på inkallning och kommandot stanna. De var jätteduktiga och jag berömde dem med ord godis. Sedan släppte jag uppmärksamheten i bråkdelen av en sekund, eftersom jag pratade med en annan hundägare, och självklart gick det åt helvete. Det kom en joggare med sin hund, som jag aldrig hann se, och Loke bara exploderade efter den stackars jycken, och Ymer hängde på. Ingen av dem lyssnade och jag fick till och med springa efter för att få stopp på dem. Det gör mig så jävla förbannad att jag inte kan få Loke att lägga av med detta! Vi har iaf tränat i snart 5 år på att INTE gör så här, men det hjälper inte och jag vet fan inte vad jag ska göra. Är det jag, rasen eller individen som är problemet? Jag vet att jag fick träna mina bouvierer på att inte jaga joggare/cyklister ganska länge, men de var aldrig så nonchalanta gentemot mig när jag sade ifrån. Och det tog ta mig fan inte fem år att få dem att förstå.

Nästa negativa grej är hur ordförande i föreningen inte tänker ta tag i att byggarna gjort fel vid konstruktionen av våra förråd. Inte just nu iaf, eftersom det hela är så infekterat?! Vad fan menar han med det? De har gjort fel och måste stå för konsekvenserna. Det är väl ändå inget att hymla om? Vi har alla papper och kan utan tvekan peka ut var de brustit i sitt utförande av jobbet. De måste ju stå för detta och åtgärda felen, men ordföranden kommer inte att ta tag i detta förrän om möjligen flera veckor. Varför?! Jag har jobbat med detta i flera månader, och nu när vi fått resultat i min ände, ska det läggas på is?

Tredje strulet är att jag lovat att sätta igång områdets vatten i utekranarna, men jag lyckas inte, och frågade tre styrelsemedlemmar om hur man gör. Deras svar var goddag yxskaft och tillslut att vi skulle lämna ärendet till fastighetsskötarna, vilket verkar idiotiskt. Varför betala för något som vi gör åtminstone två gånger om året. Någon borde väl ändå veta?

På den vägen är det och hade jag haft en bil hade den inte gått bra. 😞

torsdag, april 14, 2016

Trägen vinner!

Att vara envis,, som en gris i lera, gör att man emellanåt får det som man vill ha det. ;-) Det där företaget, som vägrade att skicka avtal och offert till oss, kan ta sig i h-en. Jag lyckades efter mycket om och men få veta vilket företag det var som hjälpte oss med upphandlingen, och de hade fortfarande ALLA papper vi behövde. :-D Nu är det bara att reklamera hela skiten och få det utfört så snart som möjligt. Det kommer inte att bli billigt för företaget som gjorde jobbet helt fel från början. Jag kommer inte att vara älskad av dessa människor i fortsättningen heller. *rått asgarv*

måndag, april 11, 2016

Blöjbarn och annat knäppt

Blöjbarnet heter Ymer och blöjan beror på att han, som så många andra killar, har svårt att låta bli att pilla sig i skrevet. Detta har gjort att ärret efter kastreringen har börjat att vätska sig igen. Därav blöjan. Vi har också fått en tub med salva som skall minska vätskandet och främja läkandet. Just nu ser det iaf ut som om det går framåt. Loke bara skakar på huvudet och suckar tungt. ;-)

Min veranda är felkonstruerad. Tydligen har hantverkaren lyckats lägga plankorna med kärnvirket uppåt, vilket gör att plankorna samlar vatten i rännorna som uppstår då de bågnar konkavt istället för konvext, vilket i sin tur gör att de spricker av fukten och färgen flagnar av. Verandan blir ful av alger i fukten och torkar inte ordentligt mellan regnskurarna. Det ser rent ut sagt för jävligt ut. Inte har jag heller pengar nog att göra något åt det då kvarskatten tömmer sparkontot. Otroligt deprimerande.

Föreningen beställde ett jobb med att byta ut våra gamla förrådsbodar för ett par år sedan. För ca ett år sedan började kvisthålen på dörrarna att tappa färgen, vilket gör att de nu ser ut att ha fått vitfläcksjukan. Jag har försökt hitta avtalet för jobbet för att se vad vi har för garantier, men det är lögn i h-vete att hitta. Jag har sökt i snart ett halvår men inget hittat. Tillslut har jag till och med bett leverantören om en kopia från dem, men de vägrar. Inte nog med det, så har vi även upptäckt att leverantören gjort fel vid installationen av dörrarna. Eftersom dörrarna levererades helt obehandlade och med instruktionen om att man måste måla alla ytorna, kanter, in- och utsida, för att de ska hålla vilket inte har gjorts, börjar de nu också bågna och falla isär, på grund av vattenskadorna. Vi får fortfarande inte ta del av avtalet vilket nu gjort att vi vänt oss till RB för att få hjälp. Jag håller tummarna för att de ska kunna få ordning på detta. Annars måste föreningen antagligen stå för ordentligt stora kostnader för att åtgärda det hela. Det är verkligen inte lätt att bo i en bostadsrättsförening. *suck*

Det är kul nästan jämt. :-\

onsdag, april 06, 2016

Vad har hänt med dagens hundar?

Jag har haft hund, med några års mellanrum, sedan jag var sju år. Det blir alltså 43 år i år. De uppehåll som varit, har blivit pga att jag lyssnat på de som säger sig veta, men de åren har också varit de jag mått sämst. Den ras jag fastnade för var Bouvier Des Flandres, som är en stor boskapshund, med ett fantastiskt psyke. Av de 3 hanhundarna jag haft, var det ingen som var aggressiv eller konstig mot andra hundar, vilket jag ansåg var en självklarhet.
Nu har jag bytt till Tibetansk Spaniel, av hälsoskäl, då jag trodde att min kropp kanske inte skulle hålla för det som en bouvier kräver. Jag ångrar det inte och de ger mig precis lika mycket glädje och kärlek som de större gjorde. Enda skillnaden är att jag nu måste se upp för andra hundägare! Mina vovvar är inte speciellt stora och umgås mest med större hundar, eftersom andra småhundsägare lyser med sin frånvaro. Verkar som om de inte vill att deras hundar skall umgås med andra. Har till och med hänt att folk vänt och gått åt ett annat håll när vi kommer. (Detta beror inte på min personlighet, eftersom vi aldrig egentligen träffats! :-P) Det har varit en del utmaningar med att välja en ny ras. Tibbar är inte lika enkla som bouvieren var. Dessa småhundar har ett ego som är större än Eiffeltornet och är inte rädda att visa det. Om de hade mött mina bouvierer hade det inte uppstått något problem, då de stora bara hade ignorerat de små, men så funkar det inte med andra hundar jag möter nu för tiden. Loke har blivit påhoppad av MYCKET STÖRRE hundar, 4 gånger under sitt snart 5åriga liv. Det har varit labradorer, vorsthe, mellanpinscher och senast idag en flatcoated retriever. Det som de alla har haft gemensamt är att de uppfört sig helt fel i det sociala sammanhanget och har ägare som inte fattar ett dugg.

Min Loke är kastrerad och det har inte gjorts för att han är aggressiv, utan det är för att vi skall kunna umgås med alla hundar vi träffar, vilket då också kan inkludera löptikar. Att mina tibbar står stolt och visar upp sig, beror inte på att de vill slåss, utan på att det är så de är byggda. Att Loke morrar, beror inte på att han vill mucka gräl, utan på att han vill att den andra hunden skall hålla avståndet. När Loke säger till, vill han inte starta ett slagsmål, utan att den andra hunden skall visa respekt och faktiskt fatta att den skall hålla avståndet. SKA DET VARA SÅ JÄVLA SVÅRT ATT FÖRSTÅ?! När inte ens hundägaren fattar detta, hur skall då deras hundar göra det?! Ifrågasätt inte Lokes försök till att få er att hålla er på er kant. Han gör inte det för att vara elak eller sur, utan för att din hund inte är socialt fostrad och inte vet hur den skall uppföra sig!

Från och med idag, får ni och era hundar inte hälsa på mina om jag inte är säker på att ni faktisk har koll på dem!