Jag är verkligen glad att jag inte har jätteont, och att jag har tillgång till smärtstillande, om det behövs. Efter att ha klämt i mig två morfindoser igår kväll, sov jag som en gris. Vaknade av att Ymer ville gå ut och kissa. Somnade om och väcktes av tibetan ville ha hjälp att komma in under täcket. Somnade om. Väcktes av en tibetan, som ville uppmärksamma mig på, att hans mage var tom, så då gick jag upp och fixade frukost. Jag var helt smärtfri! Morfin är bra grejer. 😁
Det enda negativa är att jag inte har någon mysig julmat, och ingen som kan hjälpa mig med det. Det där med att min pappa ska hjälpa mig, är en sanning med modifikation. Han hjälper till på sina villkor, vilket gjorde att jag igår fick gå igenom ösregn, efter operationen, då han inte orkade leta sig fram till ingången. Jag bad honom fylla på vattendunken, som nästan är slut, men när han åkte hem hade inget hänt. Jag fick några hembakade lussekatter, som gjorde mig illamående, men det är knappst hans fel.
Jag gick ut på nätet, och kollade om jag kunde beställa något, men första leveransen var den 26:e. 😒 Nåja, jag vet att jag alltid måste klara mig själv, och så fort jag tror att jag kan köra, så drar jag iväg och shoppar. Lite julmums måste jag ändå få, men det blir bara det allra nödvändigaste, och snabbt ska det gå. 😉
