Dyr i drift, frustration och otacksamhet

Bullen är den dyraste hund jag någonsin haft och då var han ändå gratis. Sedan jag fick honom har han kostat mig tusentals kronor i veterinärkostnader och specialfoder. Nu måste jag också gå med honom till tandläkaren. Om det blir utdragning eller lagning av tand får det besöket visa, men jag gissar på utdragning. Tanden verkar rutten rakt igenom. Han har inte klagat eller visat något obehag, men idag när jag skulle rensa honom från tandsten, vilket jag gör när hans andedräkt börjar stinka, såg jag att ena kindtanden verkar bortom all hjälp. Det luktade också ruttet. Det som känns lite surt i ekvationen är att förra gången jag var hos veterinären påpekade jag just att en kindtand verkade ha början till hål, men då var det mycket annat som kom emellan. Alltså glömdes detta bort och nu får hundskrället betala priset. Man känner sig så frustrerat hjälplös i sådana här situationer.

Frågade mamsen om hon varit och röstat ännu, men det hade hon inte och inte tänkte hon göra det heller. Varför inte det då? Hon har inte lust. Fy skäms morsan!

En släkting frågade om jag kunde tänka mig att stå på köpekontraktet för en lägenhet. Personen i fråga tänker köpa, reparera och sälja. Det enda jag behöver göra är alltså att stå på papperet som köpare. Detta för att släktingen annars kommer att klassas som byggmästare och beskattas därefter. Det skall alltså tjänas en hel del pengar och helst betalas så lite skatt som bara är möjligt. Frågade vad jag skulle få för det och får svaret "ett glatt leende". Personen ifråga är då ändå fullt medveten om att jag själv tittar på lägenheter och gärna skulle köpa om jag bara hade finanserna för det, men inte fan tänks det på hur det känns. Hur det känns för mig att stå som ägare av något som jag själv aldrig kommer att ha möjlighet till!

Gjorde en annan tjänst åt en kompis häromdagen. Har fortfarande inte hört om det blev bra och inte fått något tack. Egentligen skiter jag i om personen är otacksam, även om jag nu ställer upp och gör mig besvär. Däremot vore det trevligt att få veta om det man hjälpt till med faktiskt funkade. Varför bryr man sig? Hade en bekant som behövde 'datahjälp' i tid och otid. Jättetrevlig människa... ända till den dag jag sa att jag inte kunde hjälpa till längre. Sedan dess har man knappt sett till honom. Det är på håret att han hälsar när man krockar i området. Så var det med det.