lördag, december 30, 2017

Kalhygge

Nu är även ersättningsträdet borta. Jag har inte vågat berätta för mamma att jag bad min granne att hjälpa mig med återlämnandet. Gissar att hon inte ens kommer märka att det är borta, nästa gång hon kommer på besök. Eftersom jag har väldigt specifika regler för träds estetik, fanns det inte en chans att ersättningsträdet kunde uppfylla dem. Alltså är det återlämnat och jag är nu ljusträdlös. Det är självklart inget att klaga över, snacka om i-landsproblem, men jag är ändå ledsen.

Jobbet på SKOPAN är fortfarande kul, men jag är inte längre lika entusiastisk, och jobbar inte mer än absolut nödvändigt. Inget jag försöker göra, faller i god jord, och därför är det bara att sitta och prismärka böcker och inget annat. Att försöka förändra och förbättra är bara att strunta i, då ingen annan är intresserad.

De pengar jag fått i julklapp och de jag sparat ihop har gått till kläder från Gudrun Sjödén, som kanske inte är den billigaste, men möjligen hållbarare än H&M. Det finns en jacka, för hundpromenader, hos henne, men där räckte inte pengarna till. Får vänta, och köpa dyrare efter rean, precis som vanligt.

fredag, december 29, 2017

Jag blir bara så himla ledsen

Inget svar från försäkringskassan än, men det är inte det som gör mig ledsen, utan ljusträdet som jag fått av mamma. Det höll bara i ca en månad. Sedan började lamporna att avta i ljusstyrka och av någon outgrundlig anledning har Jysk redan plockat undan alla "julsaker", vilket gör att jag inte kan byta mot ett nytt. Tillslut åkte vi till Jula istället och mamma köpte ett annat träd, som hon tyckte var lika fint. Ledsen mamsen, men det ser förjävligt ut i jämförelse med det andra. När vi sedan plockade upp det och monterade det, syntes det med all önskvärd tydlighet hur mycket sämre det var. Dessutom visade det sig att en lampa redan var trasig och när vi skulle skruva fast grenarna, så att de inte skulle kunna lossna, gick lödningen sönder på en av fästskruvarna. Alltså var det nya trädet inte bara fulare utan också redan trasigt, innan det ens hade tänts. Det är verkligen så att jag nästan börjar gråta.