Höst

Jag stod och tittade på fåglarna idag. De badade och sprätte runt i pölarna i regnet och verkade allmänt lyckliga. Funderar på hur det kommer sig att fåglar kan bada i iskalla vattenpölar i råkallt väder. Fryser de inte om tårna? Verkar inte så. Hmmm... Lite avundsjuk blir man ju. ;c)

Funderade över fenomenet mardrömmar på bussen till jobbet idag. Jag har aldrig någonsin haft en mardröm. Möjligen kanske min definition av mardrömmar är lite annorlunda än gemene mans. Jag har aldrig vaknat svettig och rädd i alla fall. Däremot har jag vaknat skitförbannad, gråtandes eller asfrustrerad av olika anledningar. De drömmar jag kommer ihåg är ofta rena äventyren. I mina drömmar har jag blivit jagad av monster, vampyrer, varulvar och galna kniwviftande mördare, men det har aldrig skrämt mig. Jag blir hög på adrenalinet, men inte verkligt rädd eller skräckslagen. När jag väl vaknat från dessa drömmar har jag mest varit förbannad över att drömmen tog slut innan jag fick veta hur det gick. För aldrig har det varit så att jag fått ett redigt slut på dem.

Drömmar där man blir oerhört frustrerad är jobbiga. Det är ofta mesiga sammanhang och jag känner inte att det kan räknas som maror. Ta t.ex. de där man står och försöker slå ett telefonnummer, men aldrig lyckas. Eller den där man skall försöka köra en bil, men inte når ned till gaspedalen.
De värsta drömmarna tycker jag är de där jag står och skriker mig blå om något, men ändå inte blir hörd. T.ex. skriker jag på min hund som ALDRIG hör mig utan glatt rusar runt och gör dumheter. Dessa drömmar retar gallfeber på mig, eftersom de senaste vovvarna aldrig sysslat med sådant i verkligheten.