Det är dags för förändring och en nystart, eller åtminstone en ny start. Jag har bestämt mig för att byta efternamn, slopa ett mellannamn och lägga till ett nytt istället. Sedan mamma gått bort känner jag att jag måste försöka göra något nytt, istället för det gamla, som jag gjort hela mitt liv. Tålamod och evig väntan har präglat mitt tillvaro, så här långt, men nu måste jag ta tag i saker och försöka få något gjort, för en gångs skull.
Mitt efternamn kommer från min mammas före detta man, vars far bytte från Svensson till det nya och när mamma skilde sig från sin make, behöll hon detta. Ett namn utan någon betydelse eller något arv. Jag har aldrig känt att namnet, betytt något annat än ett evigt rättande av uttal och stavning. Alltså tänker jag, att nu är det dags att byta tillbaka till hennes flicknamn, som åtminstone ger mig varmare vibbar.
Att jag sedan bestämmer mig för att slopa ett mellannamn och istället lägga till ett nytt, är mer för att jag skulle vilja ha något som är mitt eget, och något jag själv tagit. Ett namn som jag känner något för, vilket jag aldrig gjort för mina nuvarande namn.
Denna förändring kommer inte att påverka någon annan än mig själv, nu när mamma är död. Hon skulle antagligen inte gillat mitt beslut, och det är därför jag väntat, precis som jag alltid gjort.
Mitt efternamn kommer från min mammas före detta man, vars far bytte från Svensson till det nya och när mamma skilde sig från sin make, behöll hon detta. Ett namn utan någon betydelse eller något arv. Jag har aldrig känt att namnet, betytt något annat än ett evigt rättande av uttal och stavning. Alltså tänker jag, att nu är det dags att byta tillbaka till hennes flicknamn, som åtminstone ger mig varmare vibbar.
Att jag sedan bestämmer mig för att slopa ett mellannamn och istället lägga till ett nytt, är mer för att jag skulle vilja ha något som är mitt eget, och något jag själv tagit. Ett namn som jag känner något för, vilket jag aldrig gjort för mina nuvarande namn.
Denna förändring kommer inte att påverka någon annan än mig själv, nu när mamma är död. Hon skulle antagligen inte gillat mitt beslut, och det är därför jag väntat, precis som jag alltid gjort.
Nästa sak att få ordning på är mitt nya boende. Så här långt har jag inte funnit platsen, men jag kommer såklart fortsätta sökandet. Det måste bli ett hus, som jag faktiskt kan trivas och bo i, i så många år som möjligt. Alltså går sökandet vidare. Under tiden, lånar jag pappas sommarstuga i Farsta. Det är inte den allra bästa lösningen, eftersom det inte finns så många bra platser att gå med hundarna på, men det är bättre än alternativet. Sanningen är att jag faktiskt inte har något alternativ, så jag får som vanligt vänta, och ge mig till tåls. Jag har såklart hittat några hus, som skulle kunna duga, men jag vägrar att ta något bara därför att.
Annars har jag lyckats mosa min söta bil, och samtidigt mosa en annan stackares. Hastigheten gick i 0,05 km timmen, då jag höll på att parkera, men missade att avståndet var mindre än jag trodde. Jag är så himla tacksam för försäkringen, som gör att jag inte behöver betala mer än självrisken, men nu får jag fan i mig skärpa till mig. Dessutom får jag nog be pappsen, skriva över bilen på mig, så han inte får problem med försäkringsbolaget. Han får en riktigt dålig rejting, om de skall ta hänsyn till vad jag ställt till med.
Fortsättning följer...
