söndag, januari 31, 2016

Jag vill tacka livet

Det finns så himla mycket skit i dagens samhälle och världen över huvud taget, men här hemma i min lilla värld av blommor har jag det faktiskt ganska bra. Vovvarna gör mig glada varje dag och när jag kommer ihåg att ta mina piller håller sig smärtorna till en ganska ok nivå. Nu när snön är borta igen, är jag iaf glad över att isen verkar ha följt med den och det går ganska bra att promenera. Inte många halkincidenter i år, vilket jag kan tacka mina IceBugs för. Om jag kommer ihåg att hålla i plånboken kommer diverse större kostnader kunna betalas utan större problem, även om det finns en låååååång önskelista som ligger på vänt. ;-) Ingen hund är ledsen och ingen av dem mår dåligt, vilket gör mig oerhört tacksam. Visst har jag och Loke en del diskussioner om det där med att försöka nypa folk i hasorna, men det är en bagatell i det stora hela.

När jag ser hur dåligt andra människor i min omgivning mår, inser jag att jag kan se att det finns en hel del ljus i mörkret. Förhoppningsvis är det inte det där tåget som kommer, men att dessa människor totalt missar det, är för mig en gåta. Negativiteten som omringar dem är så svart och det finns inget som kan gå rätt för dem. De vill inte ens försöka hitta en bättre väg. Har ett svagt minne av att jag också varit nere i det där svarta hålet, men nu kravlat mig upp till kanten. Kanske tappar jag taget och ramlar ned igen, men jag hoppas att jag fortfarande kan se stjärnljuset på den mörka himlen. Jag försöker att undvika att umgås med de negativa, då de suger musten ur mig, men samtidigt vill man ju vara lite vänlig och snäll mot dem, så att de åtminstone kan få en ljusglimt. Måste bara komma ihåg att inte sugas in i deras mörker och själv komma ihåg att fortsätta titta på stjärnorna och ljuset, som jag vet finns där. Hur skulle jag annars kunna skönja en skugga?

#inteerkvinna

onsdag, januari 06, 2016

Underbara vinterväder


Det tog ett tag att komma tillbaka efter förkylningen, men nu verkar det som om jag är relativt frisk. Precis före jul gjorde jag en total rengöring av hemmet och satte äntligen upp altaret igen. Det plockades ned under tiden som fönster- och dörrbytet pågick. Tänkte inte så mycket på det, men nu när det är uppe igen känns hemmet mer hemma igen. Konstigt att en sådan sak kan påverka så mycket?! Har tänkt att sätta upp ännu en hylla därunder, för resten av grejerna som ska stå där, men konsolerna tog slut så jag måste iväg och köpa två till. Det kommer nog att ta lite tid, men när det blir gjort kan jag känna mig nöjd.
Två delar av mitt nygamla satsbord är äntligen på plats och det blev jättefint. Den tredje delen är under konstruktion, eftersom pappsen lyckades stuka till skivorna av misstag. Han kommer fixa till den tredje skivan när han har tid och då blir det komplett.

Nu när vintervädret äntligen har kommit trivs vi verkligen. Både jag och djuren älskar snön. När jag går ut ser jag ut som om jag skulle delta i ett ryskt drama, då jag har varm fleecekrage och pälspannband. Doktor Zivago, here I come! :-D

#inteerkvinna