tisdag, januari 22, 2008

Engelsk romantik rekommenderas


Jag såg North & South här i veckan. Fantastiskt romantiskt. Richard Armitage är bland det läckraste som finns om man vill se en man som tittar under lugg och ser svårmodig ut. =c) Miniserien rekommenderas varmt. Den är i samma stil som de Jane Austenserier ni säkerligen redan sett, men hjältinnan är ännu mer frispråkig och hjälten är sårbar. Richards roll jämställs med Colin Firths Darcy, men enligt min uppfattning är de mer ett kompliment till varandra. Om inte annat är de båda attraktiva och svårmodiga. ;cP


För någon helg sedan såg jag också Sparkhouse. Passion, bråk, oförstående föräldrar och kärlek. En mordern nytolkning av den gamla klassiska Wuthering Heights. Fantastiskt bra och full av allt man kan önska sig när det gäller engelsk passionerad romantik.

torsdag, januari 17, 2008

Torchwood

Nytt avsnitt i ny säsong finns ute nu. Det var himla bra och roligt. De är så coola och läckra hela bunten. Måste ses av oss som gillar engelska SF-serier. Kasta er på valfritt medie och se denna fantastiska serie och njut av de nya avsnitten som nu kommer att gå på onsdagskvällarna kl. 21 i England.

tisdag, januari 15, 2008

Lite film

Jag har sett två filmer de senaste dagarna. Den första var "The Brave One" med Jodie Foster. Jag har väldigt delade känslor angående henne som skådespelare. Av någon outgrundlig anledning vill jag se de filmer hon gör, men jag kan bara komma ihåg att jag verkligen gillade en och det var "När lammen tystnar". Den gillade jag skarpt, men sedan dess kan jag inte komma på en enda som gjort något intryck. Varför envisas jag då med att se allt hon gör? Jag vet faktiskt inte. Den här filmen var helt ok. Fanns dock några luckor och egentligen var den ganska lik flera andra på samma tema. Det som var mest intressant var nog hennes röstläge och de snygga bilderna. Funderade en hel del över saker som: hur kommer det sig att hennes skador läks så helt och snyggt så snabbt? Var är resten av hennes familj och var är vännerna? Hur ensam var hon egentligen? Sevärd rulle iaf. Kul att se Naveen Andrews, i något annat än Lost. Även om han nu bara var med en liten stund.
Den andra filmen var då "The Hunting". Fantastiskt bra film. Överraskande, spännande och rolig. Under ytan av humor låg det ett svart töcken av förtvivlan och vanmakt, vilket gjorde filmen fyllig och intressant. Rekommenderar den varmt för er som inte bara vill se det gamla vanliga, utan faktiskt engagera er en aning.

En skådis var med i båda filmerna och jag blev fascinerad av hans röst och hur han pratade. När jag hörde honom tyckte jag att jag kände igen rösten, men jag gick och kikade på IMdb och kunde inte för mitt liv se något som skulle ha gjort intryck på mig. Han heter Terrence Howard. Snacka om sammanträffande att han var med i båda de två filmer jag såg.

måndag, januari 14, 2008

Hormoner

Idag stannar jag hemma från jobbet, med anledning av hormonerna, som gjorde att jag började gråta när jag inte fick på mig jackan på första försöket. Detta är något ganska nytt för mig. Jag har liksom aldrig haft problem med sådant förr. De senaste två-tre åren har det dock blivit illa. Snörvlar för jävla jämnan och nu när jag har min menstruation blev resulterat att jag gav upp och stannade hemma idag. Andra får migrän och smärtor... Jag snörvlar till reklamen för toapapper med små lamm. Visa mig en romantisk film och jag gråter som en bäck... nä, Niagarafallet är det! *suck* Det är dock väldigt övergående så imorgon blir det tillbaka till saltgruvan.
Bästa perioden är två veckor före mensen. Då blir jag fixerad vid valfri manlig/kvinnlig person... Hitta en snygging och jag tar reda på allt jag kan om honom/henne och funderar på hur vi skulle ha det tillsammans. Fånigt nog håller det inte länge. Det är bara de där två veckorna och sedan är allt som vanligt igen. Den här gången var det sheriffen i Eureka. Just den här perioden var han oerhört charmig, läcker i sin uniform och rolig när han inte fattade vad som hände. (För tre veckor sedan tyckte jag inte ens serien var någe bra, men det blev ju ändring under den här perioden. ;c)

söndag, januari 13, 2008

Relgion & magi

Jag håller just nu på och läser en riktigt bra bok: Spellbinder av Melanie Rawn. Jag har aldrig läst några böcker av henne förr och enda skälet till att jag tog den här var, att den lät spännande på baksidetexten. Jag hade inga större förväntningar med tanke på hur sega de senaste böckerna jag köpt var. Har haft otroligt lågt vattenmärke på mina bokval på sista tiden. *suck* Den här boken började inte bättre, men den växte med uppgiften. Jag hade förväntat mig en lätt humoristisk "förhäxad"-kliché med inslag av romantik. Det visade sig vara något helt annat. Som vilken välskriven roman som helst, med häxiga inslag.
Det jag dock hänger upp mig på är hur intressant det verkar med magitrollandet och ceremonier, men hur ointressant det verkar att ens nämna att det också rör sig om en religion? Dessutom är huvudpersonen katolik? Hur fasen går det till? Och om det nu är så att hon endast är en häxa och inte wiccan, hur kommer det sig då att hon åkallar gudarna i ceremonierna? Katolikerna skulle nog inte uppskatta att få veta att någon som säger sig vara troende katolik också utövar häxkonst. Snacka om krutdurk!?
Det har alltid förvånat mig att hedningar och paganer har så svårt att erkänna sig troende och faktiskt tala om sig själva som religiösa människor. Det som det fokuseras på är ceremonierna, häxkonsterna, ritualerna och/eller magiska trollformler. Varför erkänner man sig till en religion när man sedan anser att dyrkan av gudomarna, inom den religionen, kommer långt efter att göra ceremonier och trollformler? Jag förstår att alla wiccanska ceremonoier innefattar magiska handlingar, de är en viktig del, men jag förstår inte varför det verkar som om gudarna inte är lika viktiga? Samma fråga ställer jag mig inför de flesta paganska/hedniska religionerna som vi ser prov på i västvärlden.

Personligen kallar jag mig Gudinnedyrkare och häxa. För mig kommer Gudinnan och religionen först. Att jag sedan emellanåt ägnar mig åt häxkonst är av underordnad betydelse.

måndag, januari 07, 2008

Retreat och livet i genomsnitt

På SVT1 går just nu en serie, Retreat - den raka vägen, som är oerhört intressant. Den handlar om sex personer som åker på en islamisk retreat. Jätteintressant och lärorikt. Rekommenderas varmt om du är intresserad av religion och tro. Jag har lärt mig nya saker om Islam och Sufism. Sufismen verkar ligga väldigt nära hur jag ser min egen religion.

Annars tackar jag Gudinnan för att folket i Hagalund, årsskifter 2007/08, behärskade sitt sprängintresse så väl. Detta årsskifte har varit det lugnaste jag varit med om sedan Bullen blev fyrverkerirädd. De började smälla först den 14:e december och har nästan helt slutat redan. Fantastiskt!

Vi var hos veterinären idag och fick vaccineringen som skall ske vartannat år. Recept på hans smärtstillande och inflammationshämmande soppa förnyades också. Insåg att han och jag går på samma sorts medicinering. Världen är knasig. Annars mår han bra den lille råttan. Snuskig som fan, pga vädret. Måste duschas varje gång vi varit i parken. Den här vintern har varit för erbarmelig. De fyra dagarna med snö var himmelriket och sedan blev det slask, regn och sand igen. Egentligen bryr jag mig inte om att allt blir skitigt. Det som gör mig ledsen är att det är så mörkt och grått hela tiden. Imorse när jag gick upp och ut med djuret första varvet såg man solen genom molnsprickorna, och plötsligt kändes allt så lätt, men sedan blev det mörkt igen. *suck*