onsdag, december 31, 2014

Gott slut och gott nytt!

Nu när gårdagens eufori lagt sig något börjar funderingarna på hur det skulle gå om det jag ville slog in. Jag undrar hur jag skall kunna försörja mig på endast sjukpengen? Självklart kommer jag att kunna betala det nödvändigaste, såsom avgiften på lägenheten, mat till killarna och mig, men det där lilla extra då? Vad kan jag göra för att få lite extrapengar? Några tycker, att jag som en f.d. vän gör, ska rasta hundar för en ok peng. Problemet med detta blir dock att jag hamnar i samma stressituation igen. Måste hinna gå ut med dem och gå tillräckligt långt för att alla skall bli nöjda. Om de inte bor i närheten, blir det resande som gäller och jag kan inte bli sjukare, vilket innebär att det inte någon bra idé för mig. Mamma föreslog att jag skulle sticka sjalar och sälja, men när jag går ut på nätet och kollar verkar återbäringen på detta vara ganska låg. Kanske göra smycken i silverlera? Hm... lite kul, men skulle någon köpa mina smycken och blir det någon vinst? Äsch, om jag nu skulle bli få 100% sjukersättning, kan jag göra vad fanken jag vill utan att behöva oroa mig för vad någon annan tycker NÅGONSIN igen! Jag kan sitta och rulla tummarna, vilket skulle vara ganska så gratis och kanske hitta restgarn och göra restgarnshalsdukar till hemlösa. Fan, vad mysigt det skulle kunna bli. :-D

tisdag, december 30, 2014

Arbetsförmedlingen rular!

Idag träffade jag min alldeles egna handläggare på arbetsförmedlingen. Elin var mycket trevlig och vi pratade om allt möjligt. Vi kom fram till att vi båda älskar Gerard Butler och Phantom of the Opera. Som tur var fick jag dock behålla Robert Downey Jr. då hon tyckte bättre om Jude Law. Vi lade också upp en handlingsplan som bestod i att jag skulle ta det lugnt och prata med min doktor om att få 100% sjukersättning. Enligt Elin var min hälsa mycket viktigare än min närvaro på arbetsmarknaden. Hon är faktiskt den tredje handläggaren som sagt samma sak. Jag behöver inte söka något jobb medan jag väntar på att träffa doktorn, få intyg från honom, och söka sjukersättningen. Jag ska dock fortsätta med avrapporteringen varje månad och då berätta om hur det går. Efter detta började vi prata hund och jag fick visa kort på mina killar. Hon tyckte såklart att de var jättefina och att de var den bästa medicinen för mig. :-) 

En lyckad dag där en tung tyngd lyftes från mina axlar. Nu ska jag vänta på att sjuksköterskan, som är min kontaktperson på neurologiska, ska komma tillbaka efter julledigheten och hjälpa mig med att fånga in neurologen Fredrik. :-D

Fortsättning följer.

söndag, december 28, 2014

UFOstickningen är äntligen klar

Min mössa, som jag började sticka på förra vintern, har äntligen blivit klar. Den har i princip varit nästan klar sedan förra vintern, men det som saknades var öronlapparna och fodret. Nu är detta fixat och mössan används flitigt i kylan. :-)

Grupptryck i en grupp av två individer

De två individerna var så klart Loke och Ymer och individen, som utgjorde trycket, var så klart Ymer. Jag hade tröttnat på hans jäkla tonårsfasoner, som visar sig genom att han rusa iväg efter hundar han ville träffa. När han gör detta varken hör eller ser han och bryr sig inte heller om att hunden han springer fram till vrålar av ilska. Jag valde ett beprövat knep, för att få slut på detta, vilket antagligen skulle ha fungerat jättebra om det inte var så att Loke är en jäkla softie. Jag kopplade ihop dem, och 99% av promenaden fungerade precis som tänkt. Sista stunden såg Ymer några Jack Russels, som jag vet är ilskna, och rusade iväg mot dem. Han brydde sig inte om att han hade Loke hängande som ett ankare efter och ingen av dem stannade när jag vrålade. Loke såg ut som en släpvagn, men han gjorde fan i mig ingen direkt insats i att förhindra Ymers framfarande. Att terrierna vrålade och ville mörda utgjorde heller inget hinder. Ymer studsade glatt runt dem, precis utom räckhåll och Loke bara hängde på. Jävla skithundar! När jag väl hann ifatt, fick han sig en rejäl tillrättavisning, som jag vet inte kommer att gälla nästa gång han får för sig att sätta iväg igen, men från och med nu kommer han att gå kopplad i lina. Så får det bli, tills han visat att han lärt sig lyda. Skithund!

torsdag, december 11, 2014

Minneslucka

Jag har ju alldeles glömt att berätta att mitt silversmycke anlände i tisdags. Det tog bara åtta dagar från Israel till min brevlåda. Berlocken är jättefin och ser precis ut som på bilden. Varken mer eller mindre, men nu bär jag den, och det gör det så mycket bättre. :-D

Jag har också glömt att berätta att jag nu stickat färdigt mössan jag påbörjade för ett år sedan. Den blev riktigt bra, men jag tog i lite för mycket. Mössan blev alldeles för löst stickad och lite väl stor, vilket innebär att jag måste göra några små förändringar. Jag tänker helt enkelt fodra den med fleece. Då kan jag dra ihop den lite och det kommer inte att blåsa igenom maskorna. Alltså ännu en sejour med min nya fina symaskin. Tror nog jag kan överleva det arbetet. :-D

torsdag, december 04, 2014

Arbetssökande

Det är ju meningen att jag ska söka jobb, helst aktivt och entusiastiskt. Tyvärr funkar det inte så. Jag orkar knappt göra mina 'måsten'. Hundarna lider, tack och lov, inte. Det måstet blir alltid gjort, även om jag är helt slut. De har dessutom stor hjälp av varandra. De leker med varandra och tröttar ut sig tillsammans, vilket underlättar för mig. Det enda jag behöver göra är att ta en promenad i skogen och de sköter resten. Skogen gör mig också lugn och ganska glad, men när jag kommer hem är jag helt slut. Både fysiskt och psykiskt.

Allt krångel med arbetsförmedlingen och a-kassan tär en del. De har verkligen strulat en massa och det gör knappast arbetssökandet enklare. Jag har fått lov att ringa och stöta på dem, flera gånger i veckan, så att de reder ut situationen. Stressande och tröttande vilket inte är särskilt bra för min hälsa. Förra gången jag kände mig så här stressad resulterade det i ett rejält skov, som det tog mig över ett halvår att bättra mig ifrån. Och det är egentligen en ganska kort återhämtningstid i MS-kretsen.