Jag har investerat i en hel del kompostgaller, och lyckats hägna in, nästan hela tomten, vilket gör att vovvar kan springa lösa och bråka med varandra. De trivs. Vi har dock redan fått skäll av surkärringen, som gjorde mammas liv till ett helvete, pga att mina hundar skäller. Detta skrek kärringen om, redan första kvällen. Vi hade bara varit på plats i två timmar. Inte för att jag bryr mig, men genast säger pappa åt mig att få tyst på hundarna, och jag sitter i samma jävla sits som vanligt. Måste helt enkelt hitta ett boende, utan grannar. När mina hundar gör sitt jobb, vill jag inte få höra skit från grannarna.
Jag har hittat en ganska mysig strandpromenad att gå på, men tyvärr är det i princip en 2 km, tills man kommer fram till den bra delen. Sedan är strandpromenaden kanske 1,5 km och sedan är det bara att gå hem igen. Hela sträckan är cirka 5 km lång, men den känns mycket längre, eftersom den största sträckan är skittråkig att gå. Annars kan man gå till Hökarängsbadet, men den sträckan är full av sopor. När man går över badstranden, får man hålla hårt i kopplet, då den är full med matsopor. Oerhört deprimerande.
Det är sommar och det är varmt. 30 grader i skuggan, de senaste dagarna. Enligt uppgift skall det bli kyligare, men idag har vi hög luftfuktighet, så det känns som att bo i en bastu. Jag och vovvarna har det svårt, men duracellkaninen är fortfarande en glad skit, och hon smittar av sig på resten av oss.
