Min stackars bil. :-(

Jag får använda mammas fina bil, sedan hon avled. Den är jättebra och har en absolut fantastisk svängradie. Det finns dock ett problem... nämligen jag. Totalt korkade beslut, har gjort att jag lyckats skada bilen flera gånger. Det är bara plåtskador, men de är såklart dyra. Vad försäkringsbolaget tycker och tänker, vågar jag inte ens tänka på. Första som hände var att jag backade på en stor sten, som låg vid infarten till min lägenhet. Denna skada var så allvarlig att hela dörrkarmen behövdes bytas ut. Det var faktiskt första dagen jag hade bilen, och jag skulle köra in vid min dörr, och det straffade sig såklart. Andra skadan blev när jag försökte köra in i pappas underjordiska garage. Då skrapade jag upp hela högra framskärmen. En tid senare gjorde jag samma sak igen, men denna gång råkade även grannens parkerade bil illa ut. För en vecka sedan låg jag i köerna på Centralbron, och trampade inte tillräckligt hår på bromsen, när bilen framför stannade i kön. Denna gång var det som tur var bara min bil som blev skadad, då jag lyckades köra in i den framförvarande bilens dragkrok. Detta resulterade i ett stort hål i min bils kofångare. Reparation bokades in, och jag försökte hålla mig i skinnet. Tyvärr lyckades jag inte med detta, eftersom jag idag lyckades köra på grinden, ut från tomten, och skrapade upp hela högra sidan på bilen. Dessutom lyckades jordankaret på stolpen göra hål i plåten. Det är så jäkla typiskt. Det är ju tur att alla skador, har skett i väldigt låg hastighet, och ingen annan än bilen blivit skadad. *suck* Nu måste jag återigen skadeanmäla den stackarn och skicka hen på reparation. Problemet ligger såklart hos mig och mitt skäl till att det blir så här, är att jag har svårt att avgöra avståndet på den högra sidan, mot det som ligger där. Jag skulle behöva en kamera som visar hur långt bort, eller nära, grejer på den högra sidan är/står.

Plötsligt händer det!

Idag har jag skrivit på, och betalat handpenning, för ett hus i Örsundsbro. Huset är helt utan nära grannar, bredvid en jättelik åker, som ligger i träda, och bredvid ett återplanterat kalhygge. Jyckarna har röjt runt och skällt skallarna i bitar, men jag behöver inte bry mig. :-D Tillträdesdagen blir den 6/1-2021. Jag längtar så!

Allt så här långt

Nu har jag fått besked om, att jag skall vara ifrån Farsta, till sista januari 2021. Allting ställs alltså på sin spets, med tanke på att jag nu då endast har två och en halv månad på mig att ta mig härifrån. Jag har varit och tittat på en jäkla massa hus, men de flesta faller på att mäklaren ljugit i sin annons. Förstår inte att de får göra så, men tydligen anses det vara ok. Det är knappt att man vågar tro något om ett hus, ens när man bestämt sig för att åka och titta. Idag var jag och tittade på ett, och det såg faktiskt ut som jag trodde. Inte det snyggaste huset direkt. Såg mer ut som en gammal arbetarbod, man sedan satt en massa extra delar på. De hade till och med ett inglasat utekök. Enligt mäklaren berodde det på att ägarna ofta hade många gäster, och de skulle inte alla få plats i huset. Inne i huset hade de tapetserat ena vardagsrumsväggen, med en bildtapet av björkskog. Runt kaminen hade de tapetserat med fejk mur. En vägg intill var också tapetserad, med en annan fejkmur. Taket i vardagsrummet var inte lagt, utan bara isolerat. Det saknades fönsterbågar och det var oisolerat i farstun. Fanns brunn och avlopp, men priset var lite väl högt. Det som var det bästa var att det inte fanns några grannar inom synhåll. Fanns en jättelik åker precis bredvid, som just nu låg i träda. Hundarna blev så himla lyckliga. Mitt emot huset låg ett kalhygge, med återplanterad skog, så det kommer iaf inte att byggas där. Nåja, jag får se hur jag skall göra med det här. Tänker fundra över helgen. Uppdatering följer...