Fredagen den 2:a augusti, åkte jag och hälsade på uppfödaren, hennes hundar och valparna.
Så här såg det ut i valphagen. Mamman var ganska trött på dem, och stod bara still i någon minut, innan hon hoppade upp och lade sig på soffan. Ännu visste jag inte vilken valp som skulle komma hem till oss, men de var alla jättefina.
I princip alla tikarna på Sippans kennel, var röda, i olika nyanser. De var jättesociala och jättetrevliga. Alla ville hälsa och klappas, och eftersom uppfödaren har sexton tikar, tog det en stund att komma vidare in i huset. När jag väl landade i valphagen, blev det full rulle och det var underbart. Alla sex valparna klättrade och tuggade på mig och mina skor. Helt fantastiskt. Jag tog massor av bilder, men de blev i princip alla suddiga.
Bilden nedan tog uppfödaren ett par veckor tidigare, och valpen som är på bilden, är den som sedan följde med mig hem.
När jag åkte därifrån, hade jag fått veta att jag skulle få hämta min valp, när hon var 10 veckor gammal. Det skulle bli den 24:e augusti. När det gällde vilken valp som skulle flytta hem till mig, berodde det bland annat på att uppfödaren själv skulle välja en att spara, och dessutom fanns det två andra valpköpare, som ville ha utställningshundar och tikar att ta valpar på. Jag sa, att jag inte ville ställa ut, och egentligen bara önskade mig en så röd valp, som möjligt. Hon behövde inte vara snygg, bara hon var röd. Jo, jag vet, att jag har konstiga prioriteringar.
Nedräkningen började och spänningen var olidlig. Eftersom jag inte ville ringa och störa, så väntade jag med att höra av mig till den 18:e och då sa uppfödaren att hon trodde jag ångrat mig! Hon hade försökt ringa mig flera gånger, men inte kommit fram. Det fanns inga missade samtal på min telefon, så jag vet inte vad som hände där, men jag försäkrade henne om att jag verkligen inte ångrat mig. Jag frågade också när jag kunde hämta valpen och hon sa att jag kunde hämta henne samma dag. Hon kände sig lite trött och matt av att ha alla valparna kvar och ville faktiskt bli av med dem. Jag frågade om jag kunde komma dagen efter istället, då jag blev lite överrumplad. Det gick bra, så den 19:e augusti åkte jag och killarna iväg, för att hämta hem Embla.
Väl där, fick vi lov att vänta in en annan valpköpare, men sedan blev det dags att få veta vilken valp som skulle bli min. Visade sig att uppfödaren fortfarande inte bestämt sig, men att den andra valpköparen, redan visste vilken hon ville ha. Sedan blev det ett himla dividerande och diskuterande, men tillslut kom hon fram till vilken hon tyckte jag skulle ha. Sedan skrevs det papper i en massa exemplar och tillslut blev jag av med en bunt pengar och fick en hårig, röd, liten tjej att ta med mig hem. Det bästa var att när jag fick redan på vilken valp det blev, så höll jag ögonen på henne hela tiden, men uppfödaren lyckades försöka pracka på mig en annan valp, eftersom hon inte såg skillnaden. Likadant var det med den andra valpköparen, som gullade med fel valp, flera gånger. Lite kul att inse, att trots min nervositet, var det jag som hade bäst koll. Jag nekade flera gånger, när fel valp skulle lämnas över, och förklarade vilka kännetecken min Embla hade. När jag väl fått rätt valp och satt henne i transportväskan, rastat killarna och snackat i en evighet igen, så åkte vi hemåt.
Får jag presentera Sippans Julie hint of Loreley.
Sedan denna tjej kom hem till oss, har det tagits en massa bilder. Några av dem följer här.
Imorgon blir Embla 14 veckor gammal, så fortsättning lär följa.
Så här såg det ut i valphagen. Mamman var ganska trött på dem, och stod bara still i någon minut, innan hon hoppade upp och lade sig på soffan. Ännu visste jag inte vilken valp som skulle komma hem till oss, men de var alla jättefina.
I princip alla tikarna på Sippans kennel, var röda, i olika nyanser. De var jättesociala och jättetrevliga. Alla ville hälsa och klappas, och eftersom uppfödaren har sexton tikar, tog det en stund att komma vidare in i huset. När jag väl landade i valphagen, blev det full rulle och det var underbart. Alla sex valparna klättrade och tuggade på mig och mina skor. Helt fantastiskt. Jag tog massor av bilder, men de blev i princip alla suddiga.
Bilden nedan tog uppfödaren ett par veckor tidigare, och valpen som är på bilden, är den som sedan följde med mig hem.
När jag åkte därifrån, hade jag fått veta att jag skulle få hämta min valp, när hon var 10 veckor gammal. Det skulle bli den 24:e augusti. När det gällde vilken valp som skulle flytta hem till mig, berodde det bland annat på att uppfödaren själv skulle välja en att spara, och dessutom fanns det två andra valpköpare, som ville ha utställningshundar och tikar att ta valpar på. Jag sa, att jag inte ville ställa ut, och egentligen bara önskade mig en så röd valp, som möjligt. Hon behövde inte vara snygg, bara hon var röd. Jo, jag vet, att jag har konstiga prioriteringar.
Nedräkningen började och spänningen var olidlig. Eftersom jag inte ville ringa och störa, så väntade jag med att höra av mig till den 18:e och då sa uppfödaren att hon trodde jag ångrat mig! Hon hade försökt ringa mig flera gånger, men inte kommit fram. Det fanns inga missade samtal på min telefon, så jag vet inte vad som hände där, men jag försäkrade henne om att jag verkligen inte ångrat mig. Jag frågade också när jag kunde hämta valpen och hon sa att jag kunde hämta henne samma dag. Hon kände sig lite trött och matt av att ha alla valparna kvar och ville faktiskt bli av med dem. Jag frågade om jag kunde komma dagen efter istället, då jag blev lite överrumplad. Det gick bra, så den 19:e augusti åkte jag och killarna iväg, för att hämta hem Embla.
Väl där, fick vi lov att vänta in en annan valpköpare, men sedan blev det dags att få veta vilken valp som skulle bli min. Visade sig att uppfödaren fortfarande inte bestämt sig, men att den andra valpköparen, redan visste vilken hon ville ha. Sedan blev det ett himla dividerande och diskuterande, men tillslut kom hon fram till vilken hon tyckte jag skulle ha. Sedan skrevs det papper i en massa exemplar och tillslut blev jag av med en bunt pengar och fick en hårig, röd, liten tjej att ta med mig hem. Det bästa var att när jag fick redan på vilken valp det blev, så höll jag ögonen på henne hela tiden, men uppfödaren lyckades försöka pracka på mig en annan valp, eftersom hon inte såg skillnaden. Likadant var det med den andra valpköparen, som gullade med fel valp, flera gånger. Lite kul att inse, att trots min nervositet, var det jag som hade bäst koll. Jag nekade flera gånger, när fel valp skulle lämnas över, och förklarade vilka kännetecken min Embla hade. När jag väl fått rätt valp och satt henne i transportväskan, rastat killarna och snackat i en evighet igen, så åkte vi hemåt.
Får jag presentera Sippans Julie hint of Loreley.
Sedan denna tjej kom hem till oss, har det tagits en massa bilder. Några av dem följer här.
Imorgon blir Embla 14 veckor gammal, så fortsättning lär följa.
