måndag, april 23, 2007

Film är bäst på bio?

Jag har alltid sagt att film är bäst på bio, men de senaste två biobesöken har fått mig att börja revidera denna åsikt. När vi var och skulle se 300 hade jag beställt sammanlagt 6 biljetter. När vi kommer in i salongen och skall sätta oss upptäcker vi att en plats inte har något säte? Efter mycket vimsande och fixande var det våra vänliga medtittare som kom till vår räddning och de flyttade ett steg åt vänster, så att vi alla sex kunde sitta på samma rad och nästan på våra beställda platser. Jag var skitförbannad! Hur kan de där idioterna som handhar publiken och salongen missat att det fattas en stol? Och hur kan vi som beställt platser bli hänvisade att sätta oss någon annanstans? Har de missat hela grejen med att man bokar eller vad fasen är det frågan om? Nåja, filmen var ju så oerhört bra att jag helt glömde bort detta när vi gick, så jag tog det inte med personalen efteråt.
I lördags gick 3 av oss på samma biograf för att se en annan film. Jag bokade som vanligt platserna och först efter det att jag tryckt på bekräftelse insåg jag att en av platserna jag bokat var samma som det fattades en stol på förra gången. Jag och mina vänner kom dock fram till att de ju måste ha reparerat stolskrället vid det här laget. Det var iaf flera veckor sedan sist. Gissa vad vi upptäcker när vi går in och ska sätta oss? Stolfan är fortfarande trasig. Jag påpekar detta för foajévärden som surt säger att det finns massor av andra platser att välja och därför behöver jag ju inte klaga?!!!??!! Vad är det för jävla sätt? Eftersom filmen var askass hade jag problemet med stolen i minnet när jag kom hem, så jag skrev ett brev till SF och upplyste dem om vad jag tyckte, både om stol och skitnödig personal. Trodde att jag skulle få vänta i flera dagar, kanske veckor, på svar, men svaret kom bara 1 timme senare. Ett mycket trevligt mejl där den ansvariga, för biografen i fråga, bad om ursäkt för de problem vi upplevt. Hon bad mig återkomma med biljetterna så skulle hon se vad de kunde göra för att kompensera mig. Biljetterna? De har jag ju slängt... Fan också! Jag mejlar tillbaka och skickar då med bokningsbekräftelserna för dessa biobesök och frågar om de kanske räcker som "bevis"? Den vänliga människan sa då att visst gick det bra med dessa bekräftelser, men att hon också litade på mitt ord. Hon skulle återkomma angående kompensationen. Nu sitter jag då och funderar över vad hon kan tänkas hitta på.

Uppdaterat 2007-04-24

Fick 9 stycken biljetter i brevlådan idag. Jag har dock bara 6 månader på mig att se filmerna. Hur många filmer kommer det som man vill se de närmaste 6 månaderna? Är det någon som vill följa med?

torsdag, april 12, 2007

300

Då har jag så äntligen varit och sett denna fantastiska rulle. Den var precis så bra som jag förväntat mig. Snygg och fantastiskt läcker. Man fullkomligen drunknade i testosteronet, som flödade. Pojkar i läderkalsonger och röda mantlar, med svärdet och skölden i högsta hugg. Jag blev alldeles varm innombords och Gerard, han är fin han.
Förvånansvärt intressant, väldigt macho och den enda kvinnan, som hade någon replik i filmen, var vettig och vacker. "Det är endast kvinnor som kan föda riktiga män!" Det du, det var bara för cool. *flinar*

onsdag, april 04, 2007

Greebo

En legend har gått ur tiden. Fick veta, över MSN, att han dött idag. Inte det bästa sättet att få dödsbud kan jag ju då säga.
Kattskrället kom in i mitt liv genom en bekant, som tillhörde den där kategorin "skaffa nya djur hela tiden och låt någon annan ta dem sen". Greebo hette på den tiden, så klart, Simba efter lejonkungen. Han flyttade hem till mig och Goofy och gjorde sig snabbt hemmastadd. Säker och cool kattkille med massor av attityd. Om hunden inte passade sig fick han en rak höger, men det var mycket sällan Greebo följde upp den med klorna, vilket gjorde att hunden aldrig lärde sig. Det var en cool katt. Vi hade det bra i några år han och jag, men det blev så att en god vän fick ta med honom hem. Vi hade sedan delad vårdnad. Jag är ingen kattmänniska och jag hade dåligt samvete eftersom jag inte var tillräckligt närvarande för att Greebo skulle få all kärlek han behövde. Delad vårdnad funkade alldeles utmärkt för oss. Några månader om året gjorde han ett gästspel här hemma och tuktade nu istället Fenrir, som inte heller lärde sig läxan. Greebo var alldeles för cool för att ta i tillräckligt för att den korkad Bouvier skulle fatta budskapet.
För några veckor sedan fick jag veta att katten hade en tumör och vatten i lungorna. Veterinären visste inte hur lång tid han skulle ha kvar. Det kunde vara veckor eller år. Greebo verkade dock inte må dåligt enligt uppgift. I förra veckan åkte han till Varberg och hälsade på släkten och när han var där så passade han på att försvinna. Den tiden han spenderade ute, ensam, verkar ha satt sig i lungorna och såvitt jag fått veta, så här i efterhand, var han i dåligt skick när han väl hittades igen. Tidigt i morse dog han.