Dåliga affärer

Jag gjorde ett dåligt köp häromdagen. Jag beställde en hundvagn, som jag ville använda för att kunna gå på Pride, utan att behöva oroa mig för vovvarnas tassar, eller värmen. Jag lade en beställning på Markesh Design AB, men ångrade mig efter att inte ha fått svar på de mejl jag skickade. Jag ville veta om de skulle hålla leveranstiden, men som sagt fick jag inget svar. Jag skickade två mejl på tre dagar, men ändå inget svar. Alltså ångrade jag köpet, vilket de ignorerade och lämnade in vagnen på Posten, fyra timmar senare. Sedan dess har jag då försökt få tillbaka mina pengar, som jag blev tvungen att betala i förskott, vid beställningen. När jag äntligen fick svar, på mejl nummer fem, ville de ha vagnen i retur, så att de kunde kolla att den fortfarande var ok. Detta innebär att jag fick lov att vänta på att Posten returnerade vagnen, vilket tog en månad. Jag har nu fått informationen om att de fått tillbaka vagnen och de frågade vart de skulle skicka pengarna, och sedan dess har inget hänt. JAG BLIR SÅ JÄVLA ARG!!! Hur svårt kan det vara? Vi kom överens om att de skulle swisha pengarna och det tar ju bara så lång tid som det tar att knappa in det på telefonen, men efter tre dagar och tre mejl, har fortfarande inget hänt. *suck* Nu har jag hotat dem med att ta upp ärendet med PayPal och även att lägga in taskiga recensioner på alla forum som bara finns för sådana saker.

Fortsättning följer...

Regn!

Nu regnar det äntligen i Sollentuna. Iofs regnade det i ca 30 minuter häromdagen, och jag håller tummarna för att det skall bli längre den här gången. Enligt en granne kom det 10 mm regn förra gången, vilket är jäkligt snålt, med tanke på den långa torka vi haft. Väderleksrapporten har lovat regn i flera veckor, men de har bara haft rätt idag. Värmen som varit upp i 30 grader varje dag, den senaste veckan gör livet svårt för mig och hundarna. Vi kan inte gå så långt och vi dricker en hemulig mängd med vatten. Tyvärr blir det väl ännu högre luftfuktighet, av regnet, som om det inte räckte med hur hög den redan varit de senaste dagarna. Blä!

*** Det regnade bara i 30 minuter den här gången också. :-( ***

För närvarande sitter jag och väntar på pappsen, som lovat att komma och sätta upp min takfläkt. Den var en gång svart, men eftersom jag vill ha den i vardagsrummet, där det är ljust, har den nu bytt till en vit kostym. Den blev ganska bra faktiskt. När jag ändå höll på att måla fick jag för mig att även måla om en stor utomhuskruka, som jag fått av en granne. Den var en gång grön/brun/tråkig.



Men sedan blev den blå.



Jag skall nu bara köpa mig lite urnjord och sedan planterar jag en vit hortensia i den. Kommer att bli jättefint.

Spola och tvätta bort asbest

Jo, man vet ju att asbest bara är farligt om man håller på och rör upp dammet, men vid brand flyger askan omkring. För att ta det säkra med det osäkra satte jag igår på vattenspridaren för att förhoppningsvis skölja bort eventuell asbestaska på tomten. Passade då också på att tvätta om kläderna och handdukar, som hängde i badrummet, där jag glömt att stänga fönstret. Tog och gjorde detsamma med de tyger, som funnits på tomten, då det hände. Sköljde av allt och nu ser det riktigt mysigt ut därute. Satt en stund i min rena hängstol, på min rena kudde, och mös. Tyvärr jagades jag dock därifrån ganska snart då det blev alldeles för varmt, men jag tror jag skall tillbaka dit strax, nu när solen har vandrat längre ut. OM man har tur kan det bli lite svalare då. *pusta*

Alla hundarna ligger utslagna runt om i lägenheten. Kanske borde jag lägga mig under takfläkten istället?

Insåg igår, att det här var den andra gången jag bott precis bredvid ett hus, som gått upp i rök.

Brand på Skogstorpsvägen

Igår brann grannhuset. Jag och killarna låg under takfläkten i sovrummet, när jag plötsligt hörde flera stycken dova smällar, och det lät sedan som om någon sprutade vatten mot något. Gick ut på uteplatsen för att se vad som hände och insåg att grannhuset brann mellan två balkonger. Skrek att någon måste ringa brandkåren. En granne som bor i huset mitt över från mitt kom med en vattenslang i ena handen och mobiltelefonen mot örat. Jag såg till att hundarna gick in i lägenheten, informerade de som försökte släcka branden, men inte hade slang så det räckte, att det fanns fler slangar som skulle gå att sätta ihop. De fortsatte med släckningsförsöket i väntan på brandkåren och jag studerade hur branden spreds sig upp till taket och började vandra vidare i huskroppen. Den enda tanke jag hade var att jag verkligen hoppades att branden inte skulle spridas vidare till mitt hus, men som tur var blåste det åt andra hållet och vi klarade oss. Brandkåren var ganska snabbt på plats och påbörjade släckningsarbetet.


Så här ser huset ut från gården, när branden är släckt.



Alla de boende i det huset har evakuerats och just nu är det bara tyst och stilla i grannskapet.

Hetta hetta hetta het och mer hetta

Det är alldeles för varmt för Sverige just nu. Torka och elände på alla breddar. Bönderna gråter och behöver foder till sin boskap och vatten till sin säd. Det är bra exempel på klimatförändringarna, och värre kommer det att bli, även om folk fram till nu tyckt att det varit fantastiskt. Vovvarna går på utmattat skick och jag ligger inte långt efter. Mina växter slokar och jag måste spara på vatten, även om det inte är bevattningsförbud i Sollentuna, men det är bara en tidsfråga om det fortsätter så här.

Gjorde bort mig lite, genom att beställa en för liten hundvagn från Amazon.co.uk. Skickade ett mejl med att jag kommer att returnera den, så fort den dyker upp, och har beställt en ny. Detta innebär dock att jag ligger ute med 1 500 kr, tills den returnerade vagnen kommer till återförsäljaren, och godkänt returen. Vi får väl se hur det går. I fortsättningen måste jag kolla alla olika detaljerna några extra gånger, innan jag trycker på köpknappen. Den större vagnen lär iaf orka med vovvarna, matkasse och kanske t.o.m. en valp. Man vet ju aldrig vad som änder i framtiden. Vagnen kommer också användas till att kunna smyga in i Sollentuna C, utan att bli utskälld av vakterna. Iaf inte om jag maskerar den som en barnvagn. Då gäller det bara att se till att inte någon glad människa vill se bebisen. *lol*

Men varför?

Varför köper du en hund, om du inte tar hand om den, såsom den behöver bli omhändertagen? Varför köper du en pälshund, om du inte vill ta hand om pälsen? Varför borstar du inte vovven några gånger i veckan, så han inte behöver bli ihoptovad och inte kan gå som han ska? Hur svårt kan det vara? Jag har visat dig den fantastiska kardan och den ännu mer fantastiska effileringssaxen. Dessa verktyg hjälper dig med de tovor, som vovve har och vilka inte skulle uppstå, om du bara borstade hunden några gånger i veckan.

Idag har jag först och främst fått reda ut och effilera vovves öron. Vet du förresten att din vovve har början på öroninflammation i ena örat? Nu har vovve ett mycket lättare öronpar, då hälften av pälsen är borta, vilket gör att han inte behöver gå med tungt huvud och böjd nacke. Därefter borstade jag hela hunden och redde ut alla tovorna som fanns mellan bakbenen, så nu behöver inte vovve gå som han hade skitit på sig. Detta jobb tog en timme, men den tiden berodde på att vovve inte borstats tillräckligt.

Jag har haft denna diskussion förut med just den här ägaren. Faktiskt hela två gånger. Första gången var förra sommaren, då jag upptäckte hur jävlig han såg ut och kändes, när jag väl tog på honom. Det är ju knappast hans fel, eller hur? Den gången var det många gånger värre än nu, och när vi talades vid avhämtningen, erkände du att du ALDRIG hade borstat honom mellan bakbenen?! Den gången tog jag bara lätta tag på öronen, då de var så ihopklibbade av gammal mat, att jag bara kände att det var mig övermäktigt. Jag berättade dock att du MÅSTE borsta hunden, även mellan bakbenen, och du lovade att göra det.
Andra gången jag pratade om detta, var nästa gång jag hade tagit hand om vovven, och när jag skulle lämna tillbaka honom, så gjorde jag misstaget att känna på hans öron, vilka visade sig i princip helt bestå av tovor. Medan du och dina barn väntade, tog jag fram effileringssaxen och kardan, och fixade till detta. Jag berättade också att jag inte velat ta i hundens öron just pga att de var så snuskiga.

Tydligen räckte det inte med två tillsägelser och jag undrar hur jag skall göra nu? Ska jag, som en person föreslagit, anmäla dig för djurmisshandel? Eller ska jag bara informera igen och sedan lägga till 600 kr för friseringen? Skulle någon av dessa åtgärder hjälpa?

****

Jag har så jäkla svårt för människor, som inte tar sitt ansvar för sina husdjur. Det finns ju som sagt flera hundägare, vars hundar jag tar hand om ibland, som inte får sina klor klippta. Att för långa klor, kan orsaka svåra smärtor i hundens leder, verkar vara helt okänt för dessa människor. Det är för sorgligt.

Lite struligt är de ju

Jag har ända sedan jag köpte denna lägenhet, velat ha en diskho, stor nog att bada vovvarna i. Trodde att jag köpt en sådan, men det visade sig att Loke blev för stor, och tillslut inte passade i hålet. Sedan dess har jag då och då försökt byta ut diskhon mot en enkelho, istället för den dubbla jag har nu. Det har varit mycket snack fram och tillbaka med stoppklossarna, i.e. far och mor. Tillslut har jag dock drivit min vilja igenom, men då kom nästa hinder upp. Det finns inga diskhoar, stora nog, som passar i hålet där den ska sitta. Det finns så mycket tjafs, som sätter hinder i vägen, och då jag väl hittat en diskho jag vill ha, så dyker alltid "nej, det funkar inte" upp. Nu har jag fått klart för en diskho, som ska passa i hålet, men den har då 2 kranhål, av vilka det ena är till för att sätta en sorts kontroll, som gör att jag kan öppna avloppet och tömma hon, utan att behöva sätta ned händerna i det smutsiga diskvattnet. Låter väl bra? Nej, eftersom det idag endast finns ett kranhål, måste det borras upp nya i skivan, fick jag veta. Då kan skivan bli för ömtålig och kanske inte håller. Men, vad faen! Varför kan det inte bara funka? Visar sig dock att så icke var fallet, då dagens diskho, har kranhålet direkt i metallen, och inget hål har borrats upp i skivan. HURRA! Nu är det bara att vänta och se hur lång tid det tar innan den blir installerad. Borde kanske kolla på tillbehören också? Vill kanske ha en gallermatta som man kan fungera som ett diskställ, som ligger över hon, och för att kunna skölja och torka grönsaker på? Eller varför inte en sköljlåda? Lägg i potatisken, skölj och rengör. Säkerligen superdyra, men vad faen, skall jag spara allt jag jobbat in i sommar? Verkar jättedumt. *lol*

Ibland undrar man och nätfiskeförsök

Som jag skrev i mitt förra inlägg, kommer mitt hem denna sommar, i princip vara ett hundhotell. Alla, utom en, har varit här tidigare. Alla de som vi träffat, och klappat, har problem. Den ene får inte sin päls borstad, vilket resulterar i tovor, både mellan bakbenen, och på öronen. De har alla problem med kloklippning, och deras klor är horribelt långa. Ingen av vovvarna har dock några problem med att få klorna klippta, vilket förvånade mig. Trodde att de kanske var lika besvärliga som Loke var, när han var valp, men så var alltså inte fallet. En hundägare hade ALDRIG borstat sin hund mellan bakbenen! En annan säger att hunden är "lite" bortskämd, och därför blir inga klor klippta. De andra vågar inte klippa klorna själva, men verkar inte fatta att det finns en uppsjö med folk, som för en billig peng, kan göra det åt dem.
Av de fyra, är det två, som drar som fan i kopplet. Deras ägare säger att det inte gör något, då deras hundar nästan aldrig går i koppel?! Sedan har vi ju det där snacket om, att deras hundar inte tycker om att gå långa promenader. VA?! En sådan hund har jag aldrig träffat, men vi får väl se hur det går, när han är hos oss.

Jag har mina funderingar över dessa hundägare. De är alla jättetrevliga, men ingen av dem vill spendera sin semester med hunden. Ingen av dem inser att vovve behöver skötas om, mer än de gör. Verkar nästan som om de köpt sig en nalle, att krama när de vill, men inte mer än så. Jag undrar varför? Räcker det inte med att skaffa en massa ungar, som gör att de ändå inte har tid med något annat? Behöver de verkligen en hund, som de också försummar, mer eller mindre?

Äsch, vad vet väl jag.

Tror faen i mig att jag nu utsatts för mitt första, riktade, nätfiskeförsöket. Oskuld tagen! ;-)
Anmält allt till PayPal, så får vi se vad det blir av det.

Vad ska jag göra nu då?

Nu är det högsommar, redan i juni, och alla blommor, som kan blomma, blommar. Undrar hur det kommer att se ut resten av sommaren, när allt som blommat alldeles för tidigt, har blommat över? Kanske får de fnatt och blommar om? Hettan och torkan har satt sina spår och det lilla regn som kommit har inte varit tillräckligt rikliga för att faktiskt göra någon nytta. I min egen lilla trädgård, har jag stödvattnat, några gånger. Detta gör att mina blommor, blir otroligt rikliga, i sin blomning.







I-landsproblem: Har fått stopp i ena diskhon. Det är den vänstra som krånglar igen, och efter rensning, blev det bättre. Det jag inte fattar är varför, med tanke på att det i princip inte fanns något skräp i avloppet, som skulle stoppa upp? Efter samtal med mamma och pappa, kom vi fram till att jag borde byta ut diskhon, mot en annan modell. Jag ville ju ha en STOR ho, som jag skulle kunna bada Loke i, så jag slipper att stå dubbelvikt i badrummet, och bli lika blöt som hunden. Efter en hel del letande hittade vi två modeller, som skulle kunna funka, men jag kanske struntar i det. Jag kommer att få nya grannar, med spädbarn, vilket är droppen som kommer att få bägaren att rinna över. Inte nog med att de bygger en skola för elever, från ettan till nian, i området, nu får jag också en jobbig unge som granne. Nä, jag överdriver antagligen om ungen. Hen kanske är den stillsamma typen? Det finns iaf planer på att flytta, men det verkar nästan mer besvär än vad det är värt. Om jag flyttar, behöver jag då verkligen en ny diskho? Det är inte klokt vad jag svamlar.


Den här sommaren har jag blivit inbokad, att vara hundpensionat, åt flera olika hundar. Killarna är lite tveksamma till detta, men de accepterar det utan problem. Konstiga hundägare, som inte vill tillbringa sin semester, med sin hund, men det tjänar vi ju på. Inget klagande från vårt håll.

Praktnäva, fingerborgsblomma och iris

Kollofrilla och födelsedag

Loke fyllde sju år den 27:e maj. Han är fortfarande en bortskämd och egocentrerad vovve, men jag älskar honom så himla mycket. Han och brorsan har fått kolloklippning, då Ymer har stora problem med den förbaskade värmen, som vi drabbats av denna vår. En månad med över 20 grader, på dagtid, och inget regn. Det har varit jobbigt för honom, så han lämnades in för klippning först och när jag såg resultatet fick även Loke en likadan. De är så himla söta, som små teddybjörnar, och folk känner inte igen oss.

Värmen och torkan är besvärlig för naturen. Det ser ut, och känns, som högsommar. Nästan alla växter blommar i förtid. Mina midsommar blomster är redan överblommade. Det som är bra, är dock att mina klematis verkar komma starkt. Min älskade madame Plantier, har blivit jättestor och är överfull av knoppar. Självklart mår min lilla täppa ganska bra eftersom jag stödvattnar den. Annars hade det nog varit väldigt annorlunda. Det blir förstås bildbevis, allt eftersom de blommar.

Nästan en månad av frihet!

Nu har det nästan gått en månad sedan jag fick beskedet om min "sjukpension" och jag har fortfarande inte riktigt landat. Jag är fortfarande trött, vilket jag kommer att vara i resten av mitt liv, men jag känner mig bättre och inte så tyngd av min vardag. Killarna har vant sig vid att aldrig behöva gå upp till väckarklockan och väcker mig när de anser att det är dags för frukost. Jag klagar inte, men eftersom jag inte riktigt fått till det med min dygnsrytm, kan det ibland bli lite jobbigt. Måste lära mig att gå och lägga mig i "tid", för att göra killarna glada. Det är så underbart att bara ha mig själv och djuren att bry mig om.

Som nybliven sjukpensionär kan jag heller inte klaga på min ekonomi. Får t.o.m. mer pengar nu, än jag fick när jag "tjänstgjorde" på arbetsförmedlingens villkor. När jag sedan blir en riktigt pensionär kommer jag dock att krypa på knäna, så nu får jag lära mig att spara regelbundet. Inte shoppa järnet alltså, även om jag använt en del av överskottet till sådant som jag anser som viktigt. Det har blivit en ordentlig skoskrapa, med borstar, som står utanför dörren. Jag har tröttnat rejält på den förbaskade sanden och gruset, som låg över hela hallgolvet, och nu är det ett minne blott.

Nu skall jag ut med djuren i det vackra vädret. Höres!

Utskriven/avskriven

Nu har jag blivit utskriven från arbetsförmedlingen och jag kommer aldrig behöva bry mig om dem igen!
Solen skiner och jag mår riktigt bra.

Äntligen!

I morse hörde jag att jag fick ett sms, men jag orkade inte gå upp och kolla, även om vovvarna ansåg att jag nu var vaken och borde ge dem frukost. Efter sisådär 10 minuter ringde telefonen, så då var det ju bara att gå upp och svara. Den som ringde presentera sig med att hon ringde för FK och ville prata med mig om min ansökan om sjukpenning. Hon sa att jag inte fick söka sjukpenning när jag hade 100% sjukersättning. VA?! Jo, sade hon du har ju nu, per den 24:e mars, fått 100% sjukersättning och då kan du inte söka sjukpenning. Självklart skulle jag inte göra det, men jag har inte fått något besked om detta ännu. Enligt henne var det beslutat den 24:e och om jag inte fått brevet om detta, skulle hon skicka en kopia. När jag lagt på telefonen och satt mig ned och kollade visade det sig att stackars PostNord kanske inte hunnit leverera brevet, då det skickades i lördags, och det bara är tisdag idag. *lol*

HURRA!

Kanske?

Igår var det 6 månader och 2 dagar sedan jag ansökte om 100% sjukersättning. Ringde då för att fråga handläggaren om hur länge till jag skulle behöva vänta, men hon var borta hela dagen. Testade igen i morse och fick svar. Hon informerade mig om att de skickat ut ett brev till mig, och jag bekräftade detta. Jag sade också att tiden för att protestera mot vad som sades i det, gått ut för en vecka sedan. Alltså undrade jag om de kommit fram till något. Hon började prata om annat, då hon letade efter mig i datorn, för att få informationen. Tillslut kom hon iaf fram till att beslut skulle komma den 27:e, men att hon skulle be handläggaren snabba på om det gick. Hon nämnde också i förbigående att hon hade att rekommenderat att de skulle bevilja min ansökan. Nu vågar jag ju inte ropa hej, förrän jag kommit över ån, så än så länge är det _kanske_ som gäller. Återkommer när/om bekräftelsen på det hela dyker upp i min brevlåda. Tills dess skall jag försöka undvika att bli för glad, tills det faktiskt är helt säkert att det är klart.

Att leva i limbo

Det senaste halvåret har jag levt i ett slags limbo, och bara existerat. Ännu inget besked angående sjukersättningen och jag börjar bli något otålig. Vare sig det blir avslag eller godkänt, vore det bra att få veta, och om det blir avslag måste jag börja planera för hur jag skall göra när sjukskrivningen är slut. Det är ju inte så att arbetsförmedlingen är till någon hjälp direkt. Jag är som vanligt helt slut och inte blir det bättre av att inte veta.

Sjukskriven

Jag har pratat med min neurolog som blev förbannad, muttrade en stund om odugliga läkare, och sjukskrev mig sedan i hela 6 månaderna. Jag sade bara tack och kände en oerhörd tyngd lyftas från mina axlar.

Vårdcentralens läkare suger

För en vecka sedan sjukskrev jag mig då jag helt enkelt tagit slut. Extrem fatigue och smärtor, var orsaken. I torsdags gick jag till min husläkare på VC:n för att be om sjukintyg och fortsatt sjukskrivning. Läkaren är den jag valde en gång för länge sedan och jag har i princip bara varit där tre gånger för att få nya recept för mina mediciner.

När jag kommer in till honom, ursäktar jag att jag inte tar av mig jackan, då jag fryser för mycket. Det första läkaren frågar är om jag är deprimerad (?). Jag nekar till detta och informerar honom, ytterligare en gång, om att jag har MS och fibromyalg. Det vet han redan, men verkar ha "glömt", och för att för att göra det "lättare" för honom att förstå säger jag att jag har influensaliknande symptom. Då berättar han för mig att samhället vill att alla skall arbeta(?). Självklar skall vi alla göra det, men just nu mår jag så kasst att jag inte klarar det. Han tycker inte att jag behöver vara sjukskriven för "trötthet" utan att det är bättre att umgås med mina arbetskamrater?! Jag frågar honom om han vet något om MS och han svarar med att säga att han inte behöver redovisa det för mig. Jag frågar då om han kanske vet något om fibromyalgi? Detta svarar han inte ens på. Han mumlar dock något om att han kan sjukskriva mig i en vecka, vilket är ok för mig, men han informerar mig också om att han tycker att jag skall vända mig till min neurolog i fortsättningen. Jag säger att jag inte vill störa honom med en sådan enkel grej, och att jag trodde att det var en av sakerna man skulle ha en husläkare till? Jag frågar också om det hade varit enklare för honom att förstå, om jag ljugit och sagt att jag fått influensa? Det svarar han inte på, men han ger mig sedan ett sjukintyg och sjukskriver mig i tre veckor. Jag tackar och går därifrån, men jag vet redan att det där sjukintyget inte kommer att godkännas av FK. När jag sedan läser vad han skrivit, inser jag att jag hade rätt.

Han har skrivit:
Sjukdomskänsla och trötthet.
Insjuknat i trötthet i samband med infektion.
Sitter påpälsad och är nedstämd.
Upplever att det inte går att arbeta och att det som behövs är vila.

Jag bad min neurolog höra av sig till mig, via 1177.se. Vi får se vad han säger när jag berättar det här för honom.

FK

Idag ringde jag försäkringskassan för att höra om det fattades något för att beslutet skall tas i frågan om min sjukersättning. Personen jag talade med sa att så inte var fallet, men hen ville ändå ställa några följdfrågor till mig, eftersom hen ändå tänkt ringa mig om detta. Vi pratades vid en stund och det var ett mycket trevligt samtal, även om det självklart inte gav några ledtrådar till om vad beslutet kommer att bli. Det är ju en helt annan person som skall bestämma, efter att ha fått all information från handläggaren. Så min väntan är ännu inte över. Jag försökte också nå min arbetsförmedlare för att höra hur det blir för mig efter fredag, men hen var självklart ute på tjänsteärende, och jag hade inte kraft nog att ringa upp igen. Jag får väl mejla hen och se om jag kan få svar den vägen istället.

WTF?!

Men vad fan! Det jag sa om att få stanna på SKOPAN till i december 2018, var helt fel. Detta datum gällde bara min så kallade arbetsträning, men det gällde inte att denna skulle göras på SKOPAN. Detta fick jag veta igår morse, när jag informerade AF, om att jag fortfarande inte fått något svar från FK. Då sa min handläggare att jag måste byta plats, och att hon funderade på något ställe som heter Värmekällan. Har inte fått något svar på min fråga om djuren får hänga på och när chefen för SKOPAN undrade vad hon höll på med, fick han ett surt svar att det skulle han inte bry sig om. Alltså slutar min tid på SKOPAN, fredagen den 16/2. De är otroligt duktiga på framförhållning på AF, eller hur? *NOT* Just nu föregår iaf ett mejlbrevskrig mellan handläggaren på AF och chefen på SKOPAN, och jag gissar att AF kommer att gå segrande ur striden. *suck* Med allt detta tjafs så vet jag inte hur jag skall göra i fortsättningen och jag vet inte hur det kommer att gå överhuvudtaget.

Till något ännu allvarligare (för jag vet inte om jag skall skratta eller gråta när det gäller AF och SKOPAN) lyckades jag mörda min pump till hundarnas vattenfontän. Skulle rengöra den och hällde hett vatten på den, vilket resulterade i att plasten smälte och inte längre passar där den skall sitta. Detta gör att pumpen är obrukbar. Försökte hitta en ersättningspump att köpa och jo, det finns det i USA, men den skulle kosta alldeles för mycket för min plånbok. Jag mejlade tillverkaren av vattenfontänen, men i väntan på svar hittade jag en hel fontän, med alla tillbehör, för en billigare peng på blocket.se. Denna har jag nu bokat för köp och skall hämta den på söndag. Tack och lov för mamma som är hjälpsam och kör mig.

Pojkarna är inne i en period av total hängivenhet och lydnad. Detta njuter jag av, så länge det nu varar. Kan vara slut imorgon, om jag har otur.

Den där eviga väntan

Just för ögonblicket sitter jag och sorterar min musik på datorns olika hårddiskar. Kollar att alla skivorna faktiskt finns på den nya och raderar dem på den gamla. Ganska långtråkigt jobb, om man inte som jag samtidigt ser på tv-serier. Hjärnan behöver inte jobba så hårt för någotdera arbete. Hjärndött alltså.

Har fortfarande inte hört något från FK och har ju inte förväntat mig det heller, men det är evigt jobbigt att vänta och inte veta hur det blir. Har dock råkat få veta, på omvägar, att AF har beviljat mer tid för arbetsträningen. Den tiden tar inte slut förrän den 3 december 2018, och självklart hade det varit väldigt trevligt om jag fått veta detta genom de rätta kanalerna, istället för att ha råkat läsa det över axeln på chefen för SKOPAN. Denne chef sade också att vi i fortsättningen bara behöver be AF skicka papper för påskrift och han kommer att fortsätta att skriva på. Detta innebär att jag inte behöver oroa mig, men också att Pingstkyrkan kan fortsätta utnyttja mitt arbete alldeles gratis, och jag får inga mer pengar. Kommer alltså att få fortsätta att leva på existensminimum, åtminstone ett år till. Yippeeee, eller kanske inte.

Med anledning av allt tjafs blir jag bara surare och elakare. Klarar inte av folks förbaskade dumhet och alla dessa jävla ungar, som springer och skriker överallt. Varför kan ingen umgås i vanlig samtalston, nu för tiden, och hur kommer det sig att folk tror att de kan göra vad fan de vill utan att behöva bry sig om konsekvenserna? Tafsa inte på mina hundar, bara för att du vill det, jag sa NEJ! Låt dem vara, de har inte bett dig om din uppmärksamhet, och vill verkligen inte bli klappade av ditt barn. Lägg av för fan!

Min ena granne har visning idag, då hon skall sälja sin lägenhet. Hennes lägenhet har det inte gjorts något i, på de 27 år hon bott där, förutom lite ommålning. Skall bli intressant och se om hon kan få de 3 200 000 kr, som hon vill ha, eftersom hon köpt sig en ny och dyrare lägenhet i Norrtälje. Själv slösurfar jag på Hemnet.se för att se om jag kan hitta något, som jag vill flytta till. Den dagen det gör det, så packar jag mina hundar och min elektronik, och drar.

Kalhygge

Nu är även ersättningsträdet borta. Jag har inte vågat berätta för mamma att jag bad min granne att hjälpa mig med återlämnandet. Gissar att hon inte ens kommer märka att det är borta, nästa gång hon kommer på besök. Eftersom jag har väldigt specifika regler för träds estetik, fanns det inte en chans att ersättningsträdet kunde uppfylla dem. Alltså är det återlämnat och jag är nu ljusträdlös. Det är självklart inget att klaga över, snacka om i-landsproblem, men jag är ändå ledsen.

Jobbet på SKOPAN är fortfarande kul, men jag är inte längre lika entusiastisk, och jobbar inte mer än absolut nödvändigt. Inget jag försöker göra, faller i god jord, och därför är det bara att sitta och prismärka böcker och inget annat. Att försöka förändra och förbättra är bara att strunta i, då ingen annan är intresserad.

De pengar jag fått i julklapp och de jag sparat ihop har gått till kläder från Gudrun Sjödén, som kanske inte är den billigaste, men möjligen hållbarare än H&M. Det finns en jacka, för hundpromenader, hos henne, men där räckte inte pengarna till. Får vänta, och köpa dyrare efter rean, precis som vanligt.

Jag blir bara så himla ledsen

Inget svar från försäkringskassan än, men det är inte det som gör mig ledsen, utan ljusträdet som jag fått av mamma. Det höll bara i ca en månad. Sedan började lamporna att avta i ljusstyrka och av någon outgrundlig anledning har Jysk redan plockat undan alla "julsaker", vilket gör att jag inte kan byta mot ett nytt. Tillslut åkte vi till Jula istället och mamma köpte ett annat träd, som hon tyckte var lika fint. Ledsen mamsen, men det ser förjävligt ut i jämförelse med det andra. När vi sedan plockade upp det och monterade det, syntes det med all önskvärd tydlighet hur mycket sämre det var. Dessutom visade det sig att en lampa redan var trasig och när vi skulle skruva fast grenarna, så att de inte skulle kunna lossna, gick lödningen sönder på en av fästskruvarna. Alltså var det nya trädet inte bara fulare utan också redan trasigt, innan det ens hade tänts. Det är verkligen så att jag nästan börjar gråta.

En enda lång väntan

De senaste veckorna har jag levt i en enda lång väntan på besked. Besked om ifall jag skall vara kvar på SKOPAN och/eller besked om ifall jag får 100% sjukersättning. Det visar sig iaf att chefen för SKOPAN inte bett om förläning för mig av Arbetsförmedlingen, innan han åkte på en två veckor lång semester. Han kommer inte tillbaka förrän min tid tagit slut den 3/12. Självklart kommer det att ordna sig på något sätt, men nog vore det trevligt om folk faktiskt tänkte på hur stressande det är för en arbetslös och sjuk person, att aldrig få klara besked. När jag ringde och pratade med AF visar det sig också att jag kan stanna ända till i februari, om de vill ha mig. Hade också varit bra att veta, innan jag började oroa mig för vad som skall hända. Man blir jäkligt trött på sånt här.
Dessutom har det börjat dra in gråa moln på SKOPAN. Dessa gråa moln består av den totala oviljan i att vilja förbättra hur saker och ting hanteras. I detta fall gäller det väldigt dyra böcker, som ligger och skräpar på en hylla. Vi har inte det klientelet, som är villiga att betala upp till tusen kronor för en sällsynt bok. Mitt förslag, var redan i mars, att vi istället skulle lägga upp dem på t.ex. Bokbörsen (bokborsen.se). Där lägger antikhandlare upp böcker till försäljning, men efter att ha försökt få min arbetsledare att ta tag i detta de senaste månaderna, har jag givit upp. Hen vill helt enkelt inte göra en extra ansträngning och sitter glatt på sin stol och prismärker. Hen har tid att kolla vilket pris som vi kan ta ut för böckerna, men mer än så blir det inte. Det är många förslag jag kommit med, för att förbättra och förenkla, men de har alla i princip ignorerats eller rubricerats som för jobbiga. Detta gäller inte bara vad min arbetsledare tycker, utan även ledningen. Just nu känner jag inget som helst intresse för att göra någon nytta där och jag sitter för det mesta av tiden och gör bara det mest minimala.

Mer positivt; Jag har köpt mig en ny soffa. Den är RÖD! En MIO-soffa, som heter Boston. Den säljs inte längre, men på SKOPAN stod ett underbart exemplar och den blev min för endast 1 200 kr. Min gamla soffa, som jag köpte förra året, sålde jag för samma pris, som jag köpte den för, vilket gjorde att jag fick en ny, snyggare soffa, med vinst.

Mamma köpte mig ett ljusträd, som nu står och lyser upp mörkret på min lilla tomt. Det går inte att smyga obemärkt förbi därute längre.

Vovvarna mår bra, men jag och Ymer hade ett mer argt samtal igår kväll om hur mycket man måste skälla och morra på hundar man skall gå förbi. Enligt Ymer får man låta som ett rabiat monster, men enligt mig kan man föra samtalet i vanlig samtalston. Tillslut fick jag lov att välta omkull honom för att försöka tvinga honom att lyssna, vilket självklart inte föll väl ut. Då lyfte jag upp honom i selen och gick förbi den andra hunden för att en bit därifrån sätta ned honom igen. Problemet med Ymer är att han verkar ha vax i öronen och han kan bara inte sluta låta. Jo, han är en larmhund, men hur mycket måste man fortsätta att larma när matte redan sagt att det räcker? Ibland blir jag så frustrerad på honom. *suck* Jag vet inte vad det är jag gör fel just nu, men jag kan tänka mig att mitt allmänna mående spelar in en hel del. Jag är så himla trött och har ont överallt. Då är det svårt att handskas med en galen dvärghund på ett vettigt sätt.

Silver är kul!

En mycket god väninna uppmuntrar mig i mitt silverfixande och köpte mig t.o.m. en såg och Dremel, så att jag skulle kunna såga, borra, slipa och polera, i födelsedagspresent. Nu har jag äntligen fått tid att testa ordentligt.
Jag började med att ta fram ett fint smycke, som jag aldrig använder, och sågade isär det. Sedan slipades och putsades det en del. Därefter borrades ett hål, på passande plats, och nu har jag en ny berlock.

Överraskning och födelsedag

Igår var jag hos neurologen, för att försöka få honom att hålla med Arbetsförmedlingen, om att jag borde ansöka om 100% sjukersättning. Jag hade förberett mig för ett längre samtal/diskussion och snack om olika alternativ och kanske även kompromiss om hur mycket sjukersättning jag skulle kunna ansöka om. Doktorerna är ju iaf en av de få, som har något att säga till om i denna fråga, även om försäkringskassans personal är den som faktiskt bestämmer och beslutar.
Döm om min förvåning när min läkare direkt, efter min inledande monolog om vad AF tyckt och sagt, sade att jag borde ansöka om 100%?! Verkligen inte vad jag hade förväntat mig. Dessutom bad han om ursäkt (!) för att han i princip försummat mig de senaste 2 åren, då han varit överhopad av annat jobb. Jag blir så förvirrad när de jag varit sur på en längre tid, insett att de faktiskt gjort fel, utan att jag behöver säga något. Nu var då min doktor väldigt positiv och skrev genast ett mer detaljerat och koncist utlåtande. Dessutom insåg han att jag inte varit på någon MR de senaste två åren, vilket inte är som det ska.

Idag skickade jag alltså in en ansökan till FK och nu är det bara att vänta in beslut eller förfrågan om ytterligare intyg och andra kompletterande uppgifter/yttranden. Vi får väl se hur det går.

Ymer fyller förresten 4 år idag! Det är knappt att man kan tro att det är sant. Tänk att den lille pälsbollen har delat min vardag så länge. Kommer fortfarande ihåg, hur liten han var när jag hämtade honom på Ronnebys flygplats. Tänk att han fick plats i en pytteliten kattbur, som gick in under flygplanssätet?! Nu är hans ego för stort för att han skall anses som liten, förutom när Loke utnyttjar sin storlek för att lyckas trycka ned honom, och förhindra det eviga svansdragandet.

Grattis söttrollet!

Utmattad

De senaste månaderna har jag jobbat tre dagar i veckan, på SKOPAN i Upplands Väsby. Det är ett perfekt jobb, men jag är alldeles utmattad. Jag orkar helt enkelt inte.
På måndag ska jag träffa min läkare för att ansöka om hel sjukersättning, som arbetsförmedlingen vill, men fråga är om han går med på det. Jag önskar att jag inte behövde hålla på med sånt då det bara gör mig ännu tröttare.

Mina hundar mår alldeles utmärkt vilket gör mig så himla glad. Jag har också grävt en ny rabatt och satt fler klematis. Köpte även nya små perenner, så som vädd och näva i olika färger och former. Satte även nya riddarsporrar av vilken den ena nu satt knopp. Undrar om den hinner gå fram?

Hundpäls och cyklopuppdatering

Det är oerhört viktigt för mig att hundar mår bra och trivs med livet. Tyvärr ser jag att en del människor kan svårt att förstå och/eller inse att man måste arbeta för att detta ska kunna ske. Om man köper sig en pälshund bör man göra sitt bästa för att sköta denna päls och inte låta den tova ihop sig så hunden får svårt att röra sig. Det finns absolut inget att skylla på! Om du själv inte kan göra jobbet så finns det kanske kompisar eller ett bra hundtrim som kan hjälpa till med det.
Själv gjorde jag ett lyckokast när jag köpte mig en tibbe, som endast behöver borstas för att fluffa upp svansen och fanorna, och kanske lite oftare när den vill "byta" frisyr (läs fäller), men samtidigt har jag absolut inga problem med pälsvård. Hade jag haft det skulle jag ha köpt mig en mindre bepälsad ras. Just nu finns det en hund i min närhet som verkligen behöver hjälp med sin ihoptovade päls. Idag tog jag den stackars vovven med mig till vår speciella borstahundplats. Där blev han effilerad, borstad och kammad. Det tog lång tid, då tovorna var så omfattande, men tillslut blev han fågelfri och kunde röra sig ordentligt igen. Hittade också en del fästingar på honom, så jag undrar om han kanske inte har något fästingmedel på sig? Jag har frågat ägaren, via sms, men inte fått svar än.

Mitt svullna öga är fortfarande svullet. Min rosacea är mycket bättre efter medicineringen, men ögat är som sagt fortfarande svullet. Jag skall ta upp det med min doktor, nästa gång vi ses.

Mina jyckar mår bra, men har det jobbigt med värmen. Loke älskar solen, men det är svårt att röra sig när det blir för varmt. Ymer tycker att solen går ann i små doser och tycker att det är skitjobbigt med värmen. Alltså går vi inte så långt just nu.

På måndag börjar jobbet igen. Har redan fått uppdatering från min arbetsledare om att jag inte kommer att få tråkigt, första dagen tillbaka. Tydligen finns det en massa böcker att prismärka och sätta upp på hyllorna. Hon har också frågat mig om vi kanske skulle starta en klassiker hylla, där man skall kunna hitta Austen, Wild, Bronté, Moberg, Sappho och Dickens bland andra. Det kommer att bli jättekul! Nu skall jag ta och slöa fritt i fyra dagar, innan allvaret börjar.

Smetestren två veckor to go

Hallojsan igen! Jag har haft en välbehövlig semester de senaste två veckorna och jag har nu fortfarande två kvar, eller hur man nu ser det, då jag skall vara hundvakt båda två. Varsin minivovve kommer och bor hos oss, en vecka var. Det blir pudeln Charlie och Cavalieren Fred. Vi får väl se hur det går, med tanke på att de båda kommer att ha åtminstone fyra dagar ihop, tillsammans med mina två killar. Vi kommer alltså att vara småhundsmaffian ett tag framöver. Jag kommer att tjäna ihop lite pengar att stoppa i de stora hålen som alltid uppstår, hur försiktig jag än är. Vi har spenderat semestern med att ta det väldigt lugnt och tänkt på allt det där man kanske skulle orka göra, men än så länge har bara nyckelskåpet kommit upp igen. Resten ligger fortfarande på is, och jag kommer antagligen inte orka göra så mycket åt det, än på ett tag.

I min underbara trädgård blommar det blommor och jag har idag varit ute och stulit en massa frö från grannarnas växter. Bl.a. blev det mer akleja i andra färger och knallröd jättevallmo. Hoppas fröna är mogna nog för att ta sig i min trädgård också.

Vovvarna mår bra och Loke är inne i sin absolut värsta avhårningsperiod någonsin. Det är helt galet hur mycket han fäller! Det är knappt att man vill ha honom i möblerna eller ens klappa honom, då det bara dräller en massa päls. Det är sådant man får leva med när man köper en snygg tibetan. *suck*

Zephyrin Drouhin är också på gång

Skedarosen har börjat blomma

Sommar, rosor och arbetsträning

Verkar som om sommaren har egna idéer om hur den ska vara. Ena dagen är det varmt och svettigt. Nästa dag är det svinkallt och sedan regnar det. Svalkan är inte fel, då det gör att det tar längre tid för blommorna att blomma ut, och regnet gör att växterna håller sig gröna och frodiga. Värmen gör att mina jordgubbar, som växer som de vill på tomten, får underbart goda gubbar. Det enda som gör att jag ens säger något om detta är att det är jäkligt svårt att bestämma sig för att vad man ska ha på sig när man går till jobbet på morgnarna. Ska det vara långbyxor och jacka, eller shorts och linne? Ett ilandsproblem om något. 😀

Pojkarna tycker att värmen kan vara jobbig, men då håller vi oss i skogen, skuggan, och tar ett bad när andan faller in.

För stunden jobbar jag fortfarande på SKOPAN och trivs något alldeles otroligt. Jag har aldrig någonsin tidigare haft ett jobb som varit så tillfredsställande och roligt. Böcker is-the-shit! Jag har burit dit en massa böcker från mina bokhyllor, och sedan burit hem en massa att fylla dem med igen. Det är inte klokt vilka bra böcker folk inte vill ha. Det är såklart mest religion-, historie- och växtböcker, som flyttar hem till mig. För dem finns det alltid plats, speciellt när man flyttat bort allt annat.
Frågan är väl nu hur länge jag får stanna, men den dagen den sorgen. Om en vecka är det semester och jag skall göra mitt bästa för att inte oroa mig i förväg.

Min underbara ros, Madame Plantier, blommar och doftar något alldeles extra. Hon är underbar!
I höstas flyttade jag ett av rostornen och gjorde ett nytt försök med min andra favorit, Zephyrin Drouhin, och han verkar må bra så här långt. Han är inte så stor, men har faktiskt 4-5 knoppar och jag återkommer med bilder på dem när de slagit ut. Jag fick också en överraskning när två av de klematis jag trodde jag lyckats mörda, med flytten av rostornet, verkar komma igen. Mina andra klematis, som jag har mot förrådsbodens vägg, har också kommit starkt och jag väntar ivrigt på blomningen.

Fortsättning följer...

Du ska inte tro att...

Jag har idag ännu en gång fått det bevisat att jag bor i en bostadsrättsförening där de boende är idioter. Jag har också fått det demonstrerat att den nya styrelsen skiter fullständigt i vad de gamla styrelserna har beslutat. Lite som Trump som river upp allt bra Obama gjorde, bara för att kan och vill. 😢
Detta är bara ytterligare anledning till att flytta härifrån. Det samlas en massa skit och det har redan börjat rinna över.

Silver, cyklopen och växtlighet

Veckan före påsk gick jag en intensivkurs i silversmide. Lärde mig en hel del och uppdaterade sådant jag redan kunde. Kursen var bra, men läraren hade ingen riktigt koll på pedagogiken och det var för många deltagare. Jag lyckades iaf lära mig att löda, vilket var den kunskap jag verkligen kände att jag saknade.
När finanserna tillåter kommer jag antagligen gå på flera kurser. Just nu har jag shoppat upp ett presentkort jag fått av en god vän, Elin, på Slöjd-detaljer. Det resulterade i att jag nu äger en såg och flera sågblad, så nu skall det tränas sågning i silver.

När det gäller mitt svullna öga, ser det fortfarande likadant ut, men nu har jag varit hos huddoktorn, som tror att det hela beror på min rosacea och jag har fått piller och salvor, för att försöka råda bot på den. Detta är dock en långtidsbehandling, så resultatet kommer säkerligen börja visa sig först om en månad och inte vara helt ok, förrän om ett år eller mer. Det är såååååååååååå himla kul att ha obotliga sjukdomar. Citat från hemsidan jag länkat till: " Inte sällan kan hudutslagen komma i samband med olika typer av ögoninflammationer eller ögonproblem. Om man har ögonbesvär i samband med sin rosacea bör man söka vård för att få behandling, eftersom problemen i längden kan orsaka synnedsättning." Tänk att ingen läkare på vårdcentralen ens anade detta? Jag har ändå träffat fyra olika läkare där.

Min kruka som jag hade satt en bambuplanta i förra sommaren, frös sönder denna vinter. Krukan har hängt med i många år, så jag kan bara tacka den för det, och skaffa en ny. Visar sig dock att stora krukor i naturmaterial är DYRT. Kollat upp på blocket.se också, men det fanns inget som skulle passa i storlek. Efter funderande och undersökande kom jag plötsligt ihåg att en granne har en stor gammal kruka utanför sin ytterdörr, som för det mesta bara är tom. Sagt och gjort, jag ringde och frågade och vips var den min. Nu sitter bambun i den och ser väldigt eländig ut, men förhoppningsvis kommer den att vakna till och trivas.

Annars fortsätter livet som vanligt. Jobbar på Skopan och håller tummarna för förlängning. Loke hoppade ned från sängen i tisdags och skrek och hade fruktansvärt ont. Som tur var hade jag smärtstillande kvar sedan Ymer hade problem med analsäckarna, så nu går Loke på låg drogdos och får ta det lugnt ett tag. Förhoppningsvis var det faktiskt bara en stukning och inget värre. Han är iaf glad och har mördat lillebror som vanligt idag på promenaden, så det ser ljust ut. Ymer mår som en prins och är den mest mysiga krambjörn man kan tänka sig.
Våren säger sig vara i antågande och som bevis för det blommar min julros, någon månad försent, men inte blir man ledsen för det.

Våren...

Som ni säkert vet har det hänt en del här i Stockholm de senaste dagarna. Terrordådet var hemskt och jag känner verkligen med de som blev offer för det sanslösa våldet. Vi visste att det skulle komma hit, förr eller senare, och nu har det hänt, men jag måste också säga att jag är oerhört stolt över mina medmänniskor, som verkligen visat sig från sin bästa sida. Tack till alla er som gjort ert bästa för att minska lidandet och sorgen!

Kalhygge

Nu har jag avslutat vårens första kalhygge. Alla budlejor är nedklippta för att kunna växa upp i ett mer buskigt format och inte bli allt för stora. Just nu ser det dock förskräckligt ledsamt ut, då det nya gröna ännu inte riktigt påbörjats.

Jag har också totalt klippt ned förortsrosorna som växer i rabatten under sovrumsfönstret. Dessa röda rosor, som varken doftar eller är särskilt vackra, ska grävas bort. Där tänker jag försöka skarva med plank, så att jag kan ställa ut mina hibiskusar i sommar. Då kanske de får tillräckligt mycket ljus för att sedan blomma till hösten. När vi kommit längre med våren är det dags att gräva bort en del ogräs, som har fått härja ganska fritt i rabatterna. Oh, joy! 😃

Nu rör det på sig minsann!

Jag har börjat arbetsträna på SKOPAN och det är jättekul. Har fått ansvar för den engelska bokhyllan, som från början endast var fylld av böcker huller om buller. De stod inte ens i bokstavsordning. Jag började med att sortera upp dem och fick ihop två hyllplan med Science fiction och Fantasy, sorterade bort i princip allt som jag inte kunde tänka mig skulle sälja. Det var konstiga vetenskapsböcker, som inte längre är tillförlitliga och en hel del romaner. Gjorde tre hyllplan med deckare och thrillers istället. Första försäljningsdagen blev lyckad och jag fick en hel bokhylla till att fylla med engelskt. Den nya bokhyllan fyllde jag med de där romanerna som jag sorterat bort, några kokböcker och annat diverse. När så detta blivit en klar succé kommer jag försöka nästla mig in på avdelningen för DVD-filmerna. ;-D

Nu när jag börjar känna mig uppåt och våren visar sig i korta glimtar, kände jag att det var dags att försöka gå vidare med sådant som jag verkligen gillar. Detta innebär att jag nu anmält mig till en silversmideskurs, på tre dagar, i april. Spänningen stiger!

Fortsättningen på...

... egentligen ingenting.

Sanningen är ju den att allt är som vanligt. Fortfarande svullet högeröga. Jag har som sagt träffat 3 olika ögonläkare, diverse läkare på vårdcentralen och 1,5 öron/näsa/halsläkare. Halvan kommer sig av att det senaste öron/näsa/halsläkaren endast tittade på röntgenbilderna, som den tidigare läkaren tagit, och han hittade inget han heller. Alla har stått handfallna och har inte kunnat klura ut vad det beror på. Jag har ingen aning om vad jag skall göra nu. Tidigare hade jag inga besvär alls. Endast svullnaden, som lade sig längre fram på dagen, men nu har det blivit något annat. Ögat är svullet dygnet runt och det rinner hela tiden. På morgonen måste jag tvätta rent det, då det är helt ihopklistrat. Ibland känns det som om det blir varmt runt hela ögat och det värker i pannbenet. Svårt att förklara, men det är så det känns.

Nästa sak som egentligen inte har förändrats är AFs försök att hjälpa mig med en plats att arbetsträna på. Den nya handläggaren började med att skicka mig till ett ställe där jag absolut inte kunde vara. Efter att ha gått dit för att bekräfta det jag redan visste, gav jag henne informationen om SKOPAN och hon lovade att kontakta dem. Har dock ännu inte hört något om hur det gått.

Styrelsearbetet är nu avklarat och lättnaden är fantastisk.

Jag testade med ett extrajobb som gick ut på att skriva rent bandade intervjuer. Det gick åt helsike då min hjärna och mina händer inte samarbetar speciellt bra, men nu har jag iaf testat. Får se om jag kanske kan hitta något annat, som funkar bättre.

Det här jäkla vintervädret driver mig till vansinne. Det är skitjobbigt att behöva duscha hundarna efter varenda promenad. Det är ju knappast så att jag inte haft samma problem andra vintrar, men just nu känns det extra jobbigt. Det är iaf underbart att två söta killar som samarbetar varenda gång.

Så var det över för den här gången

Jul och nyår avklarade utan några större men. Julmat och samkväm hemma hos mamma på julafton. Nyår var lugnt och firades hemma med överbliven julskinka och pälsbollarna som sällskap. Vovvarna mådde bra under smällandet och jag somnade i soffan. Alldeles perfekt alltså.

Nu har vardagen kommit igång igen och jag har fått en ny handläggare på AF. Det första som gjordes var att jag blev inlagd som 100% arbetsför, men fortfarande lika risigt betalt, så jag opponerade mig och det blev ändrat till 50% igen. Skall besöka den nya handläggaren den 16:e så får vi se vad hon tänker hitta på. Jag skall iaf ta med mig ett CV, men ingen vet varför?!

Har gjort ett testjobb, som gick ut på att skriva ned intalade intervjuer och det verkade inte så komplicerat, men har inte fått något svar ännu, på hur det gick. Gissar att jul och nyår kommit emellan.

Nu är det bara två veckor kvar på styrelsejobbet, och jag arbetar bort sådant som jag tagit på mig. Ska bli underbart att slippa detta sedan.

Cykloptiden är fortfarande inte över. Ingen av alla de läkare jag besökt har kommit på något som funkat. Nu skickar de mig ännu en gång till Öron-Näsa-Hals och hoppas på det bästa. *suck*

Gick inte så bra

Som jag trodde funkade det inte så bra att sitta ensam och scanna gamla papper. Fick lappsjuka redan första dagen. Det enda bra med jobbet var promenaden på 2.5 km från pendeltåget. Annars sög det precis så mycket som jag visste att det skulle göra.
I tisdags berättade jag för chefen att jag skulle sluta. Han var mycket förstående och tyckte ändå att jag skött mig jättebra, beklagade att han inte hade något annat att erbjuda, men lovade att höra av sig om det dök upp något. På torsdagen scannade jag in den sista pärmen och gick ut med flaggan i topp.
Samma dag som jag sade upp mig sms:ade jag även handläggaren på W4U och mejlade handläggaren på AF. Ingen av dem har hört av sig tillbaka, vilket stör mig något otroligt. Det kan knappast kallas professionellt, eller hur? Jag ger dem till och med måndag, tisdag ska jag ta fram den stora släggan.

Kors i taket!

Idag, söndag, svarade min handläggare, AF, på mitt mejl. Det trodde jag aldrig och inte nog med det, hon bad också om ursäkt för att hon inte varit tillräckligt stödjande de senaste månaderna. Dessutom försäkrade hon mig om att om vi började med platsen i betongbunkern, kunde vi därefter gå vidare till secondhandstället, och se om det passade bättre.

Så här långt; HURRA!

Rävsaxen slog igen ännu en gång

Nu har det blivit precis samma, som det alltid blir. Jag kände mig tvingad att tacka ja, till ett jobb jag inte kommer att trivas med, eftersom man borde vara tacksam för det som erbjuds. Det här jobbet kommer förhoppningsvis att bli en fast anställning så småningom, vilket gjorde att jag kände mig tvungen att ta det. Arbetet kommer att gå ut på att jag skall scanna in dokument, fyra timmar i sträck, varje dag. Det kommer, så småningom, antagligen att utvecklas till att jag kommer att få scanna in stora ritningar! Wow, vad kul, eller hur? NOT!
Arbetsplatsen ligger i Upplands Väsby, en busstur ifrån stationen. Rummet jag kommer att sitta i, är ett litet rum i en jourlokal, där jag kommer att vara alldeles jävla ensam. Repris av min karriär som originalare, när jag satt ensam i ett industriområde. Jag kan redan känna hur jag börjar klättra på väggarna. Skälet till att jag blivit utvisad, är förstås hundarna. Det är ju svårt att anpassa en arbetsplats om jag vill ha med dem. Jag försökte förklara, att det finns inga problem bara möjligheter, men det verkade inte uppfattas. Jag sa också till min handläggare, att jag blivit erbjuden en arbetsträningsplats på ett secondhändställe, där hundarna skulle vara välkomna, men eftersom det antagligen inte skulle leda till ett fast arbete, så det viftade han bara bort det.
VARFÖR SKA DET VARA SÅ JÄVLA SVÅRT?!

Nu har jag mejlat min handläggare på AF och informerat henne om båda ställena och bett om råd för hur jag skall göra, men jag förväntar mig inget svar. Jag kommer antagligen, ännu en gång, hamna på ett jobb som är dödfött och segar ned hjärnan till kladdig gelé.

Cyklopen som kastade in handduken

Fortfarande ingen förändring angående svullet öga. Blodprov har tagits, men ännu inte fått något svar. Egentligen är det som sagt mest irriterande, men vad fasen, borde de inte komma på något någon gång?

Jag har sagt upp mig från styrelsen. Det var vad som hände sist, när jag försökte göra våra boende glada med ett informationsmöte, som skulle klara upp varför vi höjt avgiften så mycket, som fick droppen att rinna över. Med tanke på hur motarbetad jag blev, känner jag mig inte manad att fortsätta jobba. Alltså tackar jag för mig vid nästa årsstämma och de andra får klara sig bäst de vill. Har också börjat leta efter annat boende, inte så mycket pga styrelsen och föreningens erbarmliga skick, utan mer eftersom det är ungar ÖVERALLT och vi har inget existensberättigande. Barnen går ALLTID först och vi andra får backa och släppa fram dem. Jag orkar inte med det längre. Skall försöka hitta någonstans där barnen inte bor så tätt inpå mig och mina fluffbollar. Vi får väl se hur det går och jag känner redan att jag är trött och sliten inför det som skall komma. Värst blir det att flytta ifrån min lilla trädgård, som blivit så underbart fin, på så kort tid.

Fortfarande cyklop och ny mobil

Idag var jag hos doktorn för "öron, näsa, hals", som inte heller kunde hitta vad det är för fel. Han tyckte att jag skulle gå tillbaka till ögonläkaren för att se om det var något fel på tårkanalen, men jag sa att jag redan varit hos tre ögonläkare, så jag hoppas att de inte missat att kolla den.
Skitsamma, nu tar jag paus från läkare resten av veckan och roar mig med min nya mobil istället.
Köpte mig en HTC 10, genom att förlänga ett redan superbra abonnemang och endast göra avbetalningar på telefonen. Den enda extra kostnaden blir uppläggningsavgiften på 250 kr. Inte fel när man inte har hela summan att lägga denna gång.

Annars går livet vidare med att vänta på att andra ska göra sitt jobb. Jyckarna och jag mår bra med det, så jag klagar inte. Endast lite gnagande oro för hur det ska gå, men jag försöker slå det ifrån mig och tänka på annat.

Nähä, det funkade inte det heller

På det senaste läkarbesöket försökte läkaren gissa sig till vad mitt svullna öga kunde bero på och det han tyckte stämde närmast, trots mina protester, var någon sorts allergisk reaktion. Sagt och gjort, recept på antihistaminer. Hur gick det då? Ingen skillnad över huvud taget. Är du förvånad, för det är inte jag. På torsdag i näsa vecka skall jag tillbaka och rapportera resultatet som blir noll och ingenting. Tiden bara går och går. Nej, jag har inte ont, men jag ser ut som fanken och nu går det inte att dölja vid någon tidpunkt på dygnet. Totalt igensvullen på mornarna och nästan lika igensvullen resten av dygnet.

Jag gick till tandläkaren häromdagen, för att kolla om tänderna hade något med saken att göra, men tandläkaren sa att mina tänder såg bra ut och det verkade inte finnas några fel på dem. Hon hittade iofs ett hål, mellan visdomstanden och den framför, på höger sida. Den vill hon dra ut i nästa vecka och det kan hon ju få göra. Jag använder den ju inte så mycket att jag kommer sakna den. ;-)

Men hundarna mår bra. :-D

Läkarvärlden står stumma av ovetande

Äsch, jag blir bara så trött på dem. Jag har nu pratat med favoritsköterskan på neurologen och kommit fram till att jag skall gå till husläkaren och försöka få honom att göra en mer detaljerad undersökning. Ringer alltså vårdcentralen och vill ha en tid med honom. Tyvärr får jag då vänta i 3 veckor, vilket jag inte vill och får då istället träffa någon som är där tillfälligt. Inte kan det bli så himla bra, speciellt om denne sedan inte gör detaljerade anteckningar i min journal (vis av skadan). Det som gör mig extra sur är att sköterskan som tar emot mitt samtal börjar med utfrågning och föreslår att det kan vara något fel på mina tänder. Långsökt säger hon sedan, men ändå?! Tröttsamt säger jag för mig själv och ger henne den information hon vill ha, men innerst inne undrar jag varför jag skall berätta det för henne? Hon är ingen läkare och skriver ju inte ned det någonstans och samma frågor kommer ju upp igen vid läkarbesöket. Det känns lite tjatigt. *suck*

Det regnar, hurra!

Äntligen regnar det, vilket gör mina blommor och mig jätteglada. Det har ju inte regnat på flera veckor i Sollentuna och det är stört omöjligt att gräva i den hårda jorden. Försöker förflytta mitt rostorn, men inte fasen får jag ens ned spaden så långt ned jorden som behövs, just på grund av detta. Nu blir det iaf något lättare. Det står en balja full med växter som jag grävt upp från förra stället och skall flytta till det nya stället. Aklejor, fingerborgsblommor och klematis. Jag funderar också på att försöka få tag på en Zepherine Drouhin, men så här långt har jag inte hittat någon i plantaffärerna. Får kanske vänta till våren i värsta fall. Hade dock varit bra att kunna sätta ned allt i jorden, utan att sedan behöva störa dem en gång till.

***UPPDATERAT 20160929 kl.19***

Zepherine hittad och beställd! Nu är det bara den låååååånga väntan till dess den kommer fram som gäller. ;-)

Periorbital Edema (periorbital ödem)

Efter ett jäkla letande på nätet hittade jag iaf vad läkarbenämningen är på det jag lider av: Periorbital Edema. Vilket innebär att jag har vätskeansamling i ögonhålan (periorbital) och detta kan bero på en massa roliga saker. Bland annat kan jag ha problem med hormonerna, njurarna, äta för mycket salt, supa eller röka alldeles hemuligt mycket, blivit känslig mot något av mina läkemedel och mycket mycket annat. Egentligen borde läkarna faktiskt utreda vad det kommer sig av, eftersom om det är problem med njurarna så kan det vara ett tecken på att det ligger allvarliga saker bakom. Jag får ta det när jag går tillbaka till ögonakuten om ett par dagar, då det läkemedel de ordinerade inte hjälper alls.

Cyklopuppdatering igen då

NÄ, neurologen kunde inte heller hjälpa. Ingen vet vad det är för fel och ingen vet hur jag ska gå vidare. Det är bara för mig att sitta här och vänta och se, eller inte, om något kanske ändrar sig på egen hand. *suck*

Cyklopen del nummer sjuhundraförtielva

Nu har jag gått 14 dagar med svullet öga och ännu har ingen kunnat hittat orsaken. Vårdcentralen skickade mig till ögonakuten, där en ögonläkare skickade mig till en annan ögonläkare. De har givit mig salva att kladda in runt ögat och ögondroppar att hälla i ögat, men inget av detta har hjälpt. I morse vaknade jag med ögat _totalt_ igensvullet. Så illa att jag inte kunde öppna det över huvud taget. *suck* På måndag morgon ringer jag neurologen och frågar dem istället.

Min nyfixade murgröna tog 3 och en halv timme för tatueraren (Tom, Carneval Tattoo) att fixa och den blev supersnygg, som ni ser här nedan. Det gjorde riktigt förjäkla ont denna gång och han bad om ursäkt för detta, men förklarade också att det var nödvändigt för att få det så bra som möjligt. Jag klagade såklart inte, men han kanske såg det på hur spänd jag var, när jag låg där på bordet. ;-)

Cyklopen del två, flera år senare

Ni som faktiskt följer min blogg kanske kommer ihåg ett inlägg för länge sedan som handlade om mitt uppsvullna öga? Cyklopen hade jag som rubrik den gången vilket gör att detta inlägg får heta del två. Den gången var det början på att läkarna äntligen fattade att jag hade MS, men eftersom jag redan har MS, gissar jag att det denna gång "bara" handlar om ett skov. Detta innebär antagligen att jag måste få en kortisonbehandling, för att svullnaden skall gå ned. Hoppas verkligen att jag slipper synnervsinflammationen denna gång, speciellt eftersom det nu är mitt braiga öga som är drabbat. *suck*

Tatueringen

Bild ett är hur den såg ut från början. Bild nummer två hur den såg ut när den blivit "fixad". Det kommer en tredje bild när den läkt klart och bytt skinn. Självklart har jag redan beställt tid för att friska upp murgrönan också. Dessutom finns det planer för fler. ;-)

Seg mobil, i-landsproblem

Ännu en grej som strular och segar. Min mobil är så trög att jag känner att jag vill krossa den med en hammare. Självklart känner jag då att jag borde köpa en ny, eller hur?! Närru, min plånbok har satt hänglås på kassan och jag fick ta mig i kragen och fabriksåterställa skräpet, som självklart blivit mycket bättre och snabbar. Det som är jobbigt med en sådan återställning är istället att allt måste göras om. De appar man använder skall installeras igen och alla inloggningar måste göras om, BankID måste ansökas om och annat tjafs, med diverse lösenord måste fixas till. Då inser jag såklart att det lösen jag hade uppskrivet inte var det lösen jag faktiskt använder!? Hur jäkla tröttsamt är det inte? Skitsamma att telefonen är snabbare och gladare, när man blir förbannad på att man inte kommer ihåg vilket lösen det var?! Lite sur blir man ju...

Som blixten på hal is!

Idag fick jag en tid för tatueringsfixandet och den blev redan nästa onsdag! Jäklar vad bra det ska bli. :-D

Arbetsträning, tatuering och styrelsen

När det gäller arbetsträningen har jag givit upp helt. Problemet är bara för mig att få min s.k. handläggare att fatta det. Jag vill gå vidare med att söka upp ett annat ställe, men hon tycker att jag skall stanna. Jag fattar inte hur det kan vara så svårt för henne att förstå att jag inte kan jobba där och varför skyller hon på att jag är för besvärlig att hitta något nytt till? Visar sig också att hon numera bara jobbar 25% och egentligen inte har tid med mig. Kanske det största problemet ligger hos henne och inte mig?! Hon tycker iaf att jag skall vara kvar i minst en vecka till och sedan skall hon komma och prata med min arbetsledare. VARFÖR?! Vad spelar det för roll att prata med hen, när problemet inte ligger där, utan i arbetsuppgifterna? Funderar just nu på att sjukskriva mig en vecka. Behöver vila upp mig inför nästa batalj. *mutter*

Jag har bestämt mig för att snygga till mina eklövstatueringar. Jag är lite ledsen på hur färgerna blivit och känner att de behöver rättas till. Skickade ut en del mejl till tatueringsstudios för att höra om de kan hjälpa mig och har fått ett svar från Carneval Tattoo, som absolut kunde hjälpa mig med detta. De skall kolla upp i sina kalendrar och återkomma med ett datum. Om de är bra, kanske jag även skall snygga till murgrönerankan på andra benet.

Jag har efter en hel del strul, bestämt mig för att hoppa av styrelsearbetet, och säga upp mig inför nästa stämma. Det finns inte en chans att jag tänker stå ut med den skit både de boende och en del av styrelsen spyr ur sig. Det är inte värt det.

***UPPDATERAT***
Jag har nu skickat ett mejl till min handläggare på AF, med information om hur jag känner angående min arbetsträning och min handläggare på företaget som skall hjälpa mig. Återkommer med vad som händer där.

Ekonomiångest

Nej, jag är inte utfattig, om man inte räknar med att jag endast har 1500 kr kvar att leva på denna månad, men har en skuld kvar att betala på 1800 kr. Det var ganska länge sedan jag hade det så svårt med pengar, men om man tänker på att ersättningen sjunkit till 65% de senaste månaderna är det helt förståeligt. Att vara hundvakt gjorde att jag kunde köpa den billiga soffan och fylla igen några hål, men nu är det slut på sötbrödsdagarna. Det finns Inga pengar kvar på kistbottnen. Det är så illa att jag inte ens såg att det kommit in pengar på kontot, eftersom de bara var inne och vände.

Arbetsträningen har givit mig en del att fundera över. Att jobba på en bensinmack verkar ju perfekt, ända till dess man inser att det inte är så enkelt längre. Jag har noll stresstålighet och min kropp klarar inte längre att jag gör tunga lyft. De vill att jag skall fylla på varorna och då helst läsken och mejerierna. Låter inte så svårt, men om man tänker på att jag skall lyfta upp 1,5 litersförpackningarna, som består av 6 stycken sådana flaskor på en vagn, kan ni tänka er hur tungt det blir. Samma sak med de mindre flaskorna där varje flak består av nio plastflaskor à 33 till 50 cl. Jäkligt tungt! Vi testade med att jag skulle lära mig kassan, och det ska ju inte vara så svårt? Jag har suttit i kassan förr, utan problem, men på macken blev det alldeles för många saker att hålla reda på samtidigt. Inte nog med att du ska ha koll på kunden du har framför dig. Du ska också ha koll på kunden utanför butiken, se till att de kan tanka och inte smiter ifrån räkningen, sätta igång pumpen när de ringer på klockan, komma ihåg alla plu-nummer och även vara trevlig. Det blev bara för mycket och så här långt är jag bäst på att tvätta toaletterna, plocka skräp och byta soppåsar ute på området. Tror ni att jag får ett jobb på det?

IKEA en vacker sommardag

Jag och mamsen åkte till IKEA denna underbara sommardag, under bästa semestertiden, och det blev ett lyckokast. Inte nog med att det var svalt och skönt i varuhuset, det var också i princip tomt. Det var nästan så det ekade i de obefolkade gångarna. Det gjorde att vi lugnt och stilla kunde såsa runt och testa alla soffor och fåtöljer vi bara kände för. Jag hittade en soffa, som jag kände kunde passa hemma hos oss, då den gamla börjar bli lite väl åldrig. Den jag gillade hette Dagarn och var i svart konstskinn. Kostade _bara_ 6000 kronor, så det får bli en annan dag, tänkte jag och gick och köpte mig en ny servis Dinera, i blågrått, i stället. Det var iaf den jag var ute efter från början. Sedan gick vi och käkade lunch och snackade skit. Så var det dags att ta sig till kassorna, men mamma envisades med att vi skulle kolla in fyndhörnan, så då gjorde vi så klart det. Gissa vad som stod där som dagens fynd?! Dagarn!

Gissa vad den kostade som fyndvara? Nedsatt till 3000 kronor, då det var något märke på den, som jag inte kunde hitta! Gissa vad som kommer hem till mig om ett par timmar? :-D

Inte så bra dag så här långt.

Nej, denna dag började inte så bra. Vaknade med blodiga lakan, då den inackorderade inte verkar ha något fästingmedel, vilket gör att hon får sådan där _stora_ fästingar. De syns inte förrän de är stora som kulor och faller av henne var hon än råkar stå för ögonblicket, eller som idag ligger. När jag vaknade, satte jag mig upp i en äcklig blodpöl. Fästing har ramlat av och blivit krossad av någon, vilket gjorde att det bara var skalet och slafset kvar. *blä* Det är tur att man har tvättmaskin! ;-)

Sedan gick vi ut i skogen och där stötte jag på en av de boende i föreningen. Denne frågade en neutral fråga, som sedan urartade i att han skrek och domderade, började prata om storleken på min kroppshydda och att jag bara ville förstöra för de boende i föreningen?! Helt galet... Det hela slutade med att jag skrek tillbaka att han kunde fara åt h-vete och sedan gick jag och djuren vidare.
Det blev en helrenovering av pälsar och klor. Därefter sprang de fyrfota som galningar på den stora ängen och jag gick och försökte få klart för mig vad den där galna boende egentligen höll på med?

När jag kommer hem och öppnar min mejl, visar det sig att personen i fråga skrivit ett mejl till styrelsen, där han anklagade mig för att ha varit den som var aggressiv och stod och skrek åt honom? Dessutom anklagade han mig för att vilja förstöra för alla boende i föreningen och att han minsann visste att det var flera i styrelsen som tyckte samma sak? Jag fattar fortfarande ingenting, men jag skrev i ihop ett svar som jag sedan vidarebefordrade till alla i styrelsen med hans mejl, där jag frågade om det han sagt om vad styrelsemedlemmarna tyckte stämde och att jag i så fall kan avgå. Så nu sitter jag här och väntar på svar... :-(

Lite mys och för mycket jobb

Bilden visar Hannas näsa när hon sover i vår soffa. Hon är inackorderad hos oss i ett par veckor, eftersom hennes familj har åkt till Frankrike på semester. Hanna, som är en cairnterrier, är en jättemysig tjej. Väldigt försiktig, framåt, jaktbenägen, för rund för sin storlek och har ett skall som kan väcka döda. På grund av att hon gärna sätter efter rådjuren får hon gå kopplad, vilket inte är det roligaste, varken för mig eller henne. Hon har nämligen en ganska dålig koppelvana, eftersom hon för det mesta går lös med sin matte. Det funkar för dem, då de i princip alltid går på stigarna, men när vi går där vi alltid går, är det en helt annan sak. Då finns det alldeles för mycket frestelser för att kunna gå lös säkert. Ymer tycker hon är både jobbig och jättemysig. De leker på samma sätt, vilket är kul, men hon är lite för hårdhänt, vilket inte är lika kul, men för det mesta funkar det utmärkt och Ymer är glad. Loke är inte lika road och har sin vanliga suragubbeattityd, vilket Hanna bara inte kan fatta, vilket gör honom ännu surare. :-) Personligen kan jag stå ut med det mesta, då jag faktiskt tjänar en del pengar på hennes närvaro.
Dagen efter att Hanna fått gå hem, kommer Charlie (pudeln) och hon skall stanna i 10 dagar, vilket tillför lite mer pengar i kassan. Semestertider är pengatider. ;-)

Annars har jag utökat mina arbetsträningsdagar med en timme, vilket gör att jag nu arbetar två dagar i veckan 3 timmar/dag. Inte speciellt blodigt kan man tycka, men jag precis som de flesta nybörjare får göra de rena skitjobben, som de andra inte vill göra. Jag får alltså; stå i frysen och kylen för att fylla på varor, fylla på varor i kyldiskarna, tömma soptunnor, tvätta kundtoaletterna och spola ur tvätthallarna. Inte så jobbigt kanske, men samtidigt inte speciellt kul. De vill också att jag skall lära mig kassan, men där har jag satt stopp, än så länge. Det jag, ännu en gång lär mig av denna arbetsträning, är att arbetsgivarna i princip skiter i sina arbetare. Och att arbetare som känner att arbetsgivaren skiter i dem, absolut inte har någon lojalitet gentemot denne arbetsgivare. Arbetsmiljön ser bra ut, från kundens synsätt, alltså ute i butiken, men bakom kulisserna är det en helt annan sak. Där är det trångt, svårt att ta sig fram och svårt att få fram varorna till rätt ställe. Just den här arbetsgivaren, byggde om hela sin lokal, den del som kunderna ser, men det som är bakom ser ut som fan och är riktigt kasst planerat. Frågan är om utifall chansen skulle uppstå, skulle jag ta jobb här då? Om chansen skulle uppstå, borde jag väl ändå vara tacksam och tacka ja? Vi får se hur det går med detta, men som det ser ut just skulle jag antagligen kasta mig över en jobbet, även om jag verkligen inte skulle trivas med det. Så har jag ju haft det på varenda arbetsplats jag varit hittills, så varför skulle det någonsin bli bättre?

Stressen av den kassa ekonomin, hundar som inte kan vara ensamma och önskan om att få sova resten av mitt liv, gör mig ganska svag i sinnet. Denna månad har jag t.o.m. glömt att lämna in en försäkran till både FK och AF, vilket måste göras, i början av varje månad. I morse vaknade jag med ett ryck och kastade mig över datorn för att rätta till detta, och det gick alldeles utmärkt på FKs hemsida, men på AFs hittar jag inte ens att jag kan fylla i perioden. Måste ringa dem på måndag och fråga hur jag skall göra nu?!

Och så undrar folk vad jag gör, när jag är "ledig" varje dag? Svaret är; egentligen ingenting av det jag skulle vilja göra, eftersom jag inte ORKAR!

Madame Alfred Carriere

Madame Plantier

Skedarosen

Ett steg fram åt och tre steg tillbaks

Denna gång gäller det teknikutvecklingen i mitt hem. Alltså bara ett av alla i-landsproblem som teknik- och filmnördar kan råka ut för när tekniken fallerar.

En gång för måååååånga år sedan fann jag paradiset genom att upptäcka att man kunde ladda ned både det ena och det andra från nätet. I början såg jag på filmerna på datorn och brände musiken på cd-skivor. Himla bra om något obekvämt, men tillslut tog jag ett steg framåt och brände det jag ville se på dvd-skivor istället och gick över till en mp3-spelare. Det blev väldigt mycket bekvämare, men fortfarande omständligt. Tiden gick och jag upptäckte mediaspelarens underbara värld. Då behövde jag inte längre bränna utan behövde bara streama direkt från datorn till tv:n. Mp3-spelaren hängde fortfarande med utan problem. Jag gick sedan över till att använda mobilen som en mp3-spelare och det  har varit superbt. Aldrig några missade samtal på grund av att jag inte hört ringsignalen och det var en underbar tid, men som vanligt hamnar det grus i maskineriet. De senaste dagarna har fjärren till mediaspelaren inte fungerat. Ingen vet varför och jag försökte hitta info om det på nätet som kunde hjälpa, men "no joy". Försökte se om jag kunde köpa en ny, men min spelare är så gammal att de inte längre säljer reservdelar till den. Jag försökte komma runt problemet genom att streama via min chromecaster till tv:n, men det fanns ingen app som lyckades bra med det och tillslut gav jag upp, satte mig framför datorn och började leta efter alternativ. Började med att kolla om det fanns någon annan _billig_ mediaspelare att köpa, men insåg snart att jag inte hade råd med det. Satt och kollade runt i datorns inställningar och plötsligt hittade jag "sänd till enhet". Den enda enhet som fanns där var min blu-rayspelare. Hm... vad menades med detta då? Satte igång spelaren och tryckte på "sänd till enhet" och vips visades programmet på tv:n. 😃

Vilken lycka! Men det är här i-landsproblemet dyker upp, för nu måste jag gå in till datorn och trycka på knappen eller släpa in den i vardagsrummet. Vad jobbigt det blev och då är jag i princip tillbaka på steg ett igen. Lite irriterande är det ju. *suck* Nu när jag sitter här och ojar mig över detta så inser jag att det går att göra en lista på vad som ska "sändas till enhet" och det blev jag faktiskt gladare. Nu kan jag ladda listan, som på Netflix, och titta på alla avsnitt i en serie. Hurra!