Lite mys och för mycket jobb

Bilden visar Hannas näsa när hon sover i vår soffa. Hon är inackorderad hos oss i ett par veckor, eftersom hennes familj har åkt till Frankrike på semester. Hanna, som är en cairnterrier, är en jättemysig tjej. Väldigt försiktig, framåt, jaktbenägen, för rund för sin storlek och har ett skall som kan väcka döda. På grund av att hon gärna sätter efter rådjuren får hon gå kopplad, vilket inte är det roligaste, varken för mig eller henne. Hon har nämligen en ganska dålig koppelvana, eftersom hon för det mesta går lös med sin matte. Det funkar för dem, då de i princip alltid går på stigarna, men när vi går där vi alltid går, är det en helt annan sak. Då finns det alldeles för mycket frestelser för att kunna gå lös säkert. Ymer tycker hon är både jobbig och jättemysig. De leker på samma sätt, vilket är kul, men hon är lite för hårdhänt, vilket inte är lika kul, men för det mesta funkar det utmärkt och Ymer är glad. Loke är inte lika road och har sin vanliga suragubbeattityd, vilket Hanna bara inte kan fatta, vilket gör honom ännu surare. :-) Personligen kan jag stå ut med det mesta, då jag faktiskt tjänar en del pengar på hennes närvaro.
Dagen efter att Hanna fått gå hem, kommer Charlie (pudeln) och hon skall stanna i 10 dagar, vilket tillför lite mer pengar i kassan. Semestertider är pengatider. ;-)

Annars har jag utökat mina arbetsträningsdagar med en timme, vilket gör att jag nu arbetar två dagar i veckan 3 timmar/dag. Inte speciellt blodigt kan man tycka, men jag precis som de flesta nybörjare får göra de rena skitjobben, som de andra inte vill göra. Jag får alltså; stå i frysen och kylen för att fylla på varor, fylla på varor i kyldiskarna, tömma soptunnor, tvätta kundtoaletterna och spola ur tvätthallarna. Inte så jobbigt kanske, men samtidigt inte speciellt kul. De vill också att jag skall lära mig kassan, men där har jag satt stopp, än så länge. Det jag, ännu en gång lär mig av denna arbetsträning, är att arbetsgivarna i princip skiter i sina arbetare. Och att arbetare som känner att arbetsgivaren skiter i dem, absolut inte har någon lojalitet gentemot denne arbetsgivare. Arbetsmiljön ser bra ut, från kundens synsätt, alltså ute i butiken, men bakom kulisserna är det en helt annan sak. Där är det trångt, svårt att ta sig fram och svårt att få fram varorna till rätt ställe. Just den här arbetsgivaren, byggde om hela sin lokal, den del som kunderna ser, men det som är bakom ser ut som fan och är riktigt kasst planerat. Frågan är om utifall chansen skulle uppstå, skulle jag ta jobb här då? Om chansen skulle uppstå, borde jag väl ändå vara tacksam och tacka ja? Vi får se hur det går med detta, men som det ser ut just skulle jag antagligen kasta mig över en jobbet, även om jag verkligen inte skulle trivas med det. Så har jag ju haft det på varenda arbetsplats jag varit hittills, så varför skulle det någonsin bli bättre?

Stressen av den kassa ekonomin, hundar som inte kan vara ensamma och önskan om att få sova resten av mitt liv, gör mig ganska svag i sinnet. Denna månad har jag t.o.m. glömt att lämna in en försäkran till både FK och AF, vilket måste göras, i början av varje månad. I morse vaknade jag med ett ryck och kastade mig över datorn för att rätta till detta, och det gick alldeles utmärkt på FKs hemsida, men på AFs hittar jag inte ens att jag kan fylla i perioden. Måste ringa dem på måndag och fråga hur jag skall göra nu?!

Och så undrar folk vad jag gör, när jag är "ledig" varje dag? Svaret är; egentligen ingenting av det jag skulle vilja göra, eftersom jag inte ORKAR!