För ett par år sedan träffade jag en trevlig hundägare i parken som stod vid koppartälten i Hagaparken. Han matade ett par kråkor som han kallade Piff och Puff. Dessa kråkor kom honom till mötes varje dag för att få ta del av hundgodiset han hade i fickan till sin vovve. Jag skrattade åt honom och tänkte att han nog inte var riktigt frisk, men slängde även jag ett par bitar hundgodis åt kråkorna och gick sedan vidare. Och där började det... Från den dag möter kråkorna mig vid koppartälten och väntar på utdelning. Så fort de ser mig komma så flyger de mig till mötes. De är inte rädda för hunden. Enda gången de flyttar på sig är när han anser att godiset jag kastar är till honom och det är först när han nästan kliver på dem. Så långt allt väl, men en dag i början på denna vinter så mötte de mig redan innan jag lämnat Hagalund. Min vana trogen så gav jag dem det de förväntade sig. Problemet var bara att jag blev sedd av en annan kråka. Denne insåg genast vad som var på gång och han såg sin chans. Numera är det alltså stört omöjligt att ta en promenad, på dagtid, i Hagalund utan att bli nedflugen av en väldigt envis kråka. Han har nämligen tagit för vana att knuffa till mig om jag inte ger honom godis fort nog när han ser mig. Ingen är förresten säker. Om någon annan 
hundägare går med mig så får denne också känna på kråkans puff. Han flyger på en bakifrån. Man får en vinge i skallen och sedan landar han precis framför fötterna på en och tittar uppmanande på en. Snacka om ohyfsat! Jag grälar på honom, men han tar inte det på allvar och fortsätter att utsätta mig för flygräder utan att bry sig.Jag kan bara beundra hans oräddhet och envishet. Överlevnad på högsta nivå! Han bryr sig inte ens om Fenrir får för sig att jaga honom. Flyger undan och landar sedan framför fötterna på mig igen. Fenrir kan i princip gå enda fram till honom. Kråkskrället flyttar inte på sig förrän i sista sekunden.
Resultatet har blivit att det går åt en väldig massa hundgodis. Det är Fenrir och tre kråkor som jag numera har försörjningsplikt för. Har man inte problem nog så skapar man några till! *skrattar gott*
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar