Söndagsdejten

Jag skulle hämta mannen vid stationen kl. 15, men fick ett mejl om att han inte kunde komma förrän kl. 16. Helt ok, eller hur? Står tio minuter innan, vid stationen, och kollar tågen som kommer in. Ingen karl dyker upp, men 5 över fyra kommer han ut från grillkiosken som ligger precis bredvid. Mannen hade varit lite tidig så han hade gått in där för att vänta. Helt ok, eller hur? Han är lång och har den mest väna röst man kan tänka sig. Då menar jag vän i betydelse, lågmäld och ickemanlig. Det kanske det är något mannen lärt sig eftersom han jobbar med handikappade? Helt ok, eller hur? Vi går hem till mig... jag pratar på i vanlig ordning. Försöker komma honom mer in på livet, men det är svårt eftersom han går alldeles för fort, vilket gör att jag har svårt att hänga med i snömodden. Jag känner mig som en border collie som vallar honom åt det håll jag vill att han ska gå. Lyckas tillslut få in karln i fållan (mitt hem) ;c). Bjuder på té och kaka, som mannen inte kan äta, då han skall till tandläkaren på tisdag (?) och fått stränga order att hålla sig ifrån sötsaker. Ber om ett äpple som han får och vi sitter vid köksbordet och pratar vidare. Mannen fryser och det första han gjorde, när han kom in i köket, var att stänga balkongdörren. Helt ok, eller hur? När jag håller på och grejar med té och kaka står han precis bakom mig och lägger armen om mig och stryker mig försiktigt längst med armen. Helt ok, eller hur? Jag gör inget för att uppmuntra eller avvisa. Personligen har jag lite svårt för fysisk kontakt med en person som jag träffat tio minuter tidigare, men eftersom jag känner mig ohotad, låter jag det bero. När vi sitter och pratar säger mannen plötsligt att hans mamma fyllde år i veckan och att han skall på middag hos henne senare. Klockan är nu 16:30 och jag frågar när han tror att han skall vara hos mamsen då och karln gissar runt 19. Helt ok, eller hur? Vi går in i vardagsrummet, eftersom mannen fortfarande fryser, och han beundrar alla mina böcker. Tyvärr läser han inte så mycket själv och med tanke på min dvdsamling börjar vi prata lite om film, eller han berättar att han sett "Flickan som lekte med elden" och tyckte den var jättebra. Han funderar också på att gå och se "Snabba cash". Jag har inte mycket att säga om dessa filmer, då jag inte sett dem och heller inte kommer att se dem. Plötsligt kommer mannen in på att han kanske borde köpa en födelsedagspresent till sin mamma också, för det har han ännu inte gjort och då är klockah 17. Vi funderar lite över vad han skulle kunna köpa till sin mamma en söndag efter klockan fem, men det blir nog en blomma från ICA eller Hemköp. Helt ok, eller hur? När det gått ca 15 minuter till, nästan exakt en timme efter det att mannen kommit in i mitt hem, säger han att han börjar känna sig stressad och måste gå så han hinner köpa den där blomman till sin mamma, tackar för sig och går. När jag städar undan efter besöket upptäcker jag att äpplet mannen bett om, och också fått, fortfarande ligger kvar på köksbordet. Helt ok, eller hur?