Snurrig, men ganska glad ändå...

Vissa dagar blir det bara för mycket. Då går jag till den här adressen: http://www.shell.linux.se/ywiccae/Kommunity/WKP2/index.php och så mår jag mycket bättre. Hurra för pojkar med fantasi och möjlighet. Fast egentligen borde jag kanske fundera över hur det kommer sig att de som gör mig gladast när jag är riktigt nere är en fyrbent, skäggig drummel, med taskig andedräkt och en programkod på en webserver?