Skogsbo i förändring

Tiden går fort när man har roligt. Handloven är på bättringsväg och tatueringen klarade sig riktigt bra. Just nu sitter jag och svettas i soffan, efter att ha dammsugit, tvättat golv och flyttat möbler. Eldar för fullt i kaminen, då det har blivit riktig vinter ute, med ca 14 minusgrader och en massa snö. Målandet har gått över förväntan. Här nedan följer före och efter, så ni verkligen kan se förändringen.

Nu är det bara hallen och sovrummet som skall målas om, men det lär ske först i vår. Just nu har jag annat att koncentrera mig på. Det rinner vatten från taket i gästhuset, och förra ägarna är inte lätta att få fart på. Mejlade dem den 18:e januari och idag den 31:a har fortfarande inget hänt. Jag har ändå ringt dem flera gånger, för att påpeka att kostnaderna blir större för varje dag som går, då vattnet även skadar golvet. Medan jag väntar på dem har jag köpt hem ett vattenfilter, som skall ta bort dålig lukt och dålig smakt på vattnet. Detta filter kommer att installeras på torsdag, om jag har tur. Embla har passat på att löpa för första gången. Det gick riktigt bra. Fick dock lov att köpa tikskydd, då hon hade svårt att hålla sig ren på nätterna. Killarna skötte sig också väldigt bra. Ymer kan ha varit lite mer på, men allt fungerade utmärkt.

Jag trivs bra här i Skogsbo. Skulle så klart velat ha bättre och längre turer att promenera på, men jag kanske hittar dem när jag gjort mer efterforskning. Det är inte så ensamt, som jag hade hoppats, då det dyker upp folk överallt, men så här långt har de alla varit trevliga.Hundarna tycker om att slippa vara kopplade, och de rusar runt som yra höns. Ymer är lite väl självsäker, vilket gör att han gärna springer mot "stora" vägen, om han kan. Tur nog är det ganska lugnt med trafiken, speciellt nu, när det är vinter, snö och halt. Ser verkligen fram emot att få upp ett staket.

Jag har gjort beställning på växter, som kommer senare i vår, men jag har redan fått fröerna jag också beställde.

När solen skiner och snön ligger, så är det verkligen underbart vackert här. Solnedgången i förrgår.

Operation slutförd och läkningsprocess inledd

Jag vill tacka den underbart trevliga och kunniga vårdpersonalen på Enköpings lasaretts akutmottagning, och Uppsala Akademiska, dagkirurgiska operationsavdelning, TACK för ert vänliga och positiva mottagande. #enköpingslasarettrockar #uppsalaakademiskaärbäst

Jag är verkligen glad att jag inte har jätteont, och att jag har tillgång till smärtstillande, om det behövs. Efter att ha klämt i mig två morfindoser igår kväll, sov jag som en gris. Vaknade av att Ymer ville gå ut och kissa. Somnade om och väcktes av tibetan ville ha hjälp att komma in under täcket. Somnade om. Väcktes av en tibetan, som ville uppmärksamma mig på, att hans mage var tom, så då gick jag upp och fixade frukost. Jag var helt smärtfri! Morfin är bra grejer. 😁

Det enda negativa är att jag inte har någon mysig julmat, och ingen som kan hjälpa mig med det. Det där med att min pappa ska hjälpa mig, är en sanning med modifikation. Han hjälper till på sina villkor, vilket gjorde att jag igår fick gå igenom ösregn, efter operationen, då han inte orkade leta sig fram till ingången. Jag bad honom fylla på vattendunken, som nästan är slut, men när han åkte hem hade inget hänt. Jag fick några hembakade lussekatter, som gjorde mig illamående, men det är knappst hans fel.

Jag gick ut på nätet, och kollade om jag kunde beställa något, men första leveransen var den 26:e. 😒 Nåja, jag vet att jag alltid måste klara mig själv, och så fort jag tror att jag kan köra, så drar jag iväg och shoppar. Lite julmums måste jag ändå få, men det blir bara det allra nödvändigaste, och snabbt ska det gå. 😉

Skogsbo

Nu är huset mitt, och så fort min handled har läkt en del, efter att den brutits och operationen imorgon, ska jag flytta. Att jag lyckats bryta mitt första ben i kroppen, samma dag som köpet blev klart, övergår mitt lilla förstånd. *suck* Här nedan kommer det lite bilder på hur det ser ut just nu. Vissa förändringar kommer att göras. T.ex. kommer bildtapeterna försvinna. Utomhus kommer stakets sättas upp. Funderar på om jag ska installera bergvärme, så jag slipper elda. Kanske borde sätta upp solpaneler på taket på gäststugan, som ligger i söderläge. Jag längtar verkligen till att kunna flytta!

Min stackars bil. :-(

Jag får använda mammas fina bil, sedan hon avled. Den är jättebra och har en absolut fantastisk svängradie. Det finns dock ett problem... nämligen jag. Totalt korkade beslut, har gjort att jag lyckats skada bilen flera gånger. Det är bara plåtskador, men de är såklart dyra. Vad försäkringsbolaget tycker och tänker, vågar jag inte ens tänka på. Första som hände var att jag backade på en stor sten, som låg vid infarten till min lägenhet. Denna skada var så allvarlig att hela dörrkarmen behövdes bytas ut. Det var faktiskt första dagen jag hade bilen, och jag skulle köra in vid min dörr, och det straffade sig såklart. Andra skadan blev när jag försökte köra in i pappas underjordiska garage. Då skrapade jag upp hela högra framskärmen. En tid senare gjorde jag samma sak igen, men denna gång råkade även grannens parkerade bil illa ut. För en vecka sedan låg jag i köerna på Centralbron, och trampade inte tillräckligt hår på bromsen, när bilen framför stannade i kön. Denna gång var det som tur var bara min bil som blev skadad, då jag lyckades köra in i den framförvarande bilens dragkrok. Detta resulterade i ett stort hål i min bils kofångare. Reparation bokades in, och jag försökte hålla mig i skinnet. Tyvärr lyckades jag inte med detta, eftersom jag idag lyckades köra på grinden, ut från tomten, och skrapade upp hela högra sidan på bilen. Dessutom lyckades jordankaret på stolpen göra hål i plåten. Det är så jäkla typiskt. Det är ju tur att alla skador, har skett i väldigt låg hastighet, och ingen annan än bilen blivit skadad. *suck* Nu måste jag återigen skadeanmäla den stackarn och skicka hen på reparation. Problemet ligger såklart hos mig och mitt skäl till att det blir så här, är att jag har svårt att avgöra avståndet på den högra sidan, mot det som ligger där. Jag skulle behöva en kamera som visar hur långt bort, eller nära, grejer på den högra sidan är/står.

Plötsligt händer det!

Idag har jag skrivit på, och betalat handpenning, för ett hus i Örsundsbro. Huset är helt utan nära grannar, bredvid en jättelik åker, som ligger i träda, och bredvid ett återplanterat kalhygge. Jyckarna har röjt runt och skällt skallarna i bitar, men jag behöver inte bry mig. :-D Tillträdesdagen blir den 6/1-2021. Jag längtar så!

Allt så här långt

Nu har jag fått besked om, att jag skall vara ifrån Farsta, till sista januari 2021. Allting ställs alltså på sin spets, med tanke på att jag nu då endast har två och en halv månad på mig att ta mig härifrån. Jag har varit och tittat på en jäkla massa hus, men de flesta faller på att mäklaren ljugit i sin annons. Förstår inte att de får göra så, men tydligen anses det vara ok. Det är knappt att man vågar tro något om ett hus, ens när man bestämt sig för att åka och titta. Idag var jag och tittade på ett, och det såg faktiskt ut som jag trodde. Inte det snyggaste huset direkt. Såg mer ut som en gammal arbetarbod, man sedan satt en massa extra delar på. De hade till och med ett inglasat utekök. Enligt mäklaren berodde det på att ägarna ofta hade många gäster, och de skulle inte alla få plats i huset. Inne i huset hade de tapetserat ena vardagsrumsväggen, med en bildtapet av björkskog. Runt kaminen hade de tapetserat med fejk mur. En vägg intill var också tapetserad, med en annan fejkmur. Taket i vardagsrummet var inte lagt, utan bara isolerat. Det saknades fönsterbågar och det var oisolerat i farstun. Fanns brunn och avlopp, men priset var lite väl högt. Det som var det bästa var att det inte fanns några grannar inom synhåll. Fanns en jättelik åker precis bredvid, som just nu låg i träda. Hundarna blev så himla lyckliga. Mitt emot huset låg ett kalhygge, med återplanterad skog, så det kommer iaf inte att byggas där. Nåja, jag får se hur jag skall göra med det här. Tänker fundra över helgen. Uppdatering följer...

Upp som en sol och ner som en pankaka

Jo, jag vann faktiskt budgivningen på huset. Det blev alldeles för mycket pengar, med tanke på vad som behövdes göras, men det kändes faktiskt riktigt bra... ända till att jag satte mig ned och gick igenom allt om huset igen. Efter prat med 3 personer, som är erfarnare än jag, kom jag fram till att jag fick lov att hoppa av. Inte särskilt snällt kanske, men med tanke på priset, kunde jag inte göra något annat. Det största problemet var elen. Enligt annonsen stod det att fastigheten var självförsörjande på el, via solpaneler, men när man kollade närmare var det också det enda sättet att få el på. Det fanns ingen elstolpe, som man kunde koppla upp sig på. Allt som stod om huset, avsåg endast sommaranvändning, och jag hade ändå sagt till mäklaren, att jag tänkte bli permanentboende. För att kunna bli det, i denna fastighet, behövdes det göras en hel del. Finns det ingen säker elkälla, går det ju inte. Det ingår alldeles för mycket elverktyg i hantverkares verktygslåda, så jag ringde och tackade nej. Jag var INTE populär, hos den mäklaren. Nu är det bara att börja om från början.
Igår var jag och hälsade på syrran, på hennes kolonilott, som ligger inom gångavstånd. På vägen hem ramlade Embla ned i ett illaluktande dike, så nu är hon badad. :-)

Kanske ljus i tunneln?

Den senaste tiden har varit väldigt jobbig. Att bo i Farsta är som sagt ingen drömsituation. Grannen väsnas, andra grannen spränger. Sedan en vecka, spränger och väsnas kommunen med sitt bygge, precis utanför tomtgränsen. Jag letar hus och har varit på några visningar, som visat sig vara helt fel, eller inte värda att bjuda på. Nu har jag dock funnit rätt hus på rätt plats, och från början såg det också ganska prisvärt ut, men nu har priset höjts med 350 000 kr, på några timmar. Senaste minuterna har det tillkommit nya budgivare, och priset ser ut att bli ännu högre. Det är en del pengar, som måste läggs på huset, för att det skall bli beboligt. Undrar när de avstannar? Jag sitter och väntar på att se hur högt de är villiga att gå.
Om man bortser från mina problem, så är allt underbart och mysigt. Vovvarna mår bra. Embla ser för närvarande ut som en skabbig räv, då hon i princip fällt ur all päls. Hon är så jäkla gullig. Loke är fortfarande välpälsad och Ymer är ju nerklippt, och de mår också bra.

Fortsättning följer...

Farsta, hetta och äntligen varmvatten

Nu har jag bott i Farsta i nästan en månad och i förra veckan installerades det en varmvattenberedare, då husets egna verkar ha dött. Något hade iaf gått sönder, så en ny köptes in och installerades. Innan den satt på plats fick jag lov att tvätta mig med tvättlapp, värma vatten på spisen och skölja av mig i iskallt vatten. Det var en frusen och slabbig erfarenhet. Igår var iaf första gången jag duschade ordentligt, sedan flytten, och det var himmelriket.

Jag har investerat i en hel del kompostgaller, och lyckats hägna in, nästan hela tomten, vilket gör att vovvar kan springa lösa och bråka med varandra. De trivs. Vi har dock redan fått skäll av surkärringen, som gjorde mammas liv till ett helvete, pga att mina hundar skäller. Detta skrek kärringen om, redan första kvällen. Vi hade bara varit på plats i två timmar. Inte för att jag bryr mig, men genast säger pappa åt mig att få tyst på hundarna, och jag sitter i samma jävla sits som vanligt. Måste helt enkelt hitta ett boende, utan grannar. När mina hundar gör sitt jobb, vill jag inte få höra skit från grannarna.

Jag har hittat en ganska mysig strandpromenad att gå på, men tyvärr är det i princip en 2 km, tills man kommer fram till den bra delen. Sedan är strandpromenaden kanske 1,5 km och sedan är det bara att gå hem igen. Hela sträckan är cirka 5 km lång, men den känns mycket längre, eftersom den största sträckan är skittråkig att gå. Annars kan man gå till Hökarängsbadet, men den sträckan är full av sopor. När man går över badstranden, får man hålla hårt i kopplet, då den är full med matsopor. Oerhört deprimerande.

Det är sommar och det är varmt. 30 grader i skuggan, de senaste dagarna. Enligt uppgift skall det bli kyligare, men idag har vi hög luftfuktighet, så det känns som att bo i en bastu. Jag och vovvarna har det svårt, men duracellkaninen är fortfarande en glad skit, och hon smittar av sig på resten av oss.

Nystart eller en ny start?

Det är dags för förändring och en nystart, eller åtminstone en ny start. Jag har bestämt mig för att byta efternamn, slopa ett mellannamn och lägga till ett nytt istället. Sedan mamma gått bort känner jag att jag måste försöka göra något nytt, istället för det gamla, som jag gjort hela mitt liv. Tålamod och evig väntan har präglat mitt tillvaro, så här långt, men nu måste jag ta tag i saker och försöka få något gjort, för en gångs skull.
Mitt efternamn kommer från min mammas före detta man, vars far bytte från Svensson till det nya och när mamma skilde sig från sin make, behöll hon detta. Ett namn utan någon betydelse eller något arv. Jag har aldrig känt att namnet, betytt något annat än ett evigt rättande av uttal och stavning. Alltså tänker jag, att nu är det dags att byta tillbaka till hennes flicknamn, som åtminstone ger mig varmare vibbar.
Att jag sedan bestämmer mig för att slopa ett mellannamn och istället lägga till ett nytt, är mer för att jag skulle vilja ha något som är mitt eget, och något jag själv tagit. Ett namn som jag känner något för, vilket jag aldrig gjort för mina nuvarande namn.
Denna förändring kommer inte att påverka någon annan än mig själv, nu när mamma är död. Hon skulle antagligen inte gillat mitt beslut, och det är därför jag väntat, precis som jag alltid gjort.

Nästa sak att få ordning på är mitt nya boende. Så här långt har jag inte funnit platsen, men jag kommer såklart fortsätta sökandet. Det måste bli ett hus, som jag faktiskt kan trivas och bo i, i så många år som möjligt. Alltså går sökandet vidare. Under tiden, lånar jag pappas sommarstuga i Farsta. Det är inte den allra bästa lösningen, eftersom det inte finns så många bra platser att gå med hundarna på, men det är bättre än alternativet. Sanningen är att jag faktiskt inte har något alternativ, så jag får som vanligt vänta, och ge mig till tåls. Jag har såklart hittat några hus, som skulle kunna duga, men jag vägrar att ta något bara därför att.



Annars har jag lyckats mosa min söta bil, och samtidigt mosa en annan stackares. Hastigheten gick i 0,05 km timmen, då jag höll på att parkera, men missade att avståndet var mindre än jag trodde. Jag är så himla tacksam för försäkringen, som gör att jag inte behöver betala mer än självrisken, men nu får jag fan i mig skärpa till mig. Dessutom får jag nog be pappsen, skriva över bilen på mig, så han inte får problem med försäkringsbolaget. Han får en riktigt dålig rejting, om de skall ta hänsyn till vad jag ställt till med.



Fortsättning följer...

Tusentals underskrifter

Idag har köpekontraktet undertecknats med tusentals underskrifter och signaturer. Kramp i handen och jag inser att det var bra längesedan man skrev för hand. Nu är det gjort iaf och de nya ägarna flyttar in den 29:e juni.
Tills dess skall jag gräva upp en del växter, som jag vill ha med mig. Jag och köparen kom överens om att jag kunde ta med önskade växter, vilket gjorde att jag idag var och köpte krukor och jord, för över 2 000 kronor. Hoppas att de överlever utvisningen till kruka.
Har annars suttit och gått igenom annonser på hemnet.se, men har ännu inte hittat något som verkligen talar till mig. Det är bara att ta nya tag imorgon. Då skall jag också försöka komma ihåg att ringa och säga upp en del abonnemang. Försökte göra det via internet, men se det gick inte. De vill antagligen att jag skall ringa och säga upp grejerna, så de kan försöka få mig att stanna kvar. *suck*

Saker att säga upp:
Bredbandsabonnemanget
Elen
Hemförsäkringen
Dosan för reklamavläsning

Såld!

Idag sålde jag min lägenhet! Nu måste jag hitta ett nytt boende, men tills jag gör det får jag bo i pappas sommarstuga. Vilken tur att det snart är sommar. 😁

Lägg ner...

Efter de visningar jag haft på min lägenhet, har jag inte haft en enda budgivare. Enligt mäklaren beror det på att jag bara har två rum, och bara har sol på min uteplats på förmiddagarna. För att komma till rätta med detta, vill hon att jag skall bygga ett extrarum i köket, måla om sovrummet och om det gick, även vända på huset. Jag gick med på de två första, men det blir nog lite svårt att vrida hela huset, så där lade jag ned. Hon vill också att jag skall försöka ordna mer förvaring i köket, men det skulle antagligen förstöra mer än det lägger till, och såvitt jag vet har ingen av spekulanterna sagt något om detta.

Jag sa att jag skulle bygga det där extrarummet i köket och måla om sovrummet, men nu känner jag att jag börjar ångra mig. Skulle det verkligen dra upp priset så mycket och är det i så fall värt besväret? Så här långt har jag dock bett henne ta bort annonsen och lägga den som kommande. Jag skulle vilja komma härifrån, men det verkar inte som om det ligger i korten. Ska försöka läsa på kontraktet jag skrivit med mäklaren, och se om jag kan dra mig ur det här, eftersom jag faktiskt inte är nöjd med hur hon skött det hela.
Kanske jag skall sitta här denna sommar också, och försöka komma till rätta med hur jag ska göra, istället för att fortsätta kämpa med försäljningen?

I hundvärlden har Loke lyckats sträcka sig, och har svårt att röra sig obehindrat. Jag tror iaf att det är en sträckning, men om det inte blir bättre inom rimlig tid, får jag nog beställa tid hos veterinären. Han kan ju ha fått borrelia igen. :-/
Lilltjejen äter fortfarande bajs och Ymer äter fortfarande mat, som folk slänger i naturen. *suck*

Sorgligt i-landsproblem

Jag har haft tre visningar så här långt. De första två kom det endast en person till och den tredje var för en ensam individ. Ingen har känt sig manad att lämna något bud och vi kommer att ha en fjärde visning nu på söndag, för att se om vi kan få igång något. Gissar dock att alla bostadsaffärer läggs på is, iaf så länge alla är rädda för COVID-19. Alltså har jag ännu en gång haft en maximal otur. Jag skall fortsätta att titta på något annat boende och har en visning nästa vecka, men det verkar inte som om jag kommer ha råd att flytta. Jag vet bara inte hur jag skall komma härifrån på ett vettigt sätt. Allt har gått så fort och nu även åt helsike.

Vreden och frustrationen gör mitt liv argt och otrevligt, vilket tyvärr går ut över hundarna, vilket verkligen inte är ok. Jag mår så himla pissigt, men jag kommer som sagt inte härifrån.

Slutkörd, nu vila

Att städa och rensa, i min lägenhet, tog en hel del på krafterna. Jag måste börja tänka på, att jag inte klarar av saker, lika enkelt längre. Packade ihop allt som skulle bort och hyrde ett förråd, eftersom jag inte har någonstans att ställa grejerna. Alla DVD:er och prydnadsglas har packats i flyttlådor och ställts i det förrådet. Där står också mina två byråer, som jag köpte för en månad sedan. Några glas tog jag till SKOPAN, för dem att tjäna pengar på. Jag hade hunnit röja en hel del inför fotograferingen, men den stackars fotografen fick hjälpa mig med det sista. Tydligen hade hon rapporterat att det var en katastrof, till mäklaren, vilket jag verkligen inte kan hålla med om, men jag var iaf tacksam för hjälpen. Eftersom mäklaren ansåg att mina färgval var fel, så blev bilderna väldigt bleka och vita. Hon lyckades till och med bleka ned färgerna på min illröda handduk och badrumsmatta. Jag fotograferade om badrumsbilderna med min mobil, för att försöka få lite färg där. Får väl se om hon använder dem. Mina bilder från trädgården, kommer dock läggas upp, liksom bilderna jag tog i morse, för att man skulle se hur trädgården såg ut. Detta gjorde inte fotografen, eftersom det stod en hel hög med grejer därute. Det fanns ju ingen annan stans att ställa dem. Jag undrar hur jag skall fixa till det på visningarna som blir den 26:e och 29:e mars? Alltså nästa vecka!

Några avslutande ord för den här gången; Jag har fortfarande inte hittat något att flytta till.

Fotografering och visning

Det ringde en mäklare en dag. Hon hade fått veta av en kollega att jag kunde vara öppen för värdering av min lägenhet. Det var länge sedan, men nu ringde hon igen och berättade att hon hade en möjlig köpare. Sagt och gjort, den stora röjningen gick haltande fram, i lägenheten och de blev insläppta några dagar senare. Den köparen, skulle även på en annan visning i området, tre dagar senare, så då skulle hon återkomma om eventuellt intresse. Det gick en dag, så ringde mäklaren och berättade att köparen gått vidare med en annan lägenhet. Den lägenhet hon skulle ha gått på visningen av, hade blivit såld innan och de hade fått 3 400 000 kr. för den. Inte illa pinkat tänkte jag. Nog för att just den lägenheten precis hade blivit tillfixad, då de som bodde där ändå i princip redan flyttat ut till sitt sommarhus. "Min" mäklare tyckte att jag nog kunde få 3 000 000 kr, iaf. Hon sa också att hon skulle komma några dagar senare med flera intressenter. Vi bestämde en dag och eftersom jag gjorde bort mig när jag sålde min lägenhet i Hagalund, bad jag också om att få tid på mig att träffa ytterligare mäklare. Vi kom överens om detta. Jag trodde nog att jag ändå skulle gå vidare med just den här mäklaren, men för att vara säker, stämde jag träff med en annan mäklare som ringt ett par dagar tidigare.
Dagen innan den första mäklaren skulle komma med sina kunder, skickade hon ett sms och sa att ingen hade bokat in sig för visningen. Jag svarade och frågade om vad det kunde bero på. Ett och halvt dygn senare hade jag ännu inte fått något svar och då träffade jag den nya, vilken var så totalt entusiastisk att jag istället skrev på med henne. Hon sade att hon absolut trodde på att vi skulle kunna få 3 400 000 kr för min lägenhet också, så vi det var det vi skrev i kontraktet. Nu har jag dock fått lov att börja röja bort allt, som hon ansåg var för mycket skräp, så nu har jag redan packat flera kartonger. Mina nya byråer måste bort, och min blomhylla i vardagsrummet och blommorna skall också bort. Mina röda soffor var inte populära, så nu har jag köpt nya, vita, överkast som jag skall täcka dem med. En bokhylla ryker också, eftersom den gör att det ser trångt ut? Mina insynsskydd skall bort från alla fönster, utom i köket. I princip alla mina prydnadsglas, skall bort, alla dvdfilmer, men inte böckerna i vardags- och sovrummet, tack och lov. Allt detta skall ske före onsdag, då fotografen kommer. Annonsen kommer att läggas in nästa fredag, men när visningen skall vara vet jag inte ännu. Jag är helt slut...

Nu skall jag mata vovvar och ta en promenad med dem. Skitväder, så vi kommer att bli blöta igen. Sedan skall jag åka och hämta en gargoyle, som jag sett på Facebook.

Återkommer.

Hur ska jag göra?

Torpet i Heby, var inte något att ha. Kände inget för området, huset låg längst upp i en svag backe, tomten skulle ta flera år att röja och trappen upp till övervåningen var en no-no. Alltså åkte jag besviket hem igen. Funderar på hur jag skall gå vidare? Måste ändra lite i sökningsfiltret på Hemnet.se och se om jag får bättre resultat. Annars har jag suttit och läst på om reavinstskatten och lån. Inte för att jag behöver något lån, förutom för kontantinsatsen och ett överbryggningslån, tills jag sålt min lägenhet. Förhoppningsvis går jag med en liten vinst, när jag säljer, men den kommer inte att bli särskilt stor om jag ändrar sökalternativen till något med högre pris. Äsch, jag får testa och se vad som dyker upp.

Ett hus som jag var intresserad av, och tänkte gå på visningen av, såldes nu på kvällen, så den visningen är inställd och jag är förbannad. Här respekterar man att man skall gå på visningen, men säljarna respekterar inte mig och min tid. Visst hade jag tänkt att smita dit och titta på huset imorgon, då det ändå inte bor någon där, men jag tänkte ändå också gå på visningen, för att se hur det faktiskt ser ut inuti. Nu har jag inte ens en chans, och det är inte första gången det händer. Jag blir så himla ledsen och arg.

Det mesta är väntan

Embla 8 och en halv månad.

Embla har växt om Ymer och väger 1 kg mer än honom och 1 kg mindre än Loke. Det där med rasstandard verkar vara överkurs för vissa uppfödare. Det är tur att Ymer är en envis jycke och fortfarande gillar att brottas med henne. Dessutom har Loke upptäckt att hon är jättekul att leka med, men han drar gränser, vilket är lite svårt för henne att förstå.

Husletandet går vidare, men de flesta är en besvikelse. De ligger fel, är i för dåligt skick eller blir alldeles för dyra. Jag sticker iväg på visningar, men i de flesta fall, behöver jag inte ens gå in, för att förstå att de inte är bra. Räcker oftast med att komma fram, för att se att området inte "duger". Just nu känns det ganska tröstlöst. Imorgon skall jag åka till ett torp i Heby, och så här långt ser det bra ut, men det är en trappa, som jag inte är säker på. Återkommer med info, när jag varit där.

Livet så här långt.

Gott nytt år!

Embla klarade nyårsafton galant. Måste också tacka alla för att de sprängde och smällde mycket mindre denna gång, vilket gjorde nyårsafton spenderades lugnt och stilla i soffan.

Husletandet fortsätter och på måndag ska vi försöka hinna med två visningar. Återkommer med resultatet. 

Lite hundskryt

När jag fick hem Loke, hade han problem med kloklippet. Något som pågick i flera år, och endast fixade till sig när jag insåg att godis var lösningen. För varje tass, en godisbit. Det är fortfarande inte kul, men han tolererar det.

När jag fick hem Ymer hade han inga som helst problem, förutom de första två gångerna. När jag sedan insett att hans uppfödare lärt honom hur det hela skulle gå till, så blev det fantastiskt lätt. Han sitter på bordet och jag tar tag i en tass och klipper. Eftersom vi inte snålar på godis, så får han också en bit för varje tass.

Nu när jag fått Embla, hade vi lite snack om saken, och hon kände väl sig inte helt trygg i mina händer, men det gick ganska bra. Eftersom jag visste att det skulle gå att göra det hela enklare, så började jag på samma sätt som jag gjorde med Loke. Det gick, men det blev ändå lite ledsna och sura miner från lilltjejen. Ända till att jag kom ihåg, att tibbar är smarta. Jag satte alla tre på bordet, och började med Loke, sedan Ymer och när jag kom till Embla, hade hon fattat grejen!!! Nu sitter hon också still när jag tar tag i tassen och klipper klorna. Självklar är godis inblandat, men det är som det ska vara.

Loke insåg ganska snabbt, redan när han var valp, att om jag lät honom sitta vid dörren, tills jag tagit av mig strumpor och byxor, skulle han in i duschen. Inga som helst problem. Ymer fattade också nästan direkt vad det var frågan om. Det tog inte nämnvärt längre tid för Embla att förstå heller. Det är ju helt fantastiskt.


Älskade mysvovvar!