Sådana här dagar ser man Hennes närvaro överallt omkring sig. Solen skiner, fåglarna kvittrar, blommorna tittar fram lite blygt och emellanåt blir man nerflugen av en omtöcknad humla. Det glädjer mig att Hon visar sig så oblygt och tydligt för oss som öppnat våra ögon. Skönhet överallt.
Jag har de senaste åren knappast alls gjort något som påminner om riktiga ceremonier eller ritualer. Mitt religiösa liv har blivit lagt på is. Jag har heller inte mediterat över huvud taget, vilket börjar göra sig mer och mer påmint i mitt dagliga liv. Jag känner mig stressad i princip alla dagar i veckan. Inte ens när jag bara ligger utslagen på soffan känner jag mig avslappnad. Hela tiden rundgång i hjärnan, och efter att ha haft 5 dagar ledigt känner jag mig ändå inte utvilad. Det som är värst är väl ändå det att jag faktiskt hade planerat att ta hand om mig själv under dessa dagar, men istället sprattlade jag på i gamla gängor. Mycket blev gjort, brödbak, fönsterputs och handlande av mat, men det blev ingen avslappning. Det ser också ut som fan när man kommer in genom dörren, vilket gör mig mer stressad. Har inte orkat damsuga den senaste veckan. Det är sand och hundhår över hela golvet, vilket i sin tur gör att man blir förbannad över att man måste borsta av fötterna hela tiden. Varför går det inte att ta sig i kragen?
Mina problem ter sig löjliga när man läser om den lilla 15åringen som tog sitt liv. Hon tog sitt liv efter en våldtäkt, eftersom hon inte orkade med att möta gärningsmannen under rättegången. Vad är det för värld vi lever i? Hur kan vi vara så enkelspåriga och egoistiska? Hur kan du ta för dig av mig, med våld, mot min vilja? Vad är det i dig, som gör att du tror att du är förmer än mig? Var finns gränserna? De verkar ha spelat ut sin roll... =c(
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar