En av mina övertygelser är att vara källkritisk. Det är ett av skälen till att jag faktiskt läste "Sagan om ringen". Jag läste dem till och med 2 gånger, eftersom jag tänkte att jag kanske missat något, men när det kom till att även läsa dem på engelska sa jag blankt nej. Hade de inte lyckats ge mig någon som helst glädje på mitt eget språk, ville jag inte ustätta mig för helvetet på något annat. Kanske hade det sett annorlunda ut om jag läst dem då jag helt gått över till böcker på engelska, men första försöket kom innan jag kommit så långt och efter försök nummer två orkar jag bara inte bry mig.
Jag försöker ändå läsa något, innan jag bildar mig en uppfattning. Detta har gjort att jag hittat några diamanter, t.ex. Terry Pratchett, som jag nu avgudar.
Senaste exemplet på att hitta något som man faktiskt gillar är filmen In Bruges. Det tog dock 2 försök. Första gången tröttnade jag efter 15 minuter, men flera stycken bloggare fick mig dock att försöka igen. Igår kväll bänkade jag mig framför tvn och jag blev glatt överraskad. Jag kan dock inte hålla med om att det är någon komedi, som några påstått, förrutom några 'slapstick'-skämt. Dessa var mer en situation som spårade ur och blev kul av bara farten, men hela filmen handlar om helt andra saker. Ganska mörk, men med en glimt av ljus i tunneln. Ånger och frågan om vad som kommer efter döden, är dock huvudtemat. Var hamnar en yrkesmördare, som av misstag råkad döda en oskyldig? Finns det något hopp, eller är det helvetet som gäller? Det intressanta i den frågeställningen är, att helvetet inte är självklart av det enkla skälet att du råkar vara yrkesmördare. Filmen hade något av Guy Ritchies anda, som jag gillar jättemycket, men i mycket lugnare tempo och med mer eftertanke.
Rekommenderas om du vill uppleva smart dialog och tänka lite en kväll. =c)
Maybe that's what hell is: the entire rest of eternity spent in fuckin' Bruges.
2 kommentarer:
Jag försökte läsa Sagan om ringen på engelska efter två försök på svenska. Jag fastnade på samma ställe där också. Jag tar mig igenom första boken och sedan tvärstannar jag en bit in i tvåan. Bara att inse att det inte går. Ändå läser jag så mycket annan fantasy, men SoR är hopplös, det går bara inte.
Pratchett är kul, dock har jag lite svårt med hans senare böcker, jag vill ha den här "skratta högt"-humorn från de första böckerna, och i de senare har han blivit lite för mörk och allvarlig. Min man översatte de första Pratchettböckerna som kom ut på svenska, så det har ju blivit en hel del Pratchettdiskussioner här hemma... :-D
Skönt att höra att jag inte är ensam i min uppfattning av "Sagan om ringen". ;c)
Jag håller på att läsa om alla Pratchett och än så länge är det kul.
Skicka en kommentar