fredag, november 21, 2008

Åderbråcksfredag

Etapp 1


Går upp alldels för tidigt för en frisk människa, duschar och ger vovve mat. Traskar iväg till tunnelbanan och får trängas med galna pendlare på tåget. Kommer fram till mor, som skall vara barnvakt, med lite tid över för snack. Gäspar mig igenom hennes försäkran om att hon nu har mobilen på och skall finnas beredd när jag behöver köras hem efter operationen. Släpar mig iväg till tunnelbanan och trängs med lite färre folk till Odenplan.

Etapp 2

Är på plats 15 minuter tidigt, vilket visar sig vara bra. Mitt djävla ICA/Mastercard anser inte att jag får betala så mycket pengar på en gång. Vi försökte två gånger och blev nekade. Försökte med lägre summa, som ändå var för hög. Inte fan tänkte jag på att mitt Mastercard har en jävla gräns på hur stora summor jag får betala. Hysteriskt ringer jag kära mor (som enligt uppgift skall finnas vid telefonen) och får inget svar. Försöker på 3 olika telefonnummer, flera gånger, men får inget svar. Betalning skall ske i förskott! Medan jag och damen i kassan funderar på hur vi skall lösa det ringer mor upp, men då har vi redan kommit fram till att de kan lita på att fakturera mig istället. *pust*

Etapp 3

Blir visad till ett eget, pyttelitet, rum. Där skall jag byta om till trosor och bh och sätta på mig en fluffig morgonrock. På rummet finns tv och de skall strax ta hand om mig. 10 minuter senare kommer en fantastiskt trevlig narkosläkare och försäkrar sig om att jag är jag och leder mig in i operationsrummet, där läkaren redan är beredd. Jag placeras på operationsbordet, de skojar med mig, och narkosläkaren sätter en nål i handen på mig.

Jag slocknar...

Jag vaknar... pigg som en mört och undrar för mig själv när vi skall börja. Inser då att de håller på att bandagera mina ben?! Vi är redan klara. Wow!

Etapp 4

Visas till mitt privata rum, för frukost och vilopaus så att jag skall piggna till efter "narkosen". Ser ett halvt uselt avsnitt av Smallville och lite av Xena. Jag kliver upp och letar reda på sköterskan och frågar om jag kan få gå hem. Hon lovar att ta ut nålen jag har i handen om en liten stund och sedan skicka hem mig. Löftet uppfylls 10 minuter senare och jag går därifrån. Ringer morsan och säger att hon kan hämta mig nu. Hon hämtar och på vägen hem köper vi lite att äta (jag är skithungrig). Kommer hem och sätter mig på köksstolen och äter. Försöker hålla benen högt, som det står i instruktionerna, men det är inte bekvämt i köket. Lyckas tillslut övertyga mor om att vi flyttar in i vardagsrummet, där det finns fotpall. Sitter sedan i flera timmar och försöker bli av med henne så jag kan se på mina favoritprogram och kanske somna i soffan. Tillslut känner hon sig övertygad och vid fem halv sex går hon, men inte förrän jag lovat att ringa henne så fort jag behöver. Även om det är mitt i natten.

Sammanfattning av dagen

Jag har upplevt att få bli omhändertagen och opererad av proffs. Fantastisk känsla!
Jag har inte direkt ont efter operationen. Det spänner och ömmar lite, men störst problem är de jävla bandagen som gör att jag ser ut som en lågbudgetsmumie. De vill bara inte stanna uppe och blir en korvig röra runt knäna. Måste stå ut med dem i två dygn.
Att bli drogad så där avspänt var en cool upplevelse. Jag vet inte om jag bara slocknade mitt i en mening eller om jag segade av lite. Har inget minne av var någonstans jag "försvann". Om man sedan vaknar så jävla skitpigg och klar i skallen efter narkos, fattar jag inte vad folk svamlar om?! Ingen dimma, ingen slöhet och jag är fortfarande lika pigg. Bästa sömn jag haft på jättelänge! ;c)

Fortsättning följer imorgon.

3 kommentarer:

Gealach sa...

Skönt att det gick bra!

elin sa...

WOW! Grattis till en (som det verkar ha varit!) bra operation och en trevlig narkos!
Minns från Erics anländande till "livet utanför" att narkosen verkligen är på stört, ena stunden mådde jag tjyvtjockt, nästa stund var flera timmar senare och jag hajjade _ingenting_ (värre än i vanliga fall helt klart!) tyvärr tog det en hel eftermiddag/kväll innan jag verkligen vaknade och _höll_ mej vaken...
Sen hade jag _aldrig ont_ i ärret, men man var ju lika alert och muskulös som en slemsvamp... detta om kejsarnitt - en aning högre upp än åderbråck...
Håller nu tummarna att konvalencensen blir angenäm för dig. :-)

Undertecknad sa...

Låter bra darlink! Kul att du vågade och fick "lån"

pözz