Jag vill bara tipsa om att det kan vara bra att inte låta dina arga jyckar stå och stirra sig ännu argare på någon annans korkade jycke (läs Bullen). Om du ser att den andra korkade hundägaren (läs ego) inte ens uppfattat att dina arga jyckar är påväg att explodera, då hon har näsan i marken för att kolla något obskyrt, kan du väl försöka att gå åt ett annat håll, skrika, eller på något annat sätt få den korkade hundägaren (fortfarande ego) att uppmärksamma att du och dina arga jyckar står bakom busken och trycker. Om du är liten, smal och nätt, gå då inte ut med båda dina rabiata bestar på en gång. Ta ut dem en i taget istället. Då behöver du inte oroa dig för att bli omkullryckt och släpad i blötan och leran. OM det sedan ändå slutar med slagsmål, släpp då den argaste hunden så den andra korkade hundägaren (läs ego) kan banka vett i skallen på den. Detta utan att koppel och den andra arga jycken hamnar i vägen. Eftersom min korkade jycke (läs Bullen) anser sig vara Kungen i området kan jag förstå att han blåste upp sig, när dina hundar försökte stirra ut honom. Att dina hundar var så förbaskat på hugget att de aldrig tillät sig att fatta att denne upplåste kung faktiskt är kastrerad är dock jäkligt märkligt. De borde inte, enligt hundreglerna alltså, attackera en kastrerad hund. Hur upplåst den än är. Det finns ett undantag och det är sura tikar, som själva är så jäkla upplåsta och egotrippade att de bara inte kan låta en kastrerad korkad kille vara det också. Sura kärringar är vi allihopa. ;c)
Dagens slagsmål slutade lyckligt, även om den stackars hundägaren kanske gjorde sig illa, men hon sa inget om det. Möjligen kände hon sig inte människa nog att prata, innan jag och korkskallen fortsatte mot Hagaparken. =c)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar