Enligt farbror smärtdoktorn är det ok att skriva ut mig från behandlingen. Inte för att jag känner att jag blivit behandlad av honom, men det är ok. Då slipper jag lägga ned tid och möda på att ta mig till honom för läkarbesök som inte ger något. Han sa att jag var i oerhört fin form. Jag såg inte ens det negativa i att det blivit höst och regnade, vilket var helt otroligt!? Jag sa bara att molnen är så himla häftiga? Kan man inte se skönheten i vardagen och ändå ha ont och må skit? Enligt läkaren kan jag dock inte vara deprimerad eftersom jag ändå aktiverar mig... Att jag aktiverar mig beror på hunden och tvånget att ta hand om honom. Om jag inte hade honom hade jag legat i såsat i sängen resten av livet. Bullen tvingar mig upp och ut, vare sig jag vill eller inte. Nej, jag är väl då inte deprimerad, men å så låååååååg.
Innerst inne undrar jag varför alla är så negativa inför hösten? Varför anser t.ex. tidningen Metro att de tvunget måste ha en massa smilegubbar för att muntra upp oss i "höstmörkret"? Varför inte njuta av det sköna höstljuset, den kyliga och väldoftande luften och färgerna omkring dig? Man måste hitta glädjen i de små tingen omkring sig.
Min kusin verkar krya på sig regält. Hennes cancerceller har minskat från 85% till 15% och alla är hoppfulla. Hon skall nu ha fem dagar med cellgiftsbehandling och sedan får hon åka hem. Behöver bara komma in var 4:e dag för att hålla koll på att cancern fortfarande minskar. Hon är så himla glad och jag glädjer mig med henne. =cD
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar