Jag vill härmed klargöra varför jag skriver denna blogg. En gång i tiden var det några som undrade vad fan jag höll på med egentligen. Tydligen kände de att de förlorade kontakten med mig, eftersom jag bara jobbar kvällar. Har iofs aldrig insett att det jag gör har så himla stor betydelse, men kände att jag nog kunde ställa upp med en blogg. Visade sig efter att ha bloggat ett tag att det var ett utmärkt sätt att få utlopp för en massa tankar och tjafs. Därför har jag bara fortsatt.
Upptäckte också att jag hållit tyst om mycket, som nu bara vräker ur mig. Det är ju något nytt för mig att berätta i princip allt som händer.
Jag vill dock framföra, att skälet till att jag bloggar här, endast är för att hålla gamla/nya vänner och bekanta uppdaterade. Denna blogg är inte till för att ni skall känna er tvugna att finna en lösning på mina problem eller ens hjälpa till med dem. Enligt uppgift vill kvinnor helst bara prata om saker och ting, och inte att någon annan skall lösa allt. Det är något jag till fullo håller med om. Det är trevligt att höra ett medhållande "ojdå, vad synd", då och då, men jag begär inte att någon annan skall känna sig extra ledsen för min skull. Jag vill inte ha det på mitt samvete.
Så, kära vänner, vänligen ta hand om er själva!!!
3 kommentarer:
Alltid huvudet på spiken!
;-)
Löv jo!
/e:-)
Håller med i det du säger i stort. Men du skriver att: "Det är ju något nytt för mig att berätta i princip allt som händer" och det är då man börjar undra om det verkligen inte händer något annat för är det verkligen bara tråkiga saker som du drabbas av? Det är så ofta att du bara berättar såna saker. Man skulle också vilja att du delgav dig andra typer av tankar & funderingar & berättelser (inte bara nutid) som borde rulla runt i huvudet. Var är den raljerande humorn som fanns förrut?
Angående den raljerande humorn, som tydligen förr gjorde sig påmind på denna blogg, har den gått i graven. Jag behöver skriva av mig, istället för att låtsas som att allt är bra, medan jag i verkligheten gråter blod. Jag är precis likadan som jag varit förr, men nu orkar jag inte låtsas längre.
Skicka en kommentar