Nästäppa och torrhosta från helvetet

Senaste veckan har jag varit allvarligt förkyld. Fick till och med ställa in mitt dropp med bromsmedicin. Turligen fanns det en ny tid i början av nästa vecka. Jag gick ändå på mitt möte med AFs konsulter, men informerade om att det inte skulle bli några kramar, pussar eller ens något handhållande. ;-)
Nästäppan har gjort min nattsömn lidande då jag vaknat, trots nässpray, varannan timme då andningen varit omöjlig. Sprayat näsan och satt mig framför TV:n till dess att den verkat. Största problemet har dock varit torrhosta som uppstått de tre senaste dygnen. När nässprayen väl har fungerat vaknar jag istället av att jag inte kan sluta hosta. Torrhosta som endast resulterar i total sömnlöshet och en evig träningsvärk i bröst- och magmusklerna. Riktigt irriterande. Men det tar inte slut där. Nu har rösten givit upp och när jag ringde kommunen igår, hade jag en del problem med förståelsen och när jag skulle fya Ymer, för att han gick rakt ut i gatan utan tillåtelse, kom det bara ut något som lät som en förstoppad kråka. *suck*

Håller tummarna för ett tillfrisknade före tisdag, då jag skall göra nästa försök med att få bromsmedicinen.

#inteerkvinna

Energitjuv

Jag har en granne, som verkade ganska OK de första gångerna jag träffade henne. Hon är hundägare till en Pumi, som är sjuk, vilket gör att hon har en vagn att dra runt honom i. Själv har hon en svår sjukdom, som gjort att hon fått opereras ett otal gånger, och har i princip alltid ont. Efter att ha gått några korta promenader med henne insåg jag att hon är en rasist. Det är inte invandrarna som är värst utan det är svenskarna. Allt som svenskar gör är fel och danskarna, eller i princip vilken annan europé som helst, är mycket bättre och trevligare. Om hon kunde, skulle hon flytta till Danmark direkt, men det vill inte hennes make. Detta är dock inte det som är det jobbigaste med henne, utan det är att hon är så himla bitter och egocentrisk. Allt, som alla andra gör, är fel och i princip bara för att djävlas med henne och det hon vill göra. Hon öser galla över allt och alla, speciellt sin make. Jag har länge undrat över att han fortfarande är kvar. Om hon någonsin kommer ihåg att fråga hur det är med mig, så lyckas hon få det till att någon är dum eller vill mig illa. När jag försöker säga emot, talar hon om att hon minsann vet bättre än vad jag gör. Det är många gånger som jag bestämt mig för att aldrig mer umgås med henne, men hon lyckas alltid att veva in mig igen.

I lördags fick jag ett sorgligt SMS, där hon informerade mig om att maken lämnat henne. Jag har svarat att jag är ledsen för hennes skull och har sedan försökt hålla mig undan. Tyvärr hann hon upp mig idag, vilket gjorde att jag och grabbarna fick gå och lyssna i över en timme, medan hon berättade hur hemsk hennes make har varit i alla år, men att nu förstod t.o.m. hans föräldrar hur hemsk han är. Hon undrar över hur hon ska klara sig på sin sjukersättning och om hon kommer att bli tvungen att flytta. Det enda jag kunde tänka på var att hennes stackars hund tvingades att lyssna på hennes bittra tirad. Det är inte underligt att han är sjuk i all den negativa atmosfär han tvingats leva i.

Jag önskar innerligt att jag inte kommer att bli likadan i framtiden. Det är självklart jobbigt att vara sjuk och ha ont, men jag får helt enkelt inte låta det bryta ned mitt sinne för allt det vackra som finns överallt omkring oss. Vissa dagar känns det som om allt går nedför, men nästa så ser jag koltrasten som flaxar omkring och letar efter mat, eller Ymer som försöker gräva sig ned i den frusna marken. Om de inte ger sig, varför skulle jag göra det?

Jul?

Julkänslan har inte direkt infunnit sig i år. Vet inte riktigt vad det kan bero på, men en absolut orsak är det totala tråkvädret. Egentligen ingen större skillnad mot hur det var samma tid förra året, men i år tar det hårdare.
Har varit på min första träff med handläggaren som ska utvärdera mig, för att kanske få klart för sig vad jag ska jobba med i framtiden. Vi hade en jättetrevlig pratstund, men jäklar vad slut jag var när jag gick därifrån. Kommer att bli intressant att se vartåt det barkar hän.

Egna funderingar på vad jag kan göra ger bara stiltje i hjärnan. Visst kommer jag på saker som jag skulle _vilja_ göra, men inget som man kan försörja sig på. Var på ett glöggmingel där den som bjudit in visade sina keramikarbeten, och det enda jag kunde se var att jag skulle kunna göra samma sak. Om jag tänker lite närmare på saken inser jag också att det mesta hon gjort, har jag redan gjort själv.

Om jag hade pengarna skulle jag investera i silvertråd och verktyg, garn och en hel del lera. En och annan bok skulle också köpas in, för att ge både inspiration och tips.

Drömmar finns det iaf.

Folk bara gnäller

I vårt område har vi fått både ytterdörrar och alla fönster utbytta. Personligen tycker jag att det blivit jättebra, även om jag tycker att det har blivit alldeles FÖR varmt i lägenheten. Inga små ilande drag, som gör att det faktiskt blir luftombyte. Nu har vi energisnåla fönster och dörrar, vilket gör att de faktiskt sluter tätt. Personligen hade jag önskat att jag kunde ha fått ett lutande fönster i sovrummet, då vädringsluckan inte gör någon direkt nytta, men man kan inte få allt... Nåja, det har iaf varit ett himla gnäll på mina grannar då montörerna också har haft den dåliga smaken, att installerat tittögat i ytterdörren, på standardhöjd. Detta duger ju inte, då en del tanter är för korta för att se något. I min dörr kunde jag inte se något förut, men nu kan jag stå på tårna och faktiskt se om det står någon där ute, eller om det var en busringning. Nästa gnäll har varit att den där pinnen som man skall kunna vinkla persiennerna med är alldeles för kort, och dessutom måste man linda persiennsnöret runt två, säger TVÅ, plastgrejer. Tydligen har de som satt dit dem lyckats missa, och satt dem för långt ifrån varandra, vilket gör att persiennsnöret inte räcker både upp och ned. Jag har precis gjort en enkel ändring. Den plastgrej, som man skall spänna snöret runt, för att hålla persiennen i höjt läge, har jag nu flyttat ned istället, vilket då gör att det nu är hur enkelt som helst att linda runt snöret och spänna det. Varför inte fler lyckas fixa detta själva och istället gnäller, gör mig ganska trött. Vi har också haft problem med kondens, mellan rutorna, vilket jag gick ut på nätet och kollade vad det berodde på, och nu är det också fixat hos mig. Ingen kondens så långt ögat når. Google can be your friend, och just detta var inte ogooglebart. ;-)

Annars har det inte hänt så mycket. Jag har fortfarande inte hört något från AF och jag orkar inte ta tag i det just nu. Iofs funderar jag allvarligt på att göra "jobbet" själv, även om det bär emot. Det är ju meningen att jag ska få hjälp, men den verkar som vanligt utebli. *suck*
Nya datorn är jättebra och enkel. Inga problem alls. Gör det jag ber av den, även om den ibland blir lite trött när den skall prata med NASen. Då kan det bli segt.
Jag köpte mig ett satsbord från IKEA, på Blocket.se, för en hundring. Nu håller jag på att ta bort färgen på benen, för att de skall vara enkelt metallfärgade, istället för grå, och sedan ska pappsen skära till några överblivna klinkers, som skall bli bordskivorna. Det kommer att bli jättefint. :-D

Just idag är en bra dag.

Hemsidans vara eller icke vara, det är frågan?!

Idag har jag suttit i två timmar och försökt förstå varför Word Press är ett så underbart hemsidesystem. Jag hajjade nada? Det enda jag kände var att det var ett korkat och omständigt system och att det är enklare, och snabbare, att hårdkoda. Visst finns det en tjusning med alla coola extragrejer, som kan vara ganska enkla att lägg in, men vem har tid att sitta med det? Jobbet skall göras ideellt av vilken amatör som helst, men med tanke på hur svårt det var att fatta vilka vägar/omvägar man skulle ta, för att det skall läggas rätt på sidan, blev jag bara jäkligt frustrerad. När jag försökte få den, som är den som propagerar för systembytet, att föstå gick jag på grund. Han fattar inte att jag inte känner för att bygga en ny sida, utan hellre jobbar med att uppdatera den, vilken den än blir, med aktuell information. Han kan leka med designen och uppbyggnaden om jag bara får göra den aktuell med viktig information. Webdesignern i mig känner sig klar för pension. :-)

Hårt att vara tibbe

Inte nog med att kärringen släpar en land och rike runt, när man äntligen landar hemma igen, så sätter hon igång och badar oss också. :-D
Mina bebisar doftar schampo och ligger, riktigt trötta, bredvid mig i soffan. Jag tror droppen som fick bägaren att rinna över var borstningen, manikyren och pedikyren. Mina mjukisar. ;-)

Tekniknördens liv och leverne

Eftersom jag gjorde bort mig och lät mig väljas in i styrelsen, kommer jag att bli belönad för min dumhet med ett arvode. Detta arvode är löjligt högt, men det var inte jag som var med och beslutade om det, vilket gör att jag bara tackar och tar emot. Eftersom min hembyggda dator fick för sig att dö ännu en gång, tog jag den största andelen av arvodet, och köpte mig en laptop. Jag har inget större samvetskval för detta då jag hittade en riktigt bra till kampanjpris. De pengar som kampanjen sparade in åt mig, använde jag mig av för att köpa en NAS, vilket gör att jag nu har ett nätverk med riktigt stort utrymme att spara en massa jox på. :-P

Så långt allt väl.

När jag igår satt och surfade på fejjan såg jag att Webhallen hade en kampanj, som jag självklart gick in och kikade på. Detta resulterade i att jag hittade en trådlös högtalare, för mindre än halva priset! Dessutom med ett riktigt bra ljud, enligt recensionerna på nätet. Jo, den fick komma hem till oss och den har redan visat vad den går för, när jag skurade badrummet idag. Det blev allsång på högsta volym och jag hoppas att grannarna inte blev allt för störda. :-D

Nu bara måste jag sluta handla teknikprylar. Om inte annat för att extrapengarna helt tagit slut. ;-)

Vovvarna mår alldeles utmärkt. Deras närvaro lyser upp min tillvaro och gör mig tillfreds. Vi försöker gå en riktigt lång promenad (ca. 1 mil), åtminstone var annan dag. Loke har till och med gått ned nästan ett kilo, vilket är superbra. Nu gäller det bara för mig att följa hans goda exempel. :-)

Slitigt att vara sjuk

Händer inte mycket här på bloggen, men det beror på att det händer alldeles för mycket i verkliga livet. Jag blir helt slut av alla krav som ställs av människor som inte verkar fatta att jag inte mår bra. Att sitta i styrelse är inte särskilt slitigt, förutom det att jag blir vansinnig på mina styrelsemedlemmar, som säger sig ha så himla mycket att göra och därför inte hinner med styrelsearbetet. Det innebär att det blir mer jobb för de som faktiskt gör något annat än att sitta och pilla sig i naveln, varpå det helt plötsligt blir slitigt att sitta i styrelsen. *suck*
Det som betyder något fungerar dock alldeles utmärkt, men jag måste få Loke att kunna vara ensam. Det håller inte längre som det ser ut just nu. Jag fick lov att jaga hundvakt i två dagar för att kunna hämta paket på posten!? Jävligt irriterande,speciellt när det var den nya datorn som låg och väntade. :-)

Ymer provar just nu på kemisk kastrering och den enda skillnaden jag märker av är att han äter mer hetsigt. Får lov att hålla koll på vikten. Pojkarna verkar annars att må utmärkt, vilket är det absolut viktigaste i livet.

Min gamla dator har ännu en gång fått fnatt och vägrar funka, åtminstone inte när jag vill det. Alltså blev det att investera i en laptop istället. Det är den jag nu äntligen har hämtat från posten och den jag nu skriver detta inlägg på. De slantar jag får för mitt hårda arbete i styrelsen är de som använts till inköpet. Alltså inga större hål i den vanliga kassan. Det kändes som en stor lättnad.

Trädgården ligger i vintervila och är nästan färdigstädad. Lite rabattrensning kvar, men det går ju att göra ända tills snön anländer. Min stora bambu fick flytta från min trädgård och bor nu istället ute på allmänningen, där jag hoppas den kommer att ta sig lika fint som den gjorde hos mig.

Min hälsa är som vanligt tröttsam att ta itu med, speciellt som inte ens min doktor verkar bry sig längre. Enligt arbetsförmedlingen skall jag gå på arbetsträning, vilket säkert blir ok (?), men än vet jag inte när det blir av. Ju längre jag väntar desto bättre. Kanske hinner jag träna Loke lite mer under tiden?

Ymer

Idag fyller lillplutten två år. :-D

Skitjobbigt

Idag har jag träff med neurologen och har fått hjälp med att skriva ned vad jag ska fråga om, och säga. Bra så långt. Lämnar vovvarna hos mamsen och blir varse om en situation som gör mig så ledsen. Hon ska skriva ihop något, som hon  aldrig gjort förut, och lyckas inte hitta informationen om hur man går till väga. Istället för att be om hjälp har hon struntat i det och nu har det blivit bråttom. När jag nu försöker bena ur var problemet ligger, och ger henne råd om en lösning, så blir hon  gråtfärdig. Jag känner så väl igen situationen och kan bara se på hur jag hade det sist jag försökte göra något, men för mitt liv inte kunde räkna ut hur. En total hjärnlåsning.
Jag är påväg till doktorn för att försöka få en lösning på mitt problem, men om jag får den lösningen jag vill ha kommer jag ändå sitta med mammas problem och på den finns ingen lösning än att finna någon annan som kan ta över. Jag gissar att de helst vill att jag ska ta över,  men då får jag tillbaka det jag försöker bli av med idag. Sitter alltså i en förbannad rävsax.

Den elaka tanten som bara snackar skit!

Det är såklart mig jag talar om. Stod och pratade med grannarna varpå den ena började fråga om vad han kunde göra på sin uteplats. Han ville bygga ett skåp för sina skidor och jag sa att det antagligen skulle gå bra, men bara för att följa de nya uteplatsregler styrelsen beslutat om, bad jag honom att skicka in en ansökan om byggplanerna för godkännande. Som exempel på fel tillvägagångssätt påvisade jag honom den uteplats, som byggts med en styrelsemedlems godkännande, men ändå blivit helt fel. Problemet med denna uteplats är att den blivit alldeles för stor och klumpig, och den som godkänt vägrar ge sig till känna.

När jag står och berättar om detta kommer en av de personer som byggt uteplatsen och frågar om vi pratar om deras uteplats. Jag sade då att jag bara informerade grannen om vad som gällde och att det tyvärr blivit fel med deras uteplats. Hen blev då jätteförbannad och frågade om det var jag som skickat det otrevliga brevet om att den kunde rivas. Jag erkände mig skyldig, men sade också att det även godkänts av resten av styrelsen, och såvitt jag visste hade det inte varit otrevligt skrivet, utan bara sakligt. Tyvärr ansåg Hen ändå att jag varit otrevlig och att jag borde sluta gnälla och vara snäll mot mina grannar.
Jag blev alldeles ställd, då jag inte kunde påminna mig om att jag varit otrevlig och jag inte säger ifrån bara för att jävlas. Det handlar ju om grannsämjan. OM den ena får måste ju också den andre få, och om inte grannarna som påverkas får något att säga till om, kommer bråken som ett brev på posten. Konstigt att de inte förstår det?! Det har redan kommit in ansökningar om att få göra en precis lika stor uteplats, som Hen gjort och det var ju därför vi äntligen beslutade om ett regelverk, för att undvika bråk. Jag frågade Hen, när hen stormade därifrån, om hen också fått godkännande från sina grannar. Även de rätt att säga till om de inte godkänner planerna eller inte, men hen bevärdigade sig inte med att svara, så antagligen inte. *suck*

Sanningen är väl den att jag är väl medveten om att jag anses vara en surkärring av vissa, men så är det alltid om man berättar att de inte får göra precis som de vill. Det känns lite som att jobba på ett dagis. *mutter*

Jo, plötsligt händer det.

Jag har haft dejt med en gammal klasskamrat. Vi kallar honom X. Han var, enligt mitt dåliga minne, en trevlig kille redan i skolan, för 35 år sedan. Visar sig när vi pratar om det mesta, att han då, egentligen var en riktig buse. Mitt minne har ännu en gång svikit mig. ;-) Han berättar om hur hans liv varit och det har varit ganska omtumlande. Jag har levt i en säker, och vadderad, bubbla jämfört med honom. Det han gjort är inte superfarligt eller otäckt, men heller inte det allra bästa. Han tog tag i sitt liv, när han flyttade tillbaka till Stockholm, och nu lever han ihop med sitt ex, som det tog slut med för två år sedan. Snacka om att sitta i rävsaxen. Han har jobbat som byggare och pluggar nu till elektriker. Allt verkar gå framåt och uppåt. Vi hade det trevligt och hade akrobatiska övningar i sängen, och sedan sa vi hejdå. I söndags ringde han mig och frågade om han fick komma över, och kanske sova över. Javisst, sa jag och såg fram mot dejt nummer två. Denna gång var också jättetrevlig, men jag fick en fråga som jag verkligen inte väntat mig. Han frågade om vi kunde flytta ihop ett tag, högst två månader, så han kunde komma ifrån sitt ex. Vad svarar man på det?! Hade jag varit kär i honom hade jag självklart sagt ja, men jag känner honom knappt, även om vi haft sex. Dessutom har han en stor rottweiler, som X själv berättat, tagit både hare och katt?! Hur skulle det gå med mina nötter, som inte har någon självbevarelsedrift över huvud taget? X sa också, på vår första dejt, att skälet till att han lämnat vovve hemma den gången, var för att han inte var säker på att jycken skulle gilla två små tibbar, som ser ut som att de skall attackera bara genom att stå där. De har alldeles för dominant kroppsspråk, vilket jag är fullt medveten om. X trodde dock att vi kunde få dem att gå ihop, om vi bara gjorde rätt vid presentationen, men jag tänker att jag aldrig skulle lita på en rottweiler som tar smådjur. Vad är skillnaden på en tibbe och en katt? Båda är små och arroganta!

Om vi struntar i hundfrågan, undrar jag då, hur det kommer sig att han inte gjort något åt sin situation tidigare? Vad tror han förresten skall hända om två månader? Varför har han inte försökt hitta ett annat boende redan, även om han tror att han skall få ta över lägenheten, när de väl flyttar isär? Man kan alltid vara förberedd, eller hur? Jag står t.ex. fortfarande i bostadskö, inför den dag då jag kanske behöver ett annat boende. Bara för att jag bor i min egen bostadsrätt, betyder det inte att jag är säker på att kunna stanna där för all framtid. Han säger sig kunna betala hälften av mina boendekostnader och maten, men han har ingen riktig inkomst, bara CSN. Han tycker att vi kan utnyttja varandra som hundvakt åt varandras hundar, men som sagt, jag litar inte på honom och hans hund. Vi känner inte varandra tillräckligt väl. Jag är rädd om mina pälsbollar och X är mest en förströelse. Nej, jag kommer inte låta honom flytta in, men jag kommer att erbjuda mig att försöka hjälpa honom med att hitta ett nytt boende.

Veterinärbesök med Loke

Jag har oroat mig för Loke och misstänkt borrelia. Han verkar trött och hängig, har haltat lite till och från, och varit lite surare än vanligt. Eftersom han faktiskt var sjuk förra sommaren, med just dessa symptom, tog jag med honom till veterinären. Där tog de blodprov och röntgade höger framtass. Det var den som var känslig när veterinären kände igenom honom. Resultatet av besöket blev att han inte hade borrelia, att han hade lite för många röda blodkroppar och hans tass var lite svårtydd. Alltså är han satt på medicinering av svullnad och smärta i tassen och han blir avmaskad för säkerhet skull. Vi ska tillbaka och kolla upp värdena för att se om det blivit bättre, om två veckor.
Ymer mår som en kung och är pigg för oss alla tre. Han är en liten mysbjörn, som sympatigrät med Loke, när denne blev klämd på och undersökt. Ymer var faktiskt den mest högljudda vovven igår. Knäppskalle! :-D

Dagen efter dagen D

Bara positiva grejer hände på vår dejt igår. Han kom, flera gånger och jag kände mig väl omhändertagen. :-D Han är ganska stor och välbyggd. Muskulös och vältrimmad och skall springa Lidingöloppet i september. Just nu kämpar han med sånt där som träning, dieter och mer träning. Jag kände mig inte ledsen för det och ser fram emot att kanske höra av honom igen för att kunna recensera utvecklingen. Det var kul att prata med honom och få lite information om vad som egentligen hände när vi gick på högstadiet tillsammans. Inser så här i efterhand att jag egentligen inte mindes något alls av det han berättade. Kommer inte ihåg att han var en busig och störig kille. Kommer inte ihåg att han hängde med mobbarna och kommer inte ihåg att han, efter att mobbarna blev utslängda från skolan, bättrade sig och blev ordentlig. Jag har alltså en stor lucka i minnet och kommer bara ihåg honom efter att han bättrat sig, vilket faktiskt är konstigt. Jag kände mig dock lika trygg som jag gjorde redan innan vi träffades och det gör jag fortfarande. Det förändrades inte. Han har så här långt varit mycket bra för min självkänsla, vilket jag kommer att försöka tacka honom för, om vi träffas igen. Det jag också lärde mig av denna träff var, att jag inte behöver vara så självmedveten och rädd. Jag kanske till och med vågar att se mig om med ett mer öppet sinne i framtiden?! Vem vet, det finns mycket därute, att se och pröva.

På torsdag smäller det

Vi har slutat att prata väder och skall träffas på torsdag. Enligt uppgift skall det bli ett heldagsevent. Vi får väl se. Konstigt nog känner jag mig, så här långt, helt trygg med denna utveckling.

Återkommer!

Hundorgie från Tjörn

Och varifrån kom du?

Det är iaf över 30 år sedan vi träffades sist och nu har du börjat snacka lite löst med mig igen. Ganska kul, men oj, vad skall man säga?! Har vi överhuvudtaget något gemensamt eller skall vi prata väder länge till? Vet inte faktiskt inte hur jag skall göra, vågar inte tro något, och vill inte förstöra den spirande "bekantskapen". Lite skärrad blir man. ;-)

Saker jag verkligen avskyr

* Människor som säger sig vara djurvänner, men inte känner att de behöver ha koll på sin nya valp, eller ens försöker lära sig hur den fungerar och få den att må så bra det bara går.
* Folk som säger sig vara människovänner, men inte alls tycker att de behöver respekterar sina grannars önskningar, utan istället tycker att de är småsinta.
* Folk som klagar över sina krämpor, men inte vill ta råden de får för att de ska må bättre.

Tre dagar med en gammal 'bekant' fick mig att inse, och komma ihåg, varför vi inte längre umgås regelbundet. Hoppas allt går bra med den nya valpen, men mer än råd via Internet kommer det inte bli. Tycker faktiskt inte att Tjörn är så mycket vackrare än någon annan del av Sverige och alla maneterna i vattenbrynet fick mig att förstå varför jag inte är så imponerad av västkusten. :-P

Nu är vi på väg hem igen och jag bara längtar efter min trädgård och lägenhet. Där får vi det lugnt och skönt. Hoppas bara att min vackra madame Plantier fortfarande blommar. Att åka med MTRexpress var/är rena drömmen. Mycket plats för både mig och hundarna. Tyst, bekvämt och vänlig personal. Rekommenderas varmt! #mträrrenalyxen #mtrexpressärbäst 

Still alive...

PåAtt gå på rehab är ganska intressant. Hade trott att det skulle bli mycket prat, kanske en del nytt att lära, koll av vad man klarar och inte klarar av. Det blev inte riktigt så. Det blev istället en hel del stretching, balans, qi-gong, avslappning och styrketräning. Inte helt fel, men inte riktigt vad jag förväntat mig. Trevliga människor och trevlig personal, men jag inser också att jag behöver mer än en dag vila emellan "rehabdagarna". Hinner inte återhämta mig ordentligt, vilket innebär att jag är ganska låg när jag är där, men det är skönt under styrketräningen, då man inte behöver interagera med någon annan. Det är bara att förflytta sig mellan de olika "stationerna". Vi får se om jag får ut något mer än muskelstyrka av det här. :-)

Idag var jag ledig, men fick ändå gå upp okristligt tidigt, då det kom en massa hantverkare för att byta ut mina fönster. Det skall göras i hela föreningen, men de började i min fastighet i tisdags, och idag kom de till mig. Alla fönster och även balkongdörren är nu bytta. De fortsätter imorgon med finslipningen, då de skall sätta upp nya fönster- och dörrkarmar. Sedan måste det målas och de ska även byta ut ytterdörren, men det lär nog ske först i nästa vecka. Vovvarna har uppfört sig exemplariskt och jag blir så jäkla stolt över dem. Jag kunde till och med lämna dem ensamma i några minuter när jag gick och kikade hur det blivit hos grannen. De sa inte ett knyst utan väntade bara på att jag skulle komma tillbaka. :-D

Förhoppningsvis får jag en lång och lugn helg. Jag skall iaf göra mitt bästa för att göra så lite som möjligt. Jag har lyckats fixa till min uteplats med den nya rabattkanten. Jag skulle behöva fylla på ny jord, men det kan vänta tills jag känner att jag har ork. Vill bara hinna med det innan jorden, som ligger så att alla kan ta, tar slut. Min fantastiska Mme Plantier har blivit jättestor. Ser fram mot att alla knopparna, som hon har, börjar slå ut. Min lilla klematis Romantika, ser ut att ta sig bra. Den kommer inte att blomma än på länge, men den lever och mår bra. Kajsa har blommat ett bra tag nu, men for illa av det där hällregnet som var för några dagar sedan, så hon har blivit lite nedtryckt i skorna. Alla mina tulpaner har blommat och en del av dem har ännu inte givit upp. De var verkligen värda pengarna och de har gjort den kyliga våren färgglad. Mina mörkblå och rosa/vita aklejor blommar fantastiskt och har blivit många. Såg att en granne hade nästan röda och svartlila. Ska fråga om jag får ta lite fröer när det är dags.

Min kära doktor har förresten sjukskrivit mig ända in i augusti. Jag ska verkligen njuta av den ledigheten, när rehaben är slut i början av juli. :-D 

Men vad faen håller ni på med?

Idag skall vi ha ett informationsmöte där leverantören, som skall byta alla fönster och dörrar i föreningen, skall berätta hur det går till. Jag hade hört på ett styrelsemöte att det skulle ske idag, men det skulle komma lappar i brevlådan om det, så jag glömde bort det. Igår insåg jag att ingen lapp dykt upp och jag träffade en annan styrelseledamot som när jag frågade sa att han frågat, men inte fått svar. I morse ringde jag leverantören som informerade att lapparna till de boende hade de två som var på ett möte för ett par veckor sedan sagt att de skulle ta hand om. Fick veta av killen jag pratade med att de som var på mötet var ordföranden och en kvinnlig styrelseledamot. De två har verkligen sjabblat till det. Ingen har fått informationen vilket gör att de som kommer att vara där är de tre som jag lyckats få tag på, MEN FÖR H-VETE!!! Vad sysslar idioterna med? Istället för att gå hem och vila upp mig inför kvällen, efter dagens rehab, får jag skriva ut en sjuhelvetes massa lappar och tejpa upp på dörrar och fönster till de andra boende.

***UPPDATERAT***

Efter allt tjafs, som jag haft idag med det här jäkla mötet, visar det sig att det blivit inställt. Det blev också en del sura miner från styrelseledamoten, som inte gjort sitt jobb. Enligt hen hade de minsann tänkt gå ut med, att informationsmötet skulle bli en annan dag och därför hade de tänkt informera först när det nya datumet var klart. Mitt svar på det är, att de skulle ha gått ut med informationen om när mötet skulle varit långt tidigare, innan de visste att det blivit inställt. Då hade folk inte behövt blivit både förvirrade och förbannade! Sedan, när det blev inställt kunde man ha satt upp en lapp på möteslokalens dörr.

Det är förjävligt dåligt med information över huvud taget i den här förbannade föreningen. *mutter*

Resultatet blev...

...att jag fortfarande är med i styrelsen, med hundarna som mina sidekicks. Det gjordes en röstning om utifall pälsdjur skulle få vistas i våra allmänna utrymmen. Jasidan vann överväldigande och nejsidan såg inte glad ut. Jag är ledsen, men jag kan inte säga annat än tack till de som röstade ja. Till och med vår allergiker röstade ja, vilket förvånade mig. Han sa att han självklart drogade sig med allergimediciner, vilket gjorde att han absolut inte kände av mina hundar. :-) Nu gäller det bara att fortsätta med att påpeka för de andra i styrelsen att inte göra av med pengar vi inte har. Oh, joy! :-P

Dagens (förväntade) överraskning

Jag fick ett mejl från styrelsen idag, där det står att någon allergiker känner av att det varit hundar i vår jour/styrelselokal, vilket resulterat i att de nu förbjuder pälsdjur att vistas i någon av de allmänna lokalerna. Detta i sin tur resulterar i att jag då får lov att lämna alla mina uppdrag inom föreningen. Jag kan tyvärr inte lämna hundarna ensamma ännu och om de anser att EN allergiker går före en styrelsemedlem får de klara sig själva. Lättnaden är iofs stor från min sida, men samtidigt känns det som att de hittade på en orsak för att bli av med mig, som är så förbannat besvärlig. Ett annat resultat är också att jag kanske inte kan fortsätta att vara gårdsvärd, då dessa möten också hålls i föreningen lokaler? Det känns mest bittert, eftersom det är ett uppdrag som jag gillar. Kanske vi kan hålla mötena hemma hos mig i fortsättningen? Då behöver ju ingen allergiker känna av pälsdjuren? :-) Vi får se hur det går...

Läskunnighet...

...verkar det vara ont om. Åtminstone om man dömer efter hur många som envisas med att knacka på dörren, efter det att jag satt upp en lapp som ber dem att använda ringklockan. Mina hundar lärde sig ganska snabbt att om det knackar på dörren så är det någon som vill komma in, vilket innebär att om det knackar på TV:n så är det också någon som kommer. Slutresultatet blir så klart att båda killarna kastar sig upp och börjar skälla välkomnande. Helt OK på dagtid, men inte lika OK mitt i natten. Därav lappen som säger att de skall ringa på ringklockan. Tre gånger har jag varit förbannad nog att fråga hur det står till med deras läskunnighet. Hur kan de missa den? Den sitter ju precis där de knackar. Jäkla blindstyren. *suck* Kanske borde trycka upp en lapp i neonfärger?

Inte speciellt förvånad, men jävligt besviken

Styrelsearbetet fortsätter och min kamp för det där med att tänka på hur man gör med föreningens pengar, går vidare. Tyvärr verkar mina argument för att spara och kanske höja månadsavgifter inför dyrt underhåll, falla kort. Ingen verkar oroa sig annat än jag. Jag har visat hur dyrt det skulle bli med lån och hur mycket vi måste höja avgifterna, men de verkar inte fatta allvaret. Nu vill de bara göra av med mer pengar på saker som antagligen skulle kunna vänta eller göras enklare och billigare. Ingen fattar när jag skriker STOPP och tänk på vad ni gör. :-( Kanske borde ringa Lyxfällan iaf? Undrar om de kan ta en hel styrelse och sätta dem ned för att förklara att om det inte finns några pengar kan man inte heller göra av med dessa ickeexisterande pengar? Skulle antagligen bli ett program med ögonöppnare för andra föreningar också. :-\

Klar för nästa projekt

Nu är den äntligen klar och levererad till mamsen. Nu ska jag förbereda för nästa projekt, vilket jag tror ska bli en dubbelstickad halsduk. Måste bara klura ut ett mönster och vilka  färger jag vill ha. Funderar på något fornnordiskt mönster och färgerna rött och svart. Det röda skall vara av typen som varierar i nyanser allteftersom man stickar. Det svarta ska vara kontrasten. Jag tror på iden, men ska tänka lite innan jag skaffar materialet. Återkommer med uppdatering. :-D

Sol, förmörkelse och snö

Jag är rejält kass på att göra inlägg numera. Det är livet som kommer emellan. Är man ständigt trött och gör en massa ändå, så blir bloggen lidande.

Hundarna mår utmärkt och Ymer har börjat bli lite stadigare i kroppen, vilket gör att han faktiskt kan låtsas vara den stora killen, även om hans röst kan väcka döda. Inte pga att den är ljudlig, utan pga att den skär i öronen. ;-) Loke har äntligen börjat tillåta mer närhet, vilket gör lillen glad, men än är det långt kvar till att ligga i hög, om inte jag är underst i högen och de täcker upp sidorna. :-P

Jag har haft den dåliga smaken att bli invald i styrelsen. Kunde ha varit ett spännande äventyr, men så här långt har jag mest fått vänta. Enkla saker tar alldeles för lång tid och motstånd blir det från alla håll. Nu skall jag försöka få dem att höja hyran för parkeringsplatserna, för att de ska börja försörja sig själva, istället för att ta av den allmänna potten. Hur svårt kan det va?! Hyran vi har på p-platserna är löjligt låg och en höjning med 50 spänn skulle ge ca. 100 000 kr mer per år i kassan. Detta borde täcka reparationer av elstolpar och snöröjning, men det går trögt så här långt. Jag skall ta upp det igen på nästa styrelsemöte och se vad de säger denna gång, när jag kommer med reella siffror. *håller tummarna*
Annars känner jag som om de flesta i styrelsen borde gå en kurs hos Lyxfällan. De vill bara göra av med pengar överallt, helt i onödan, och det gör mig sur. Varför betala för något som vi som förening kan göra själva?! Nu vill de också lägga ut 10 000kr på att skaffa en projektor, projektorduk och ett whiteboard. När skall vi använda det och varför? Jag har aldrig varit på något möte inom föreningen som behövt något sådant? Dessa pengar skulle passa bättre till att reparera elstolparna som är vid vissa parkeringsplatser. Det borde väl ändå vara prioriterat?! Nåja, vi får se hur det går, jag är ju bara invald som suppleant vilket innebär att jag egentligen inte har någon talan alls. Sorry, no can do! :-P

Annars studerar jag min lilla tomt och funderar på diverse förbättringar och tillägg. Det visade sig nämligen att jag får betalt både för att jag är gårdsvärd och för att jag sitter i styrelsen. Hade ingen aning om något av detta, vilket innebär att köptarmen vaknade till liv igen. ;-)

Jag är ju arbetslös och jag väntar på att jag skall få gå på rehab i maj. Insåg att jag kanske inte skulle sno mina a-kassedagar i väntan på detta och bad min gulliga läkare att sjukskriva mig istället. Detta gjorde han och nu skall jag bara informera min handläggare på Arbetsförmedlingen. Undrar om jag fortfarande måste lämna in en aktivitetsrapport om jag är sjukskriven och inte söker jobb då? Får fråga om det i samma mejl.

Gårdagens solförmörkelse höll på att bli ett mörker då det var mulet när det skulle ske. Trodde inte jag skulle ha en chans att se något alls, men det visade sig att molntäcket var så tunt att det gick att se solen och månen igenom det. Detta utan att behöva några speciella glasögon som skydd. Det var jätte snyggt och jag såg nästan hela förmörkelsen från en bänk ute i naturen. När jag vaknade i morse var det strålande solsken och snö till vovvarnas förtjusning. Inte illa för en helt vanlig lördag. :-D

Lite trevliga nyheter med solen

Juli mår bra igen. Vi träffade henne idag och hon var så glad och pigg. Mager som en sticka, men annars verkade hon jätteglad och bra. :-)

Och här händer det en del

Jag blev invald som suppleant i bostadsrättsföreningens styrelse. Insåg redan de första minuterna av vårt första styrelsemöte att jag kommer att få kämpa i motvind. De är oerhört sega. :-\ Vi får se om jag kommer att kunna elda på dem. Har lyckats få inloggningen till hemsidan och har lagt in lite fina blomsterbilder. Måste få bort det gråa som verkar vara den tongivande färgen där. Har även uppdaterat och ändrat en del i informationen som var inaktuellt och felaktigt. Nu ska jag försöka och göra mallar för utskicken. Vill få dem att bli lite trevligare, men först måste jag skaffa ett bättre ordbehandlingsprogram.

Vi har fått en del sorgliga nyheter. Pojkarnas lilla tjejkompis har blivit sjuk och ligger på sjukhus. De har inte kunnat hitta felet och alla verkar inställda på att hon inte kommer att klara sig. Stackarn är bara sju månader gammal och ägarna är förtvivlade. Vi försöker med att hålla tummar och tassar, men vi är också ganska nere. :'(

Solen skiner

Nu är det ganska precis ett år sedan jag hade mitt senaste skov och först nu börjar jag känna mig någorlunda ok. Detta beror inte bara på att det gått lite tid, utan antagligen också på att jag de senaste sex månaderna har varit helt arbetsbefriad. Det är faktiskt det enda sättet för mig att kunna återhämta mig. När jag var sjukskriven pga hjärnblödningen tog det nästan 1,5 år innan jag egentligen kände mig som en människa igen. Tyvärr gjorde jag misstaget att direkt kasta mig ut i arbetslivet och det visade sig senare ha varit ett mycket stort misstag. Just nu sitter jag mest och tänker på enkla saker såsom stickning och hundarna. Det har faktiskt gått så långt att jag t.o.m. sitter och funderar på om jag kan göra mina egna mönster att sticka efter. Snacka om för mycket fritid, men Gudinna vad det är skönt. :-)

Kontakt av första graden

Jag har äntligen fått prata med min neurolog och han har skickat en remiss för att jag ska få gå på rehab. Nu är det bara väntan kvar. När vi pratade berättade jag om mina problem och han tyckte att det var jättebra att jag ville gå på rehab, då deras åsikt i frågan skulle spela stor roll. Även om de inte gör någon officiell utredning kommer de ändå berätta i en skrivelse hur de uppfattar mig och det jag klagat över. Förhoppningsvis kommer de att se det jag pratat om. Vi får väl se, men svaret kommer inte förrän i april eller maj. Jag gråter inte över det då alla berörda myndigheter är medvetna om detta och inte kommer att hetsa mig tills dess.

Uppdatering rehab och försök till att nå läkare

Rehab är bestämt och det enda som saknas är en remiss. Denna har jag bett om för en vecka sedan, men den är inte skickad ännu. Min läkare är överarbetad. Jag har dock inget tvivel om att han kommer att göra sitt jobb, men för säkerhets skull ringde jag och kollade idag. När jag ändå pratade med sköterskan "beställde" jag ett telefonsamtal från honom, där jag skall försöka kommunicera hur jävla dåligt jag mår. Fick dock något nytt att fundera över. När jag pratade med sköterskan om detta, för ett år sedan, fick jag ett helt annat bemötande. Då var det hon som föreslog att jag borde be min läkare om att få utökad sjukersättning. Kanske till och med till 100%. Just då kände jag mig inte så säker på hur jag mådde och lade ner det, men idag blev bemötandet mer i linje med att det kanske går att fixa genom terapi och samtal med kurator?! Jag vet inte vad som har ändrats sedan förra gången, men något är det. Måste fundera ut vad det är som egentligen förväntas av mig, utifrån, och när jag väl listat ut det kanske jag kan bemöta det, på något bättre sätt än idag.

Snö, stickning, glada vovvar, trötthet och rehab.

All denna snö som fallit och faller gör både mig och mina hundar riktigt glada. Vi har varit ute mycket i snöstormen, som här i Sollentuna är relativt lugn. Iaf om man får döma efter hur det ser ut i resten av landet.


Jag håller på med min Britta sjalkrage (bilden ovan) och nu när jag bytt färg fungerar det mycket bättre. Det enda jag undrar över är varför man stickar den på långsidan och inte kortsidan? Antalet maskor på långsidan är 540 st och det är ganska svårt att hålla dem alla på rundstickan. Det blir konstigt nog ganska trångt. ;-)
Ymer har försökt göra processen kort med stickningen, men vi har haft våra samtal och nu verkar det nästan som att han fattat vad som gäller. *håller tummarna*

Sitter och tittar på bloggar och forum om MS och det verkar väldigt olika hur folk mår och hanterar sjukdomen. Visst vet jag att det är oerhört olika hur sjuk man är, men att folk som mår så fruktansvärt dåligt, som de beskriver, fortfarande arbetar 100%, gör mig förvirrad. Jag vill inte jobba så mycket nu när jag är sjuk, eftersom jag vet att det kommer att bli sämre. Alltså vill jag ha chansen att göra det jag vill göra, nu, när jag faktiskt fortfarande kan. Undrar om FK kommer att förstå det argumentet? Min handläggare på AF gör det iaf, men sedan vete fasen. Jag har ringt till Rehab Stockholm, i Liljeholmen, och bett att få komma dit. Första mötet blir imorgon. Vi har träffats redan en gång för två år sedan, men då kände jag mig inte redo att prata med andra sjuka. Var rädd för att jag antingen skulle börja känna mig ännu sämre, eller kanske till och med få veta att jag inte var dålig nog och borde skärpa till mig. Nu håller jag tummarna för att det blir ett lyckosamt möte och att jag kanske vågar se framåt igen. :-)