Det är såklart mig jag talar om. Stod och pratade med grannarna varpå den ena började fråga om vad han kunde göra på sin uteplats. Han ville bygga ett skåp för sina skidor och jag sa att det antagligen skulle gå bra, men bara för att följa de nya uteplatsregler styrelsen beslutat om, bad jag honom att skicka in en ansökan om byggplanerna för godkännande. Som exempel på fel tillvägagångssätt påvisade jag honom den uteplats, som byggts med en styrelsemedlems godkännande, men ändå blivit helt fel. Problemet med denna uteplats är att den blivit alldeles för stor och klumpig, och den som godkänt vägrar ge sig till känna.
När jag står och berättar om detta kommer en av de personer som byggt uteplatsen och frågar om vi pratar om deras uteplats. Jag sade då att jag bara informerade grannen om vad som gällde och att det tyvärr blivit fel med deras uteplats. Hen blev då jätteförbannad och frågade om det var jag som skickat det otrevliga brevet om att den kunde rivas. Jag erkände mig skyldig, men sade också att det även godkänts av resten av styrelsen, och såvitt jag visste hade det inte varit otrevligt skrivet, utan bara sakligt. Tyvärr ansåg Hen ändå att jag varit otrevlig och att jag borde sluta gnälla och vara snäll mot mina grannar.
Jag blev alldeles ställd, då jag inte kunde påminna mig om att jag varit otrevlig och jag inte säger ifrån bara för att jävlas. Det handlar ju om grannsämjan. OM den ena får måste ju också den andre få, och om inte grannarna som påverkas får något att säga till om, kommer bråken som ett brev på posten. Konstigt att de inte förstår det?! Det har redan kommit in ansökningar om att få göra en precis lika stor uteplats, som Hen gjort och det var ju därför vi äntligen beslutade om ett regelverk, för att undvika bråk. Jag frågade Hen, när hen stormade därifrån, om hen också fått godkännande från sina grannar. Även de rätt att säga till om de inte godkänner planerna eller inte, men hen bevärdigade sig inte med att svara, så antagligen inte. *suck*
Sanningen är väl den att jag är väl medveten om att jag anses vara en surkärring av vissa, men så är det alltid om man berättar att de inte får göra precis som de vill. Det känns lite som att jobba på ett dagis. *mutter*
1 kommentar:
Att arbeta i en styrelse i en brf ÄR som att arbeta på dagis.
Folk ser sin spade och hink och med de får de göra vad de vill i sin sandlåda. Men fan ta hen om grannen skulle få för sig att göra något jag gillar. Då tar det hus i helvete.
Fortsätt vara surtanten som motarbetar alla, vi behövs!
Pözz
Skicka en kommentar