Dagens adenalinchock fick vi när vi gick på tågperrongen i morse. Vi hade precis klivit av tåget och var på väg därifrån, när en stor hund gjorde ett ordentligt utfall mot Loke, som självklart blev skitförbannad. Det blev jag också och jag informerade hundägaren om hyfs och respekt. Karln blev då arg på mig och började skrika fula ord, vilket inte gjorde saken bättre. Där stod hundägare och hundar och skällde på varandra som värsta terriersammankomsten. Problemet var bara det att den andra hundägaren ganska snart fick slut på fula ord och istället gick över till att anmärka på mitt utseende och att jag var kvinna. Då detta inte gav någon effekt, körde han med ett typiskt dominansbeteende och gick ända intill, stirrade ned på mig och försökte skrämmas. Jag är ledsen, men jag känner igen en osäker människa på dess beteende och gick ännu närmare och stirrade upp på honom och informerade honom om att han fick komma på bättre argument istället för att bete sig som en översittare. Det var verkligen inte vad han förväntade sig och han avbröt sig i sitt skrikande, varpå jag vände och gick därifrån med repliken: "Skaffa dig ett bättre ordförråd och vanlig enkel hyfs!!" Hans svar på det blev att visa mig fingret, vilket gjorde att jag lämnade honom med att det var just beviset på att det jag sagt var sant.
Vad har jag lärt mig av detta? Om du vill dominera någon, måste den som skall domineras tillåta detta. Det spelar ingen roll hur högt du skriker och hur arg du låter, om den du utsätter för detta inte köper konceptet.
Detta leder till slutsatsen att Loke aldrig någonsin kommer att acceptera andra, större, men hundar som dominanta. I hans värld är han störst och går först. Vi är alltså det perfekta paret. ;-)
1 kommentar:
Störst, bäst, vackrast - Loke i ett nötskal?!! ;)
Skicka en kommentar