Hög på ångorna!

Helgen tillbringades i garderoben, vilket var synd på fina lördagen, men helt ok på regnig söndag. Nu är iaf 'klädkammaren' ommålad med lackfärg, 2 varv, och förhoppningsvis skall detta stänga in röklukten. Just nu stinker det bara färg och lacknafta. Värst är nog lacknaftan. Jag försökte tvätta penslarna, för återanvändning, men efter att ha tappat den jävla rollerrullen på mattan gav jag helt enkelt upp och lade allt i en plastpåse för vidare transport till miljöstationen. Mattan blev tvättad och det syns inga spår, men doften av lacknaftan hänger kvar. *suck* Loke är lätt uttråkad av allt ståhejet, som inte involverar honom över huvud taget, förutom när jag skrek att han inte skulle gå i den spillda färgen. Igår lyckades han förresten med att försvinna på vår promenad. Ena stunden hoppar han glatt fram på gräsfältet, som en drogad kanin, och nästa stund är han bara borta. Puts väck! Jag försöker få syn på honom i det höga gräset, men icke sa nicke. Kom tillslut ihåg att det går ett dike över denna äng och gissar att han har försvunnit ned i det. Ropar på honom, men ingen vovve. Visslar och då får jag ett surt skällande "Här är jag ju!" och får trassla mig fram i gräset fram till dikeskanten. Där sitter han, längst ned, i det djupa diket. Han kunde inte ta sig upp, eftersom han inte kunde se var marken var pga allt gräs. Jag ålar mig ned en bit på kanten och lyckas få tag i hans sele och drar upp honom. Han hoppar glatt därifrån, som om det bara var självklart att jag var där enbart för att rädda honom. Inte ett tack ens. *mutter* Jag är iofs glad att han inte ramlade ned i något läskigt dike, istället för detta blaskdydike, som var ganska enkelt att rädda honom ur. Knäppa hund. :-)