lördag, augusti 18, 2012

Curlingförälder till Tibetansk Spaniel

Det är inte en bra idé att vara en sådan till just tibbar. De blir så jäkla självsäkra, eftersom man inte låter dem skadas, vilket gör att de tror att de klara precis allt. Som att t.ex. slåss med en schäfer eller varför inte ge en amstaff/pittbull stryk?! Är man stor i korken hamnar ens mamma i problem. Djuret har nämligen, mot förmodan, lyckats överleva alla dumheter han hittat på, utan skador. *pusta ut* Men jag, mamma, har fått alldeles för mycket skäll av andra hundägare, som för en gångs skull faktiskt har rätt. Nu är det ta mig faaaaan slut på detta. Ingen mer hjälp i de farliga situationerna. Nu är det slut! Därmed basta. Började redan igår, med det som alltid funkat på mina brukshundar. Total dominatrixmode hela eftermiddagen igår och så långt vi nu hunnit idag. Jag har sett _lite_ förändring i hans beteende, men än så länge räcker det inte. Han vill fortfarande göra utfall mot andra hundar när han tror att han kommer undan med det. Dags att börja den låååååååånga tålmodiga arbetsinställningen. *suck* Jag har varit för jäkla bekväm av mig, vilket straffar sig 100 gånger om nu. Fortsättning följer...

1 kommentar:

Anonym sa...

Håller tummarna för att den lille kaxige överlever och lär sig något på vägen. Lycka till
Tigerhumlan
(som lyckats bli bortkopplad från världen)