Sitter och funderar över vad jag skall göra nu när sjukskrivningen blivit tidsbestämd för sista gången. Enligt läkarna skall jag få ta del av en rehabilitering som börjar 29:e oktober och när den är slut skall jag tillbaka till jobbet igen. Jag mår skitdåligt av tanken på att gå tillbaka dit och de senaste månaderna har jag sökt jobb, men inte fått någon respons. Problemet är att jag inte vågar kasta loss och slänga mig ut i det okända. Vill inte förlora försörjningen och få problem med ekonomin, som kan bli resultatet.
Träffade en trevlig kille och hans Borderterrier, när jag var ute i Haga på söndagen. Vi snackade hund och livet med hund. Hur gör man när man inte får ta med sig djuret till jobbet? Killen berättade att han minsann fick ta med sig vovven, då han var ute skogen hela dagarna. "Vad gör man för att få det så bra?" frågade jag. Svaret blev Skogsmästare och efter en längre konversation fick jag veta att det var en 3-4 årig utbildning. Jag skrattade och sa att då skulle jag ju nästan vara 50 år gammal, varpå killen gladeligen informerade mig om att de haft folk över 50 på utbildningen han gått. Hmmm... Kanske något för mig?! Söker på nätet och inser ganska snart att min 1:a i matte sätter käppar i hjulet för mig. Dessutom måste jag först gå ett Skogligt basår för att få behörigheten till Skogsmästarutbildningen. Känner jag mig manad att kämpa i minst 5-6 år för att få ett jobb i skogen?! Först måste jag alltså läsa upp min matte till en 3a och sedan gå ett års Skogligt basår i Uppsala. Därefter iväg på den 3åriga utbildningen till Skogsmästare, som självklart ligger i Skinnskatteberg, där SLU ligger.
Skulle jag orka hålla ut?! Jag har aldrig någonsin lyckats med en sådan ansträngning. Varenda gång jag hittat något som kan passa mig har livet varit inne med skit, som gjort det jag vill göra omöjligt.
Det jag gjort hittills är att söka fler jobb, anmäla mig till Matematik B på 25% (10 veckor). Vi får väl se var jag hamnar, men med tanke på hur mitt liv sett ut det senaste året kan man ju iaf hoppas på något bra... Men jag vet inte... Man skall vara försiktig med vad man önskar, man kan ju få det.
1 kommentar:
att kasta loss är väldigt skrämmande... men vi vet ju också att om man inte vågar ångrar man sig.
fast tycker du ska vara ärlig med dig själv, är det för att du ska få ha hund på jobbet som du ska gå 4-5 år utbildning eller för att du faktiskt VILL bli skogsmulle.
styrkekramar
Skicka en kommentar