Kommentar till valresultatet och SD

Bortgjord

Idag gick jag till ögonläkaren. När besöket är över frågar jag efter läkaren jag träffade förra gången och undrade om jag inte skulle träffa honom också? Svaret blev "Men det är ju jag!?" Jag kände helt enkelt inte igen honom. :$

Skogsmulle?!

Sitter och funderar över vad jag skall göra nu när sjukskrivningen blivit tidsbestämd för sista gången. Enligt läkarna skall jag få ta del av en rehabilitering som börjar 29:e oktober och när den är slut skall jag tillbaka till jobbet igen. Jag mår skitdåligt av tanken på att gå tillbaka dit och de senaste månaderna har jag sökt jobb, men inte fått någon respons. Problemet är att jag inte vågar kasta loss och slänga mig ut i det okända. Vill inte förlora försörjningen och få problem med ekonomin, som kan bli resultatet.

Träffade en trevlig kille och hans Borderterrier, när jag var ute i Haga på söndagen. Vi snackade hund och livet med hund. Hur gör man när man inte får ta med sig djuret till jobbet? Killen berättade att han minsann fick ta med sig vovven, då han var ute skogen hela dagarna. "Vad gör man för att få det så bra?" frågade jag. Svaret blev Skogsmästare och efter en längre konversation fick jag veta att det var en 3-4 årig utbildning. Jag skrattade och sa att då skulle jag ju nästan vara 50 år gammal, varpå killen gladeligen informerade mig om att de haft folk över 50 på utbildningen han gått. Hmmm... Kanske något för mig?! Söker på nätet och inser ganska snart att min 1:a i matte sätter käppar i hjulet för mig. Dessutom måste jag först gå ett Skogligt basår för att få behörigheten till Skogsmästarutbildningen. Känner jag mig manad att kämpa i minst 5-6 år för att få ett jobb i skogen?! Först måste jag alltså läsa upp min matte till en 3a och sedan gå ett års Skogligt basår i Uppsala. Därefter iväg på den 3åriga utbildningen till Skogsmästare, som självklart ligger i Skinnskatteberg, där SLU ligger.

Skulle jag orka hålla ut?! Jag har aldrig någonsin lyckats med en sådan ansträngning. Varenda gång jag hittat något som kan passa mig har livet varit inne med skit, som gjort det jag vill göra omöjligt.

Det jag gjort hittills är att söka fler jobb, anmäla mig till Matematik B på 25% (10 veckor). Vi får väl se var jag hamnar, men med tanke på hur mitt liv sett ut det senaste året kan man ju iaf hoppas på något bra... Men jag vet inte... Man skall vara försiktig med vad man önskar, man kan ju få det.

Saker att gråta över

För några dagar sedan fick jag veta att mina plussläktingar skaffat hund. Dessa människor har nog med problem med att ta hand om sig själva, så hur ska de klara en hundvalp? Till saken hör att alla i familjen jobbar eller går i skolan. Dessutom valde de att köpa en amstaff/pitbullblandning. Dessa människor har aldrig haft egen hund tidigare. Den blandningen de valt är inte en bra förstagångshund. Bråket har börjat med om vem som skall rasta valpen, redan den fjärde dagen. Den gången skreks och bråkades på högsta volym medan valpen gömde sig under bordet.
Det var också bråk om att valpen kissade inne och då är valpen bara 8 veckor.
Mitt hjärta blöder för den hunden.

Jobbsök och hål i huvudet

Nu har förmiddagen ägnats åt att söka nya jobb. Så här långt är det bara 5 stycken sökta. Det tar en evig tid eftersom man numera måste söka på en utomstående hemsida där ett CV och allt annat tjafs skall fyllas i. Det tar evigheter! Kan inte arbetsgivarna använda sig av samma jävla hemsida? Eller kunde inte dessa hemsidor använda sig av samma system så att det blev enkelt och inte tidskrävande att fylla i alla uppgifter?! Vore inte det en fantastisk affärsidé för någon? Kan det vara så jävla svårt? Jag behöver semester av att jobba så här hårt. *mutter*

Har nu sex stygn i pannan och högre hårfäste. Ser helt ok ut om man bara kammar ner luggen. Enligt uppgift blir tydligen folk illa berörda av att se ett läkande, snyggt i hopsytt, blivande ärr i pannan på mig. Jag fattar inte varför och jag vägrar ha plåster som lyser som ett utropstecken. På måndag i nästa vecka skall trådarna tas bort och jag passa på att gå till frisören. Behöver snygga till min misshandlade frisyr och kanske fixa stålugg? ;c)

Veckans sjukhusvistelse

Idag kom jag hem efter tre dagar i sjukvårdens garn. Har precis ätit frukost, eftersom jag även denna dag blev tvungen att fasta. Jag trodde att kontraströntgen och reparation av pannhål båda skulle ha fixats igår, men där hade jag minsann fel. Detta fick jag dock inte veta förrän igår och det blev ju en överraskning. Ingen på sjukhuset hade heller fattat att jag faktiskt inte fått någon officiell kallelse för hålreparationen, vilket gjorde förvirringen ännu värre. Det hela började dock i måndags när jag gick till sjukan för att skriva in mig. Trodde då att jag sedan kunde gå hem igen och komma tillbaka på tisdagen, men det ville de inte gå med på och efter diverse diskussioner gav jag upp. Det blev ingen höjdare då mitt rum låg mittemot köket och det är nattpersonalen som skall diska. Kunde alltså inte sova och blev uppkörd kl. 06:00 för att göras i ordning för röntgen. När den sedan var över blev jag tvungen att ligga stilla i 4 timmar, eftersom det kunde finnas risk för blödning då hålet de gjort satt i kroppspulsådern. Låg alltså där och kände mig som ett uppvärmt lik. Under tiden fick jag veta att pannan skulle tas om hand om idag (onsdag) och det skulle självklart också bli mycket tidigt på morgonen. Jag gav helt enkelt upp och lutade mig tillbaka i min säng och väntade på bättre tider. Natten sov jag dock alldeles utmärkt, beroende på att de lyckats stänga mellandörren och inget hördes från köket. De körde vänligen upp mig kl 05:30 och slängde in mig i duschen för desinficering. Sedan blev det ännu mer väntan igen tills de kom och hämtade mig kl. 09:00. Lagningen gjordes med lokalbedövning, vilket resulterade i att jag terroriserade hela gänget med att snacka hela tiden. Det där lugnande medlet som de gav mig var ganska verkningslöst. Det tydligen samma sort som MJ använde när han dog, men lokalbedövningen funkade iaf. ;c)
Nu sitter jag här med ett högre hårfäste än i morse och med en jättelik vit plåsterlapp mitt i pannan.

Lite filmtittande

Nu har jag då sett del 3 i Twilightsagan. Den sög precis lika mycket som nr. 1 och 2, vilket jag redan innerst inne visste. Då frågar ni er säkerligen varför jag sett denna film och svaret blir varulvarna. Inte för att jag är direkt imponerad av nakna överkroppar, vilket det finns gått om här, utan för att de animerade vargarna är riktigt snygga. =c) Om jag tänker efter så är det bara bilden med solförmörkelsen och varulvarna som vargar, vilka är sevärda i denna totalt deprimerade rulle. Snacka om tonårsangst. *suck* När gick det så himla fel i vampyrvärlden? Har ingen läst de ursprungliga legenderna och böckerna i ämnet? Hur kan de få till det att vampyrer kan vara ute på dagen och glittrar i solskenet? Var är det sorgliga i att vara vampyr då, förutom dieten, som kan fixas genom blodgivare? Och var fick de hela kendockfenomenet och de knasiga ögonen ifrån? Om jag träffade en kille i skolan som hade de läskiga ögonen som Edward har hade jag sprungit åt andra hållet. Har ni sett hur dessa vampyrer ser ut? Det är några gothare på dålig ecstasy. De har taskiga frisyrer, knasiga ögon, taskig klädsmak och allmänt fel. Hur bestämdes det att man inte får ha sex före äktenskapet och att det nu är killen/vampyren som har den åsikten, var kom den ifrån? Dracula hade inte några sådana skrupler, vilket var en del av hans tvetydiga charm. När det gäller varulvarna kan man fråga sig hur det kommer sig att de alltid har avklippta brallor på sig och var hittar de dem när det åter blir människor? Har de ett klädlager överallt i skogen? I andra delen av filmtrilogin får man helt klart se att kläderna slits sönder när de förvandlas, men nu har det istället blivit att de bara *poff* blir varulvar och automagiskt har jeansshorts på sig när de förvandlar sig åt andra hållet. Jäkligt irriterande är det när filmmakarna anser att vi alla köper vilket skräp de än hittar på, hur stora logiska luckor det än är i hela resonemanget.

Detta var min helt personliga åsikt i detta ämne och inte en absolut sanning. Gör dig besväret, se skräpet själv och bilda dig din egen uppfattning. =cP

Val och annat tjafs

För att leva i ett land, där det är försvinnande få människor som faktiskt röstar, har detta val blivit en ren krigshandling. Folk är som galna. Jag blev utskälld idag av tanterna som "vaktade" rösturnorna i Solna Stadshus. Jag hade ifrågasatt varför Piratpartiets röstsedlar blivit decimerade och flyttade till sämre platser än jag placerat dem på igår. Riktigt sura tanter informerade mig då om att det hade minsann valnämnden i Solna bestämt. De förnekade också att någon snott valsedlarna, men jag kan lova att det försvunnit över 250 st både igår och idag. Vore väl trevligt om det innebar att lika många röstat på partiet och att det var därför de var borta, men jag betvivlar det. Efter ett evigt debatterande kallades en "officiell" person in, vilken upplyste mig om att jag hade fel och de bestämde. Jag informerade om JO-beslutet som tagits i frågan, men eftersom jag inte hade något papper med mig, kunde jag inte peka på vad som sas där. *suck*

På tisdag i nästa vecka skall jag skrivas in på KS och på onsdagen skall jag kontraströntgas för att se att alla grejerna ligger där de lämnade dem. Därefter, eller kanske före, skall jag också bli uppskuren i pannan för att försöka komma till rätta med ett hål som inte vill läka. Den veckan kommer att börja bra. ;c)

***UPPDATERAT*** Visar sig att hjärnan gått i spinn. Det är på måndag jag skall skrivas in och på tisdag diverse ingrepp skall göras. Alltså inget annat. =c)

Jag shoppade online på Cellbes för ett par veckor sedan och igår kom så leveransen. Kastade mig över paketet och provade allt. Det visade sig att den där formguiden de har inte stämde över huvud taget. Av de 6 plagg jag beställde fick jag lov att returnera 4, pga att de var alldeles för stora. *mutter* Av de två jag har kvar är den ena "ganska" ok och den andra helt ok. Fattar inte att det är så stora skillnader på samma storlekar på samma affär?!

Ok

I går var jag hos min kära neurolog, som faktiskt bara var 30 minuter försenad denna gång. Han underrättade mig om att jag tydligen skulle på kontraströntgen av skallen nästa vecka, vilket jag inte fått något brev om ännu, och han tyckte att vi kunde passa på att skära om skallen då. Nej, hålet har ännu inte läkt så nu är det dags att skära om och göra ny läkyta. Jag sa att jag tyckte det var en strålande idé så nu väntar jag bara på kallelsen. Man vill ju veta var och när. ;c)

I morse gick jag upp kl. 07:30 och kvistade ned till statshuset med Piratpartiets valsedlar. Förtidsröstningen börjar ju idag. Jag har ännu en gång ställt upp med att förse lokaler med valsedlar, men denna gång blev det bara två för mig.

Annars fortsätter sjukskrivningen i väntan på rehabilitering. Medan jag väntar håller jag på och tränar vid datorn i ett dataprogram som skall hjälpa mig med att få ett bättre arbetsminne. Fruktansvärt frustrerande, men jag blir glad när jag upptäcker förbättringarna. =c)