Apotekets kösystem

De senaste månaderna har jag fått frekventera apoteket ovanligt ofta. Familjens krämpor genererar en del recept som måste hämtas ut. Första gången jag råkade ut för det nya kösystemet var när jag tänkte vara effektiv och hämta ut flera recept på en gång. Jag har ju alltid muttrat över kötiderna, därför tänkte jag att om jag tar med mig alla recepten på en gång så behöver jag ju bara sitta där och vänta i evighet en gång. Jorå, kön var milslång och jag fick vänta i sisådär en halvtimme. När jag äntligen kom fram tog kvinnan emot recepten och sade åt mig sätta mig ned och vänta på min tur igen. Hon måste nämligen lämna över min bunt med recept till en annan kö. Vad menas med det undrade jag? Det visade sig att om hon bedömde att det skulle ta mer än två minuter att ta hand om mina grejer, överlämnades de till en annan kö där alla ärenden tog mer än två minuter. Det innebar att jag skulle stå i två olika köer. Den andra kön skulle ta ännu längre tid, eftersom det bara var omständliga ärenden där. Jag bara vägrade och gjorde mig ovän med apotekaren, men fick tillslut mina ärenden fixade utan att byta kö. Sedan dess har jag inte tagit med mig mer än ett recept åt gången.
Vilken idiot kom på detta system?! Kommer ni ihåg hur det pratades om köerna på apoteket för några år sedan och hur det även spekulerades i hur det skulle lösas? Lösningen var då tydligen att sådana som hade fler recept måste stå i två olika köer, med lång kötid i båda. Det finns nämligen ingen direktkö att ställa sig i om man vet att ens ärenden kommer ta mer än två minuter. Du måste först köa i den vanliga kön, för att sedan få veta att du skall köa i den andra kön. Vem är så jävla dum att han kommer på det?

I förrgår var jag på apoteket igen. Denna gång för att hämta kur nummer två för vovvens analsäcksinflammation. Jag har alltså bara ETT recept med mig. När jag lämnar det till apotekaren lägger hon direkt över det i en annan hög och ber mig vänta på att bli uppropad. Någon annan skall ta hand om mig och mitt recept. Jag frågar varför, eftersom det bara är ett recept och inte kommer ta någon tid alls. Hon säger att hon bedömer att det tar mer tid än två minuter och därför inte kommer ta hand om det själv. Jag hade förstått att apotekaren inte ville ta mitt recept om det faktiskt skulle ta mer än två minuter att fixa, och om det varit en evigt lång kö, men till saken hör att det bara var jag och tre andra inne på apoteket när detta hände. Dessutom var det ett enkelt recept. Det enda hon behövde göra var att skriva den där jäkla lappen, som skall sitta på asken, och två ord om hur de skulle tas. Jag frågar hur fan hon tänker och hon snäser att hon minsann kan bedöma det bättre än mig. Jag blir så jävla arg att jag bara exploderar och uttrycker min åsikt om att hon är inkompetent och att det skulle gå mycket fortare om hon lärde sig skrivmaskinsfattningen på tangentbordet, istället för att köra pekfingervalsen. Varför kan de inte rationalisera sitt jobb på apoteket? De är som ena jävla sömngångare hela bunten. Allt de gör går i slow-motion. Jävligt frustrerande för oss kunder.

*suck*

I dagarna har min nya gruppledare tagit tag i problemet med min arbetade tid. Jag har sedan i januari inte blivit schemalagd de 75% som jag skall jobba enligt avtalet. Detta har jag upplyst relevanta instanser om sisådär 10 gånger, men inget har hänt. Jag får fortfarande betalt för 75% fast att jag kanske bara jobbar 60%. Har utnyttjat det genom att jobba en dag här och där och få kvalificerad övertid istället. Det har gjort under för min plånbok. För några månader sedan råkade jag dock, i ett obevakat ögonblick berätta detta för en annan gruppledare, som nu blivit min och då vill hon fixa detta åt mig. Jag har försökt förklara för henne att jag inte har något emot att jobba mindre än vad avtalet säger och ändå få betalt för det. Dessutom tjänar jag ju en massa, både tid och pengar, genom att jobba kvalificerad övertid, och inte normal OB2. Den här gruppledaren kan dock inte acceptera detta, och har nu sett till att jag får lov att jobba två söndagar i rad. Och då har jag ändå berättat för henne att jag stora hål i ekonomin just nu, pga oförutsedda utgifter. Jag bad att få skjuta upp det till augusti och passa på och jobba två helger på kval.ö, men se det gick inte. Det värsta är att gruppledaren kommer att sluta på företaget den 2:a augusti, och alltså inte behöver bry sig. Jävla skit!

Det känns lite surt, speciellt som jag ännu en gång fått gå till veterinären med Bullen och hans rumpa. Analsäckarna är infekterade och blöder igen... Var hos veterinären idag och blev av med 900 kr. Skall tillbaka om 10 dagar och bli av med lika mycket till. *suck*

Magnetisera mera

Jag tror på den psykosomatiska kraften. Jag tror att om du tror tillräckligt starkt på att ett piller eller en behandling ska hjälpa, så gör den det också. Jag har dock inte särskilt stark tro på att det är pillret eller behandlingen som hjälper av sig själv. Om du inte tror på det så funkar det inte heller... Tror jag.
Det finns massor av "alternativa" behandlingar, kurer, mediciner, grejer och annat skräp, som skall hjälpa dig att må bättre, bli frisk, bli smal, få fin hud, se bättre, känna mindre smärta, etc., etc.

Min kära mor har ju gått på ett otal av dessa kurer. Efter en hel del dividerande har vi dock kommit fram till att alla sätt är bra utom de dåliga. Och känner hon att det funkar så skitsamma om det är hennes tro eller kuren som faktiskt gör jobbet. Senast var det värk i handleden och en frisör som sålde magnetarmband. "Det hjälper", säger mor glädjestrålande. Eftersom jag själv också haft problem med min handled, sedan den där sorgliga karpalunneloperationen, så lyssnade jag lite extra den här gången. Visade sig dock att mamsen gjort ändringar i medicineringen samma dag som hon satte på sig sitt nya armband, vilket föranledde diskussionen om det var medicineringen eller armbandet som gjorde att hon inte hade så ont längre. Personligen hade jag just då extra ont min handled, så vi kom fram till att hon skulle låna ut sitt armband till mig för att se om enbart medicinen hjälpte. Jag skakade på huvudet och tänkte att ja, ja, det blir nog bra. Satte på mig armbandet och ve och fasa! En halvtimme senare hade min handled helt slutat värka?! Det kan bara inte vara sant. Jag tror ju inte på sånt där skit och då kan ju inte skräpet hjälpa... om det nu faktiskt inte ligger en sanning i att magnetarmband hjälper mot svullna leder och artros?! Vad skall då en så ovillig patient som jag tro? Det fanns inte ett spår av värk kvar och jag kunde använda handen som om karpaltunnelmisslyckandet alldrig hade hänt. Hmmm... Jag är då ovillig att faktiskt erkänna att något sådant kan hjälpa. Jag gjorde då en empirisk undersökning, genom att ta av mig armbandet igen. Det tog två dygn innan värken kom tillbaka och den var inte lika skarp som förut, utan mer molande. Satte självklart på mig armbandet igen och gick ut på nätet för att hitta ett eget, snyggare (?) till mig själv så jag kan lämna tillbaka mamsens. Hittade en tysk hemsida Magnetic Dreams som bara gödslade med en massa olika och beställde tillslut ett därifrån. Det finns mycket snyggt så det var bara priset som avgjorde.

2000 kr fattigare

Efter en riktigt bra start på dagen kom jag hem vid halv tre och skulle träffa en go kompis. Försöker knuffa mig ur hissen, men hundjävlen står i vägen och eftersom jag har problem med händerna lyckas jag fumla och tappa nycklarna. Nog FAAAAAAAAAAAAAAN ramlar de ned i springan mellan hiss och dörr. Försvinner ner i djupet av hisschaktet och jag känner hur dagen genast blev mycket sämre. Ringer Kone Hissar som är de som har hand om våra hissar och ber dem om hjälp. De vill ha betalt för att hjälpa mig att fiska upp nycklarna ur schaktet. Frågar hur mycket det kan gå på och får då veta att det skall kosta sisådär 2000 kr. Jag säger att jag återkommer senare och börjar ringa runt blan de som jag kan ha lämnat ut extranycklar till. Visar sig att den enda som faktiskt har mina extranycklar befinner sig i Småland till på torsdag i nästa vecka. Blir alltså tvungen att ringa tillbaka till Kone och be dem skicka en kille. Den mannen tog sig snabbt hit och gav mig mina nycklar igen. Förra månaden kostade mig hunden 2000 kr i veterinärräkningar och denna månad kostar mig min allmäna klantighet samma summa. Kommer jag någonsin få chansen att faktiskt ha lite pengar över?!

Slutsumman för nyckelstrulet blev på 1368 kr.

Frustration

Enligt mina arbetskamrater har arbetsförhållandena på min nuvarande arbetsplats försämrats igen, medan jag varit på semester. Har dock inte full koll på det eftersom jag inte är där.
Under tiden har jag ÄNNU EN GÅNG sökt jobb på SKK och väntar på besked. Ansökningstiden gick ut den 15:e juni. Jag ringde en vecka senare för att höra hur det gick. Fick då veta att den ansvariga inte hunnit ta tag i saken ännu och heller inte visste när hon skulle kunna hinna med. Hon skulle ju på semester... Varför lägger man ut rekryteringen på en person som inte ens kommer att vara på plats i över en månad efter att ansökningstiden gått ut?! Inser de inte hur jobbigt det är för oss som sökt jobbet att inte få besked? Jag försöker ju också få komma till tals med personen i fråga eftersom jag vet att jag har större chans, om de får höra min röst och prata med mig. Nä, det gick inte eftersom hon nu är på semester till den 15:e juli.

Det är bara att ge upp. Kommer inte att funka den är gången heller. *suck*

Snurrig, men ganska glad ändå...

Vissa dagar blir det bara för mycket. Då går jag till den här adressen: http://www.shell.linux.se/ywiccae/Kommunity/WKP2/index.php och så mår jag mycket bättre. Hurra för pojkar med fantasi och möjlighet. Fast egentligen borde jag kanske fundera över hur det kommer sig att de som gör mig gladast när jag är riktigt nere är en fyrbent, skäggig drummel, med taskig andedräkt och en programkod på en webserver?