Folk att lita på

Jag har de senaste månaderna återigen påminnts om att folk inte går att lita på. Det är s.k. vänner som lovar att ställa upp om det behövs, men sedan faller ur när jag väl frågar dem. Självklart är det i anknytning till Fenrir. Det är faktiskt enda gången jag ber om en tjänst. Den första s.k. vännen som svek var Kate. Hon tjatade i tre år om att hon kunde ta Bullen om jag fick jobb och behövde hundvakt. När jag så fick jobb på UPC ställde först min kusin upp, men hon hoppade av ganska snart p.g.a. skilda omständigheter. Inget att bli förvånad över och inget jag inte förväntat mig. Då blev jag iaf tvungen att be Kate om hjälp. Jorå, hon kunde minsann ställa upp mot betalning! Det hade det tidigare inte varit något tal om, men jag inser ju att man måste betala för dagisplatsen, så det gick ju bra. Till saken hör att Fenrir är rädd för fyrverkerier och detta var i perioden för sådana här i Hagalund. Den perioden är över tre månader lång, så jag blev lättad när jag fick en hundvakt som skulle ta hand om honom. Dessutom var det ju så bra eftersom hon bor i området, vilket drog ned på restiden två timmar om dagen. Vackert!
Allt funkade jättebra till den dag jag insåg att kvinnan inte hade min hund hos sig hela dagarna, utan bara hämtade honom och gick ut med honom. Sedan lämnade hon in honom hos mig igen, vilket innebar att han tillbringade många timmar ensam iaf. När så den värsta perioden närmade sig så bad jag henne uttryckligen att ha vovven hemma hos sig tills jag kom hem, men det kunde hon verkligen inte gå med på. Hon påstod också att det minsann inte smälldes så mycket smällare och fyrverkerier i Hagalund, vilket jag visste var fel, och jag blev skitförbannad. Där har hon tjatat i fler år om vad som är bäst för min hund, och sedan kan hon inte ens sätta av några timmar för att han skall må bra. Hon fick ju ändå betalt?!

Som tur var dök nästa vän upp och hon tog hand om honom under denna period. Hon hade honom hemma hos sig och mötte mig efter jobbet för att lämpa av honom. Detta innebar att han aldrig behövde vara ensam och att jag fick sällskap hem på kvällarna. Allting var jättebra och när smällperioden var över, var jag fullt beredd på att tacka och säga hejdå. Väninna erbjöd sig dock att fortsätta att ta hand om Bullen, även fast att det faktiskt inte behövdes. Jag hade ju vid det här laget slutat att jobba heltid och bara var borta på kvällen då han ändå sov i sängen. Jag är tydligen inte särskilt smart så jag sa javisst. Några veckor senare visade det sig att hon förväntade sig att jag skulle gå ut med hennes hundar, när hon väl fick jobb. Självklart ställde jag upp på det. Det är ju helt ok att byta tjänster på det sättet, eller hur? Min vovve verkade glad iaf. Hundvakten började sedan jobba och då ändrades det så att hon lämnade hunden hemma hos mig vid tio på kvällen. Hon var nu för trött för att vänta på och möta mig. Helt i sin ordning.

Tiden gick och allt flöt på, men så började det uppstå små retfulla moment. Dessa gick ut på att ibland när jag kom, och hämtade hundarna för att gå ut med dem, var det någon familjemedlem hemma. Varför gick inte den personen ut med hundarna? Dessutom var det så att när hon väl sms:ade mig, och berättade att någon annan skulle ta hundarna, gjorde hon det så sent på dagen att jag redan var påväg till dem. Detta innebar att det inte gick att göra något annat istället. Retfull!

Droppen som fick bägaren att rinna över kom som ett brev på posten i fredags. Skolavslutningen medför att det blir fest i Hagalundsparken. Den håller på till midnatt och brukar avslutas med fyrverkerier. Jag frågade då min hundvakt om min vovve kunde få stanna hos henne tills det att jag kom hem. Jag ville inte att han skulle behöva vara ensam om de körde igång. Hon lovade att det var ok och jag gick till jobbet i fredags med lugnt sinne och tillförsikt. Tyvärr blev det så att jag fick sitta över en halvtimme och jag messade henne och berättade detta. Jag sa också att jag inte var säker på hur sen jag då skulle bli, eftersom jag missade pendeln och istället fick ta tunnelbananen. Svaret blev att hon var trött och var det ok om hon lämnade upp Fenrir hemma hos mig? Jag blev jätteledsen. Hon hade ju lovat och tänk om de satte igång fyrverkerierna innan jag hann hem? Jag hade ju inte förberett något sådant. Jag svarade att jag hoppades att hon inte skulle göra det och att jag bara skulle bli en kvart försenad. Ändå lämnade hon barnet ensamt! FY FAN! Jag blir så himla ledsen... Varför lova något om man inte håller det sedan?

Som tur var blev det inga smällare och vovven mådde bra, men tänk om?!

Går det verkligen inte att lita på folk? Det hade varit en sak om det varit jag som hade något problem. Jag är vuxen nog att ordna upp det på egen hand, men Fenrir kan ju inte klara sådant själv. Varför lovar de att göra sitt bästa för honom när de sedan sviker honom när han behöver dem? Vad är de för människor?! Varför kallar de sig mina vänner? Skall man inte kunna lita på sådana?