Jag skriver inte så ofta som jag vill på den här bloggen. Den största orsaken är den där jävla tröttheten som gör att jag slocknar i soffan varje kväll. Ingen idé att sätta på något trevligt att titta på eftersom jag ändå bara somnar och, att då försöka skriva inlägg på bloggen, blir liksom aldrig av. Nu har jag iaf pratat med FK angående eventuell halvtidspension och handläggaren säger att hon kommer att rekommendera att det blir så, men det är då inte hon som bestämmer, vilket innebär att det fortfarande kan bli avslag. Jag har också pratat med en annan FKhandläggare angående min anmälan om arbetsskada. Han har gjort en intervju med mig där jag berättade hur jag såg på orsaken till hjärnblödningen och han skrev ned vad som sades. Fick min kopia i förrgår, men jag har inte slutat skratta förrän alldeles nyss. Helvete! Varför lär de sig inte svenska i skolan? Och om du inte lyckades med det, ska det då vara så förbannat svårt att använda sig av Microsofts stavnings- och grammatikhjälp? Man blir mörkrädd, gråtfärdig och börjar hysteriskt skratta eftersom texten blir LÖJLIG om den inte åtminstone stavas- och är grammatiskt rätt. Vi får väl se om hans magister skickar tillbaka den med ett stort RÖTT kryss över hela texten, eller om de är lika kassa på svenska som denne kille var.
För att dämpa ångesten shoppas det här blommor... De senaste blev en klematis,
Black Prince, som skall få klättra på mitt plommonträd. Jag tog då också med mig en
grekisk röd vädd, som nu sitter i rabatten och lyser. :-) Beställningen på rosen,
Mme Alfred Carriere, har gått iväg och jag funderar nu på vilken sida, av plommonträdet, jag skall gräva ned den. Sådana bekymmer är ungefär vad jag klarar av nu för tiden.
Förhoppningen är att det skall bli lite som denna bild, i framtiden. :-)
1 kommentar:
Förstår precis, här shoppas det hundsaker för att döva ångesten.
Hoppas du får igenom halvpensionen. Håller tummarna för att det ska lösa sig på ett bra sätt
Styrkekramar
Skicka en kommentar