Jag håller just nu på och läser en riktigt bra bok: Spellbinder av Melanie Rawn. Jag har aldrig läst några böcker av henne förr och enda skälet till att jag tog den här var, att den lät spännande på baksidetexten. Jag hade inga större förväntningar med tanke på hur sega de senaste böckerna jag köpt var. Har haft otroligt lågt vattenmärke på mina bokval på sista tiden. *suck* Den här boken började inte bättre, men den växte med uppgiften. Jag hade förväntat mig en lätt humoristisk "förhäxad"-kliché med inslag av romantik. Det visade sig vara något helt annat. Som vilken välskriven roman som helst, med häxiga inslag.
Det jag dock hänger upp mig på är hur intressant det verkar med magitrollandet och ceremonier, men hur ointressant det verkar att ens nämna att det också rör sig om en religion? Dessutom är huvudpersonen katolik? Hur fasen går det till? Och om det nu är så att hon endast är en häxa och inte wiccan, hur kommer det sig då att hon åkallar gudarna i ceremonierna? Katolikerna skulle nog inte uppskatta att få veta att någon som säger sig vara troende katolik också utövar häxkonst. Snacka om krutdurk!?
Det har alltid förvånat mig att hedningar och paganer har så svårt att erkänna sig troende och faktiskt tala om sig själva som religiösa människor. Det som det fokuseras på är ceremonierna, häxkonsterna, ritualerna och/eller magiska trollformler. Varför erkänner man sig till en religion när man sedan anser att dyrkan av gudomarna, inom den religionen, kommer långt efter att göra ceremonier och trollformler? Jag förstår att alla wiccanska ceremonoier innefattar magiska handlingar, de är en viktig del, men jag förstår inte varför det verkar som om gudarna inte är lika viktiga? Samma fråga ställer jag mig inför de flesta paganska/hedniska religionerna som vi ser prov på i västvärlden.
Personligen kallar jag mig Gudinnedyrkare och häxa. För mig kommer Gudinnan och religionen först. Att jag sedan emellanåt ägnar mig åt häxkonst är av underordnad betydelse.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar