...berättar två av mina favoritmän saker för mig.
Den ena berättar att han blev inlåst i en isoleringcell av polisen, 50 timmar, i helgen. Han bor i en kompis lägenhet. Av denne kompis hade han också köpt en bärbar dator, i julklapp till lillesyrran. Min kompis låg och snarkade på soffan när polisen dök upp och började fråga ut honom. Yrvaken, 192 cm lång, välbyggd och invandrare, gjorde sig inte bra i polisen ögon. Han fick följa med till stationen och där blev han sittande hela helgen. Till saken hör att denne man är smart, väl påläst och jävligt argumentativ. Han kan sina saker och det är inte bra när man har med polisen att göra. Speciellt inte om man passar in utseendemässigt på hur man tror att en invandrare, med brottsliga vanor, ser ut. Han har dessutom, just för ögonblicket, odlat Al Qaida-skägg. "Dumma svartskalle", sa jag. "Du borde fan veta bättre!" "Hade jag varit svensk hade detta aldrig hänt", säger min kompis och han har antagligen alldeles rätt. Han ser lite illa tilltufsad ut i psyket och det gör mig så ledsen. (Det visade sig senare att kompisen köpt datorn av någon annan, och att denne någon var den som stulit burken.)
Den andre råkar försäga sig, när vi är påväg till hans bil, och jag får då veta att hans flickvän är i 5:e månaden. Vad säger man i en sådan situation? "Grattis!" Inombords blir man en blöt pöl...
1 kommentar:
Då svarar man; "Är de din".. Nä, jag vet inte gumsan. Saknar dig, vi får träffas och gråta åt mina stickförsök... Schalar är skit! Muddar är de enda jag klarar av... Och inte ens de är jag så bra på... Men om jag gnuggar mig mot dig så kanske don "duktighet" smittar av sig. *kram*
Skicka en kommentar