Jag försöker sticka igen. Det var ett bra tag sedan sist. Det senaste jag gjorde med garn var att virka sju grytlappar. Enkelt och rakt fram, men när jag var på syjunta i helgen fick jag inspiration av en god vän och hennes allster. Hon har bland annat stickat en fantastiskt snygg sjal i Alpacka och jag bara måste göra ett försök. Det finns en bild på just den sjal jag valt att göra i hennes blogg: http://ulltopia.typepad.com/ Jag rusade iväg och köpte ett läckert alpackagarn och satte igång. Döm om min förvåning när jag insåg att jag har ett fysiskt handikapp som gör det nästan omöjligt att sticka i detta mjuka och silkiga garn. Mina händer är så torra att garnet bara glider iväg hela tiden, vilket resulterar i att jag jobbar mer med att leta upp tråden än att följa mönstret. Det hela har hittills slutat med att jag fått lov att repa upp de få varv jag lyckats göra, innan det blev fel, sisådär 25 gånger. Frustrationen vet inga gränser!!!
Jag oroar mig för Bullen. Han äter sin medecin och verkar må väldigt bra. Pigg och glad, men lägger sig ned så fort vi stannar. Det sker snabbare än vad det någonsin gjort förrut och det är ju inte vad man förväntar sig när man medecinerar sin vovve. Jag vet inte vad jag skall göra eller tänka. Jag undrar över det där med smärtstillande. Är det inte så att det är fara för överansträngning när man inte känner att man har ont? Smärta är ju till för att man inte skall fortsätta med det som gör ont? Jag vet inte vad jag skall tro, men samtidigt måste jag vänta och se. Det har ju bara gått en vecka.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar