Strul och jul i faggorna

Just nu är jag mer trött än normalt och jag ser just nu inget ljus i tunneln. Jag är så lycklig över snön och kylan, som gärna får bli lite strängare, men jag har inte tid och ork nog att njuta till fullo. Detta beror bl.a. på att dagarna går åt att åka till stan och jobba, sedan ta sig hem bland idioter på pendeltåget. Väl hemkommen somnar jag i soffan eftersom jag är så trött att jag inte kan hålla ögonen öppna. Som jag berättat tidigare är mitt arbete inte speciellt ansträngande, men jag känner mig mer som en sällskapsdam än administratör och jag orkar bara inte vara trevlig och social hela dagarna. Det ligger inte för mig och jag saknar verkligen tiden som kvällsarbetande, med lediga dagar.

Dagens övning var att åka till min gamla lägenhet i Hagalund och se hur fin den blivit efter renoveringen. Jo, jag skulle nog kunna bo där, i lägenheten alltså, men området lockar inte längre. Renoveringen var jättefin, men inte så fin att jag inte såg missarna. Spelar egentligen ingen roll, då det inte är jag som skall bo där, men jag undrar över mitt psyke som helt plötsligt blivit totalt insnöad på detaljerna. Nästa fundering är hur det kommer sig att jag också ser missarna i städningen? Borde verkligen inte vara något för mig, med tanke på hur lite jag städar, men nog fan ser jag alla missarna där också.

Idag träffade jag en hundägare som hade en Cairnterrier, vilken Loke fick umgås med, ända tills den blev helt galen och hoppade på honom. Hunden var bara 10 månader och kastar sig över Loke som är 19 månader, vilket borde ha förhindrat bråk, men inte då. Det intressanta var att när vi först träffade ägaren frågade jag hur det kom sig att de köpt denna ras. Det visade sig att det var deras första hund och de hade ingen aning om någonting. Efter att jag särat på pojkarna, terriern vägrade släppa, rekommenderade jag att ägaren skulle vända sig till rasklubben, för att få information om vad det faktiskt var hon hade i kopplet. Ibland undrar man hur folk är funtade och hur kommer det sig att man på hundkursen informerar om att inte låta hunden umgås med andra hundar? Hur skall jycken då kunna bli socialiserad och lära sig hur saker och ting funkar?! Konstigt värre i mina ögon. Loke blev, tack och lov, inte skadad och verkar inte ha tagit åt sig av det hela. Han har träffat andra vovvar efter denna insident och verkar vara sitt vanliga killiga jag. Myskille! :-)