Vänligen sluta skicka fram snygga pojkar, som jag känt sedan de var små spensliga tonåringar. Speciellt inte när de nu växt upp och blivit fantastiska och muskliga män. Han är rödhårig och när han var yngre var han mest en gänglig kille. Jättesöt och rar, men såg mer ut som Dennis the Menace än någon Casanova.
Idag när han kom gående, kände jag inte ens igen honom. Såg hunden först och sedan såg jag att det var han. Lång, muskulös, solbränd, solblekt rött hår och skäggstubb. Det är så man kan gråta, men frågan är om man skall gråta av sorg eller lycka? Tänk att det faktiskt finns just sådana män i verkligheten? Hur gammal är han nu tro? 20-22? Måste fråga hans morsa när jag ser henne. Inte för att det gör någon skillnad, men nyfiken är jag.
Kära Gudinna, sluta visa mig det jag aldrig kan få. Jag är tacksam för att du visar mig det goda, men jag tror inte jag orkar mer. Kanske det vore bäst om jag såg världen genom ett ganska tjockt filter, som suddar ut detaljerna och gör alla menlöst grå? Bättre för min sinnesro iaf. ;c)
1 kommentar:
Ja tänk va livet kan vara grymt ASG, undrar om det är någon man känner?
Skicka en kommentar