Igår var jag i Hagaparken och njöt av det vackra vädret. Träffade massor av trevliga hundar och hundägare. Vovve lekte och uppförde sig som vilken värsting som helst. ;c) Som hundägare till en av de något större raserna, lär man sig att alltid stå med böjda knän när dessa leker. Kan ju tacka diverse volter i spenaten för den läxan. Just denna gång gick det då inte att undvika kraschen, men som tur var blev varken jag eller hunden skadad... Eller man kanske ska säga, att än så länge tror jag inte att jag har några bestående men. De där jäkla Rottweilerna har ingen koll på sina kroppar och de tror att de är av storleken Yorkshireterrier. Att en 40 kiloshund använder dig som stoppkloss i 100 miljoner kilometer i timmen, är inte en fantastisk känsla. Hundskrället kraschade rakt in i mitt ben, i jämnhöjd med knät och knastret i min kropp gjorde att jag funderade på om en ambulans var på sin plats. Förvånande nog var knät inte krossat och gick att gå på med viss smärta. Höftmuskeln på motstående sida vart dock helt uttänjd, nytt sätt att stretcha på, vilket gör att jag idag har en förjävla träningsvärk och svårt att gå. Jag är dock för korkad för att veta när det är nog och gick hem från Fridhemsplan idag. Hunden måste ju få röra på sig. När jag kommit halvvägs, insåg jag dock att jag skulle låtit bli. Tog bussen resten av vägen och stoppade i mig en större dos av värktabletterna. Nu känns det riktigt redigt och kanske borde jag gå och nanna kudde innan tabletterna slutar verka?
Hur var din dag?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar