Greebo

En legend har gått ur tiden. Fick veta, över MSN, att han dött idag. Inte det bästa sättet att få dödsbud kan jag ju då säga.
Kattskrället kom in i mitt liv genom en bekant, som tillhörde den där kategorin "skaffa nya djur hela tiden och låt någon annan ta dem sen". Greebo hette på den tiden, så klart, Simba efter lejonkungen. Han flyttade hem till mig och Goofy och gjorde sig snabbt hemmastadd. Säker och cool kattkille med massor av attityd. Om hunden inte passade sig fick han en rak höger, men det var mycket sällan Greebo följde upp den med klorna, vilket gjorde att hunden aldrig lärde sig. Det var en cool katt. Vi hade det bra i några år han och jag, men det blev så att en god vän fick ta med honom hem. Vi hade sedan delad vårdnad. Jag är ingen kattmänniska och jag hade dåligt samvete eftersom jag inte var tillräckligt närvarande för att Greebo skulle få all kärlek han behövde. Delad vårdnad funkade alldeles utmärkt för oss. Några månader om året gjorde han ett gästspel här hemma och tuktade nu istället Fenrir, som inte heller lärde sig läxan. Greebo var alldeles för cool för att ta i tillräckligt för att den korkad Bouvier skulle fatta budskapet.
För några veckor sedan fick jag veta att katten hade en tumör och vatten i lungorna. Veterinären visste inte hur lång tid han skulle ha kvar. Det kunde vara veckor eller år. Greebo verkade dock inte må dåligt enligt uppgift. I förra veckan åkte han till Varberg och hälsade på släkten och när han var där så passade han på att försvinna. Den tiden han spenderade ute, ensam, verkar ha satt sig i lungorna och såvitt jag fått veta, så här i efterhand, var han i dåligt skick när han väl hittades igen. Tidigt i morse dog han.