Aran - färdig

Så var då Aransjalen också klar. När jag hängde upp den tycker jag att den var väldigt lik Melaniesjalen. Nåja, då har jag två. =c)

Tand borttagen

I måndags åkte vovven och jag till Albano för att plocka bort den ruttna tanden. Visade sig när vi väl kom dit att de inte hade bokat någon operationstid utan bara ville göra en undersökning. *suck* Undersökningen bestod av att lyssna på hjärtat och lyfta på läppen. Det tog sammanlagt 3 minuter och det hade vi alltså åkt i 45 minuter för att göra. Jag blev inte glad, vilket gjorde att de lyckades klämma in oss redan dagen efter för operation. Detta i sin tur innebar att vi fick lov att vara där redan kl. 8 nästa morgon. Jag är så jäkla morgontrött, men vad gör man inte för sin bebis. Nästa dag var vi där i tid. Jag lämnade in honom och fick vänta till kl. 13. Då var han äntligen klar. Sedan fick han och jag sitta och kramas till kl. 14 när han var tillräckligt klar för att kunna ta en taxi hem. Idag är han fortfarande trött, men annars sitt vanliga jag. Visade sig förresten att jag inte behövde ha dåligt samvete för tanden. Det var inte det hål jag sett som var orsaken till tanförruttnelsen. Fenrir har tydligen haft lite för roligt med något hårt och lyckats spräcka den ända från kronan ned i roten alldeles på egen tass. Nu är han iaf en tand fattigare.

Stickningen går framåt. Aransjalen är så vacker på bilden, men fan vad tråkig den är att sticka. Efter att man väl tagit sig förbi de två olika mönstrena högst upp i axelpartiet är det bara upprepning i tusen år. Det är inte ens en intressant upprepning och det är svårt att hålla sig vaken. Jag ser fram emot att den skall bli färdig så jag kan leta efter nästa projekt. Några idéer? Förslag emottages med tacksamhet, men det skall inte vara tröjor! En god vän visade pärlmuddar hon höll på med. Funderar allvarligt på att härma henne.

Dyr i drift, frustration och otacksamhet

Bullen är den dyraste hund jag någonsin haft och då var han ändå gratis. Sedan jag fick honom har han kostat mig tusentals kronor i veterinärkostnader och specialfoder. Nu måste jag också gå med honom till tandläkaren. Om det blir utdragning eller lagning av tand får det besöket visa, men jag gissar på utdragning. Tanden verkar rutten rakt igenom. Han har inte klagat eller visat något obehag, men idag när jag skulle rensa honom från tandsten, vilket jag gör när hans andedräkt börjar stinka, såg jag att ena kindtanden verkar bortom all hjälp. Det luktade också ruttet. Det som känns lite surt i ekvationen är att förra gången jag var hos veterinären påpekade jag just att en kindtand verkade ha början till hål, men då var det mycket annat som kom emellan. Alltså glömdes detta bort och nu får hundskrället betala priset. Man känner sig så frustrerat hjälplös i sådana här situationer.

Frågade mamsen om hon varit och röstat ännu, men det hade hon inte och inte tänkte hon göra det heller. Varför inte det då? Hon har inte lust. Fy skäms morsan!

En släkting frågade om jag kunde tänka mig att stå på köpekontraktet för en lägenhet. Personen i fråga tänker köpa, reparera och sälja. Det enda jag behöver göra är alltså att stå på papperet som köpare. Detta för att släktingen annars kommer att klassas som byggmästare och beskattas därefter. Det skall alltså tjänas en hel del pengar och helst betalas så lite skatt som bara är möjligt. Frågade vad jag skulle få för det och får svaret "ett glatt leende". Personen ifråga är då ändå fullt medveten om att jag själv tittar på lägenheter och gärna skulle köpa om jag bara hade finanserna för det, men inte fan tänks det på hur det känns. Hur det känns för mig att stå som ägare av något som jag själv aldrig kommer att ha möjlighet till!

Gjorde en annan tjänst åt en kompis häromdagen. Har fortfarande inte hört om det blev bra och inte fått något tack. Egentligen skiter jag i om personen är otacksam, även om jag nu ställer upp och gör mig besvär. Däremot vore det trevligt att få veta om det man hjälpt till med faktiskt funkade. Varför bryr man sig? Hade en bekant som behövde 'datahjälp' i tid och otid. Jättetrevlig människa... ända till den dag jag sa att jag inte kunde hjälpa till längre. Sedan dess har man knappt sett till honom. Det är på håret att han hälsar när man krockar i området. Så var det med det.

Aran Weight Victorian Lace Shawl

Har påbörjat projekt nummer 5. Köpte mer (massor) av mörkgrönt alpackagarn. Det blev dyrt, men vad fan. Jag har iaf något att göra medan jag sitter på jobbet. Det blir mycket väntetid där och då passar man på med stickandet. Lite kul är det att hålla på faktiskt, men folk stirrar så förbaskat. Man verkar vara något nytt konstigt djur när man stickar.
Projekt nr. 5 skall iaf bli en Aransjal och det går framåt. Tyvärr är det en hel del trixande med mönstret. Tydligen är originalmönstret felaktigt och det är många som sedan gjort rättelser och förbättringar. Jag valde den senaste uppdateringen och började jobba med den. Visade sig dock att den också hade sina fel. Något frustrerande måste jag säga. Äsch, det blir nog bra i slutet iaf. Sjalen är jättevacker på bilderna man hittar på nätet.

Flowerbasket

Glömde ju förresten att berätta att projekt 4 är klart.

Backup is the shit!

Jag tog mig i kragen och mördade min dator igen. Av icke politiskt korrekta orsaker gör jag det en gång om året och nu var det alltså dags. Jag gjorde faktiskt också en halvhjärtad backup på det som jag absolut inte ville förlora. En väninna har tispat mig om att man kan göra multisessionbränningar med Nero, vilket skall innebära att programmet har koll på vilka filer som har kommit till och ändrats. Sedan skall programmet bara bränna dem och inte de gamla som redan finns på skivan. Jag har varit duktig och gjort den sortens brännigar tre gånger på min skiva och tänkte att det var ju bra. Egentligen behövde jag ju inte göra detta, eftersom jag vet att det kommer att ordna sig, men jag tänkte att det var lika bra att för en gång skulle följa mina egna instruktioner. Alltså gjorde jag en halvdan backup. Sedan tog jag en gammal startdiskett och skrev format c:. Tjo, vad det gick, men när sedan datorn startade om var allt som vanligt. Den hade alltså fortfarande operativsystemeet installerat, men en av de hårddiskar som INTE skulle formateras var tom och formaterad. Vad fan hände? Tänkte att jag kanske faktiskt skrivit fel disk och gjorde om det. Nejdå, fortfarande fel disk som blev formaterad?! Efter en del efterforskningar och funderande kom jag fram till att den där jävla startdisketten jag använde var långt efter sitt "bäst före"-datum. Den var så gammal att den faktiskt inte kunde se att jag hade fyra olika hårddiskar utan körde på bara två. Alltså tog den och formaterade den hårddisk den ansåg hette c:. Jag tackar gudarna för att den inte tog de hårddiskar med de icke politiskt korrekta innehållet. Då hade jag dött!
Nåja, tänkte jag. Var ju duktig och gjorde den där multisessionskivan... Men vad fan?! Jag kommer inte åt allt innehållet? Programmet har bränt tre olika spår på skivan och windows känner bara igen ett? Vad fan ska man då ha det till? Jag kommer inte åt informationen på skivskrället. Jag kan se det om jag använder programmet som brände, men jag kan inte föra över det till hårddisken igen?! Fan och jävla!!!
Pratar med polare och hämtar sedan hem ett program som kan läsa och hämta raderade filer. Och vips har jag 50% av det jag trodde var förlorat för alltid igen! TJOHOO!

Vad har jag då lärt mig av detta?

1. Gör alltid en fullständig backup, men inte på multisession.
2. Du kan formatera din dator hur mycket som helst. Det går alltid att rädda delar av infon ändå.
3. Gör inte backuper när de människor som faktiskt kan hjälpa med vissa problem är bortresta. (Det bäddar för frustrerade utbrott i väntan på att de skall komma hem igen!)