Mamma är döende och har fruktansvärda smärtor. Jag har varit där varje dag förra veckan och denna vecka blir det lika, förutom idag. Eftersom det är första maj, gav mamma mig ledigt för att jag skulle kunna gå och demonstrera, vilket ingen av oss någonsin gjort. Jag gissar att hon insåg att jag behövde ledigt. Hennes smärtor lindras bara korta stunder, om hon faktiskt tar sina tabletter. Vet inte varför hon är så rädd för denna smärtlindring? Får i princip tvinga i henne pillerna. Igår fick jag lov att ringa sjuksköterskan för att hon skulle komma och ge mamma en injektion. Den höll bara i en timme och de kunde inte ge henne mer, då hon redan fått så mycket. Mamma vill absolut inte kissa i blöjan, vilket gör att hon måste göra en farlig färd, från soffan till toaletten, flera gånger om dagen. Eftersom hon är så darrig, försökte sjuksköterskan få mamma och pappa att använda liften, som de fått. Tyvärr vill inte mamma använda den och pappa vet inte hur han skall få det att fungera, då det är höga trösklar in på toaletten. En vanlig lägenhet har ju inte direkt några handikappanpassade toaletter.
Det är oerhört tröttande och psykiskt tärande, att vara hos mamma hela dagarna. Speciellt när jag inte ens vet vilken tid pappa kommer hem och avlöser. Det är också jobbigt då Loke skäller, varje gång det händer något, och envisas med att gå och lägga sig i soffan, när vi inte är där. Han fick ligga i soffan, hur mycket han ville, de första två åren. Sedan fick mamma för sig att han inte får vara där längre, och jagar bort honom. Detta sker flera gånger om dagen, och jag blir så jävla trött på att hon inte bara slutar. Loke har lärt sig en sak, och utövat den lärdomen i två år, och nu vill han inte lära om. Jag fattar inte att hon inte kan sluta tjafsa med honom. Det är ytterligare en sak, som gör att det är jobbigt att vara där.
Att jag själv är sjuk och pensionär, verkar helt ha glömts bort, och jag har lagt valpköpet på hyllan. Det känns inte ok, men vad skall man göra?
Min nya granne, har upplyst mig om att hon störs av mina vindspel. För att göra det, så knackade hon på dörren häromdagen, och jag frågade henne direkt om varför hon inte respekterade skylten där det står "använd ringklockan". Hon tyckte att det väl inte spelade någon roll, så jag fick upplysa henne om skälet till, att det faktiskt spelade en stor roll. Jag flyttade vindspelen, till ett hörn, där de i princip ALDRIG kommer att kunna göra sitt jobb. Jag blir bara så jäkla arg, men just nu orkar jag inte göra något åt det.
Jag har fortfarande inte fått tillbaka min mobil, som jag skickade på reparation. Det har bara gått tre månader, så här långt.
Jag köpte saker via Ellos.se och inget passade, utan var alldeles för stora. Nu måste jag skicka tillbaka och kanske göra ett byte, men för ögonblicket orkar jag inte ens försöka.
Det är oerhört tröttande och psykiskt tärande, att vara hos mamma hela dagarna. Speciellt när jag inte ens vet vilken tid pappa kommer hem och avlöser. Det är också jobbigt då Loke skäller, varje gång det händer något, och envisas med att gå och lägga sig i soffan, när vi inte är där. Han fick ligga i soffan, hur mycket han ville, de första två åren. Sedan fick mamma för sig att han inte får vara där längre, och jagar bort honom. Detta sker flera gånger om dagen, och jag blir så jävla trött på att hon inte bara slutar. Loke har lärt sig en sak, och utövat den lärdomen i två år, och nu vill han inte lära om. Jag fattar inte att hon inte kan sluta tjafsa med honom. Det är ytterligare en sak, som gör att det är jobbigt att vara där.
Att jag själv är sjuk och pensionär, verkar helt ha glömts bort, och jag har lagt valpköpet på hyllan. Det känns inte ok, men vad skall man göra?
Min nya granne, har upplyst mig om att hon störs av mina vindspel. För att göra det, så knackade hon på dörren häromdagen, och jag frågade henne direkt om varför hon inte respekterade skylten där det står "använd ringklockan". Hon tyckte att det väl inte spelade någon roll, så jag fick upplysa henne om skälet till, att det faktiskt spelade en stor roll. Jag flyttade vindspelen, till ett hörn, där de i princip ALDRIG kommer att kunna göra sitt jobb. Jag blir bara så jäkla arg, men just nu orkar jag inte göra något åt det.
Jag har fortfarande inte fått tillbaka min mobil, som jag skickade på reparation. Det har bara gått tre månader, så här långt.
Jag köpte saker via Ellos.se och inget passade, utan var alldeles för stora. Nu måste jag skicka tillbaka och kanske göra ett byte, men för ögonblicket orkar jag inte ens försöka.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar